Syrisk folkrättsbrottsling dömd vid södertörns tingsrätt

Disclaimer: Dagens inlägg ska ses som en inlaga i debatten om "folkrätt" snarare än en om "terrorism" eller "krigsturism". Jag är - trots hur jag skriver - medveten om att det i debatten kommer att refereras till det här inlägget i diskussioner om "terrorism" och då främst "islamistisk dito". Icke desto mindre - mina tidigare inlägg om terrorism och vilka som är terrorister - gäller fortfarande. Väldigt få terrorister i Europa är islamistiska. Att den här nu dömda folkrättsbrottslingen råkar vara islamist, och gjort sig skyldig till sina brott i Syrien ändrar inte min inställning i frågan om terrorism. Snarare tvärt om. Så är det ibland - man kan vara både emot terrorism och folkrättsbrott och samtidigt vädja till att man skriver om rätt saker.

--

Idag skriver bl.a DN och Aftonbladet om en 28-åring som dömts för folkrättsbrott av Södertörns tingsrätt.

Domen ger vid handen två saker (som skiljer sig markant från åklagarnas yrkanden) - för det första - han döms bara till 5 år och för det andra - han döms inte till utvisning.

Bakgrundshistorian är följande: (DN) Han åker alltså till Syrien för att slåss mot regimen  (I den numer praktiskt taget upplösta "Fria Syriska Armén" - från början i princip mest avhoppade före detta soldater inom det syriska försvarsvänsendet - allt eftersom mer och mer byggt på "frivilliga" och "jihadister". Numer har "Fria Syriska Armén" i princip gått upp i IS.) Där tar man krigsfångar - varav en misshandlas svårt av den här killen och hans kompis, fastbunden i en stol. Med piskor. På hela överkroppen. Efter ett - får man förmoda - rätt långt (och i alla fall väldigt våldsamt) förhör (den fastbundne har blodfläckar på kläderna).

Bland "folkrättsbrott" finns vad vi kallar "krigsförbrytelser" och vad vi i Sverige definierar som "krigsförbrytelser" är bland annat (Listan är från wikipedia):

• deltagande i planering, inledning och förandet av anfallskrig

• brott mot krigets lagar, vad gäller behandlandet av krigsfångar, slavarbete och användandet av förbjudna vapen.

• brott mot mänskligheten, såsom upprättande av koncentrationsläger, eller etnisk rensning.

• avsiktligt dödande av skyddad person (till exempel sårade eller sjuka soldater, krigsfångar, civila)

• tortyr och omänsklig behandling av skyddad person

• avsiktligt orsakande av stort lidande eller handling som allvarligt hotar en skyddad persons fysiska integritet eller hälsa;

• anfall mot civilbefolkningen

• deportering eller illegal förflyttning av befolkningsgrupper

• bruk av förbjudna vapen eller krigsmetoder

• missbruk av det röda korset eller den röda halvmånen eller andra skyddssymboler

• plundring av offentlig eller privat egendom

Således kan vi tycka att "tortyr och omänsklig behandling av skyddad person" (med skyddad person menas här för övrigt t.ex. krigsfångar). och "avsiktligt orsakande av stort lidande eller handling som allvarligt hotar en skyddad persons fysiska integritet eller hälsa" borde kunna bevisas av tingsrätten. Det borde vara ett s.k. "slam dunk case" och därför yrkade åklagarna på straffen som nämnts ovan).

Man har emellertid utdömt betydligt mildare straff än i normalfallet:

För krigsförbrytelse av normalfallet är straffet fängelse i högst 6 år. För grovt krigsförbrytelse är straffet fängelse i mellan 4 till 18 år eller på livstid. För grovt brott beaktas särskilt om gärningen ingått som ett led i en plan eller politik eller som en del av en omfattande brottslighet eller om gärningen förorsakat död, allvarlig smärta eller skada eller svårt lidande, omfattande skada på egendom eller synnerligen allvarliga skador på den naturliga miljön.
De flesta krigsförbrytelser gäller endast om gärningen begås i samband med väpnad konflikt eller ockupation. Många av krigsbrotten kan vara brott även i andra fall men med andra rubriceringar och straffskalor.

Om någon vill ta ställning i frågan om "vad är det vi pratar om för handlingar" - finns videon - i ett format där både gärningsman och offer är "blurrade" hos Expressen (Varning - starka bilder!) Kan man efter att ha sett den filmen komma fram till något annat än att handligen vore "grov"? Jag vet inte - men även om förseelsen vore "ringa" torde man alltså haft lagutrymme att utdöma ett skarpare straff.

Då mannen fortfarande har dubbelt medborgarskap - i både Sverige och Syrien - borde man också kunna utvisa mannen efter avtjänat fängelsestraff. Det gör man emellertid inte heller. Man anser att det föreligger risk för mannens liv om han utvisas. Samtidigt kan vi läsa i domen:

”Det råder för tingsrätten inte någon tvekan om att han har deltagit i våldsanvändningen av egen fri vilja.”

Jag kan därför tycka att det vore rimligt att faktiskt utkräva ett fullt ansvar för just denna fria vilja. Tydligen kan man inte tycka så, för samtidigt skriver SvD om hur vi i Sverige anstränger oss för att "plocka hem" människor från just Syrien. Folk som frivilligt åkt dit för att strida i konflikten.

Vad som jag har hoppats på skulle bli ett "prejudikat" där man faktiskt ställde återvändande terrorister till svars och dömde dem för just de begångna folkrättsbrotten har blivit ett ytterligare exempel på Sveriges slapphänthet när det gäller folkrättsbrott begångna av "krigsturister" i Syrien.

Ja - jag är arg.

NATO-frågan

Snart på en flaggstång nära dig? Skulle inte tro det!

Jag har tidigare på den här bloggen i olika sammanhang berört NATO-frågan utan att egentligen ställa den rätt ut: "Bör Sverige gå med i NATO?" Det är säkerligen ingen hemlighet vad jag tycker i frågan - det har säkert lyst igenom - men jag antar att flera av Er som läser den här bloggen inte håller med mig.

Och jag kan förstå Er. För frågan är inte enkel. Inte enkel alls.

För att den över huvud taget ska kunna diskuteras måste man ta hänsyn till en mängd saker, svensk "neutralitetsdoktrin", vad ett medlemsskap kostar (och hur vi i så fall kan/bör/ska finansiera det), vad ett medlemsskap skulle betyda för nationens skydd, vad alternativen är etc.

Vad som är helt klart är att vi efter valet förra året har sett - inte minst från borgerligt håll - att den här frågan fått högre och högre aktualitet. Tyvärr ibland med rätt dåligt underbyggda argument - ofta mer högljudda än byggda på fakta - oavsett om man är emot nato (som t.ex. Fi, V, delar av S, SD och MP) eller för (resten).

Vi kan ta utgångspunkt i den här debattartikeln (i Expressen) - skriven av de olika försvarspolitiska talespersonerna i allianspartierna. Där ondgör man sig om att man från motståndarsidan inte ens vill utreda natofrågan och hävdar egentligen att det är det enda rimliga alternativet för svensk säkerhetspolitik.

Jag kan i och för sig hålla med i sak. Det är en rimlig tanke att om vi kan/bör/ska ge upp neutralitetsdoktrinen borde det A) föregås av en folkomröstning och B) vara syftande medlemsskap till NATO (eftersom alla andra alternativ egentligen är att bli en rysk rådsrepublik).

Det finns å andra sidan orsak till viss försiktighet här. Som Per Gudmundsen på SVD skriver:

"Inget av partierna tar dock höjd för kostnaderna förknippade med ett medlemskap i sina samtal med väljarna. Det ger inte ett överdrivet seriöst intryck."

Det handlar alltså om (minst) 11 miljarder - till - årligen, för att kunna verka som medlem inom NATO - inga pengar som någon regering (varesig nuvarande eller tidigare) har haft en tanke på att lägga på försvaret. (Här ska vi minnas att det alltså - enligt finansdepartementet - inte ens gick att få fram de 4 miljarderna som behövs för att kunna leverera den organisation regeringen redan bestämt, utan man ville köpslå och i stället offerera 500 miljoner - en åttondel.)

Egentligen rekommenderar NATO sina medlemsländer att satsa 2% av sina BNP till försvarsanslag. I Sverige, förra året, satsades ungefär hälften (eller runt 40 miljarder). För att uppfylla 2%-målet skulle vi alltså behöva satsa dubbelt så mycket på försvaret som vi gör nu. Nu tror vi ju i och för sig att vi kan få komma med genom att en del andra medlemsländer satsar så lite som 1,2-1,3% av sin BNP på försvaret och skulle vi göra det skulle vi alltså hamna på ungefär 11 miljarder till om året. Om NATO då vill ha oss.

Att gå till val på försvarsfrågan är inte särdeles poppis i Sverige idag. Vi är samtidigt några som är grundligt intresserade av att något snart händer - oavsett om det gäller NATO eller inte. Men - och det finns ett men här - vi kan/bör/ska inte diskutera NATO-frågan (oavsett om vi är för eller emot) förrän vi är beredda att slanta upp de pengar som faktiskt behövs för att kunna gå med. Fram tills vi ser någon lägga förslag om höjningar av försvarsanslaget med sisådär 11-12 miljarder är alltså NATO-medlemsskapsfrågan en politisk ickefråga. Tyvärr.

Fredagsmys: Poesi som berört

Jag är - vilket förmodligen rätt sällan märkts i den här bloggen - väldigt intresserad av svensk lyrik. Jag läser ofta lyrik och gärna på rim. Jag fullkomligt älskar vemodet i Dan Anderssons texter, språket i Frödings, det enkla hos t.ex. Harry Martinsson och Södergran. I tonåren lärde mig mina föräldrar - faktiskt mest min mamma - att läsa för läsandets skull och bland det första jag började läsa var dikter. Förmodligen handlade det om att det var enkla, korta texter och för en som jag - vars litteratur dittills mest bestått av Spindelmannen - blev det en första kontakt med "riktig litteratur".

Efter gymnasiet ryckte jag in i lumpen. Sugen på att göra något bra av det plöjde jag alla arméreglementen jag kom över. Jag kunder recitera långa stycken ur t.ex. SoldF och jag jag ser fortfarande SoldF (i mitt fall 1986 års upplaga) som den kanske bäst pedagogiska bok jag läst. Rikt illustrerad och med mycket information om ett svårt ämne presenterat på ett sätt som till och med jag "Spindelmannen-killen", förstod.

Vid min inryckning pratade jag och pappa faktiskt en hel del om det där med lumpen. Vad det innebar att göra tjänst för riket. Att försvara demokratin. Och varför det såg ut som det gjorde (då - med allmän värnplikt) med att unga killar skulle tjänstgöra. Han gav mig vid något tillfälle den här dikten, med på färden och jag har ofta genom åren kommit tillbaka till den när jag börjat ifrågasätta varför jag gör det jag gör i försvaret. Den är skriven av en av vår tids största humanister - Pär Lagerkvist:

Pär Lagerkvist - bild från wikimedia commons.

 Nya Vapen

Stryk grubblet från din panna
och gå i striden ut
att våldet övermanna
din tankes strid är slut
I andens vapenlekar
ej någon seger vinns
mot den som blint förnekar
att någon ande finns

Barbaren väljer vapen
du välja må som han
När vilddjur öppnar gapen
ej tanken tala kan

Res mäktigt andens fäste
i denna värld av hot
och krossa ormars näste
med människodjurets fot

Blått dåren tror det goda
ej fötts att bära svärd
om ondskan än må bloda
och söla ner en värld
Var viss! Om du ej värna
nu vill din tro i strid
skall ingen morgonstjärna
inviga en ny tid

Äntligen börjar det pratas klarspråk om Ryssland!

Jag har tidigare på den här bloggen pratat om hur Ryssland äger narrativet om situationen i Ukraina och hur det bl.a. påverkat vårt språkbruk i media. 

Det hela har nästan blivit ett tabu, eller ett "elefanten i rummet"-syndrom, där alla egentligen vet att det både är Ryssland som ligger bakom de olika "separatiströrelserna" och att det finns ryska förband (som alltså - i det fallet opererar på Putin-regimens order) i Ukraina.

I press och media har det handlat om "proryska separatister" alternativt "oroade medborgare", trots att både OSCE och flera (Ukrainska och oberoende) media rapporterat om ovedersägliga bevis för att det - från dag ett, då "små gröna män" började upptäckas på krimhalvön - har handlat om framförallt ryska specialförband uppträdande i omärkta uniformer.

Nu börjar det emellertid lossna. Härom dagen skrev EUObserver om det här (appropå sanktioner) och började slutligen öppet prata om att det är "Ryska förband" (alltså - den statliga krigsmakten, Ryska federationens styrkor) som opererar i Ukraina.

I Sverige har vår utrikesminister "uttalat" sig - eller i alla fall tweetat om det, och genom detta faktiskt visat på betydligt mer ryggrad än vad jag förväntat av henne, efter den senaste veckans underliga turer på UD. Det är bara att ta av hatten och bocka och buga i respekt för det här uttalandet:

Russian-backed separatists&Russian forces commit flagrant violation of ceasefire in #Debaltseve confirmed by @OSCE. Aggression unacceptable.
— Margot Wallström (@margotwallstrom) February 18, 2015

Det är väl - vad jag förstår av dagens digitala era - så nära ett "officiellt uttalande" (kontot är för övrigt verifierat som ett "officiellt konto" för utrikesministern, och hon använder det för att föra fram sin politik i tjänsteställning, snarare än något slags personligt "tyckarkonto" och kan alltså ses som UDs hållning) man kan komma från en svensk minister på digital väg.

Jag har sparat en screenshot på den här tweeten, för övrigt, ifall den av någon anledning (till exempel genom påtryckningar) tvingas raderas från utrikesministerns twitterkonto. 

Nåväl. Jag är glad över att man äntligen börjar kalla saker vid deras riktiga namn i den här diskussionen. Möjligen kan vi nu också få lite bättre klarhet i vad som är våra "väl avvägda och propotionella" respons i ärendet? (Fler sanktioner? Militärt stöd till Ukraina?) Oavsett vilket är det skönt och befriande att vi börjar prata klarspråk.

Allt jag kan säga nu är: "äntligen!"

Schymans (Fi) ohederliga retorik om terrorism - Ett långfinger mot logiken

Gudrun Schyman har - mot bakgrund mot de senaste skjutningarna i Danmark - skrivit en tämligen spekulativ drapa på SVTs debattsida på nätet - SVT Opinion.

Där står bland annat att läsa

”Mäns kraftiga överrepresentation i våldsanvändning pekar på att socialiseringen av pojkar är en del av problemet. Män, särskilt unga män i åldern 15-29 år, är överrepresenterade i misshandels- och sexualbrott. Det samma gäller för terrorbrott”

Och redan här gör man ett fel - anser jag - man börjar med att peka på att män rent generellt sett är mer kriminella än kvinnor, pekar ut att problemet är "socialiseringen av pojkar", och att den genomsnittlige gärningsmannen är 15 till 29 år, samt att samma statistik gäller för terrorister.

Redan här borde de flestas skitsnackdetektorer få så höga utslag att visarna i princip böjs i vinkel, men tydligen har hon fått skriva det här i skattefinansierad media, så - vi börjar väl med att analysera hennes argument.

Pro primo: Även om Schyman skulle ha rätt i "mäns kraftiga överrepresentation i våldsanvändning" (vilket gravt kan ifrågasättas. Här kan vi t.ex. se på en mängd krigsmakter som har förband med kvinnlig personal. Exempel här på kvinnor som Schyman själv hävdar att hon stöder är de olika Peshmerga-förband som förekommit i media på sistone). har hon inte det då hon hävdar att "unga män i åldern 15-29 år är överrepresenterade i terrorbrott". Där haltar helt enkelt argumentet med avseende på vilken statistik hon stöder uttalandet på.

Bland terrordömda i Europa är ungefär 38% kvinnor. (Här kan vi för övrigt se att en klar överrepresentation bland dömda terrorister i Europa som är kvinnor dessutom är från den politiska vänstern, jfr Baader-Meinhof-ligan eller bland olika PFLP-sympatiserande grupper inom den franska "autonoma vänstern"). Medelåldern på terrorister är enligt bl.a. NCT (Nationellt Centrum för Terrorismbekämpning - Sveriges statliga resurs för just terrorforskning) 36 år.

Pro secundo: Att ta statistik vad det gäller en sorts brottslighet (som "misshandels- och sexualbrott") och sedan utifrån den statistiken dra slutsatser om "terrobrott" är en rätt kraftig logisk tankevurpa.

Egentligen skulle man - för att rädda sitt blodtryck - kunna sluta läsa här. Gudrun Schyman är helt enkelt ute och hojar - resten av artikeln är blaj - men jag ska ändå försöka bemöta även Schymans problematisering av "socialiseringen" av män:

"Mäns kraftiga överrepresentation i våldsanvändning pekar på att socialiseringen av pojkar är en del av problemet. Föreställningar om maskulinitet hänger intimt ihop med våld, militarism och nation."

Gör den? Säger inte det här egentligen att det är problem med socialiseringen av ALLA människor - även kvinnor - om föreställningar om maskulin hänger ihop med våld, militarism och nation? (I och för sig skulle man ju bara för sakens skull kunna peka på att det t.ex. inte är direkt tomt på tjejer inom nationalistiska rörelser för att visa att det här argumentet inte håller, men...) Jag hävdar i stället att det STORA problemet är att det finns människor som Gudrun Schymans "föreställningar om maskulinitet" om hon hävdar att "maskulinitet hänger intimt ihop med våld, militarism och nation"?

Nej, Schyman - det här håller inte. Din argumentation är dåligt underbyggd och den tyder på en rätt unken människosyn.

Schymans argumentation - ett långfinger åt logiken!

Finansdepartementets ökade brandskattning av försvarsmakten

Det står mycket i tidningarna idag angående "försvarets miljardkrav" och finansdepartementets "nobbning" av de samma.

Och som vanligt tycker jag att media går bort sig i retoriska krumbukter för att sätta effektsökande rubriker. För såhär är det: Försvarsmakten har ålagts av regeringen att ta fram en ny organisation (detta är reglerat i tidigare riksdags- och försvarsbeslut och ett antal regeringsbeslut. ÖB har sedan upprepade gånger redogjort för att medlen man har inte räcker till att leverera vad regeringen beställt. På en direkt fråga om "vad kostar det då, att implementera det här enligt plan?" har försvarsmakten alltså svarat "om vi BARA ska leverera vad ni faktiskt har beställt kommer det att kosta 4 miljarder per år tills dess organisationen är levererad". Det är alltså inte försvarsmaktens krav. Det är en svar på en uttrycklig fråga från regeringen vad det de har beställt kostar. Av detta har nu finansdepartementet sagt att man är villig att tillslå 500 miljoner - en åttondel.

Nu kan ju den obildade att tro att "ja, men - det är ju i alla fall något? Försvaret kanske kan leverera en åttondel av vad man tänkt, för en åttondel av pengarna? Eller leverera på 8 gånger så lång tid?" och det skulle man nästan kunna tycka är ett logiskt argument. Men verkligheten är en annan - idag är materialsidan så eftersatt (något som på den här bloggen diskuterats ofta - bl.a. gällande ubåtsjakt och/eller helikopterproblemen) att man idag har ett mångmiljardunderskott på materielsidan.

Samtidigt höjde regeringen arbetsgivaravgiften för "ungdomsjobb". I en myndighet med väldigt låg medelålder på de aktiva - genomförande - soldaterna slår det här givetvis hårt. För hårt, visar det sig, då "anslagshöjningen" idag, om finansdepartementet faktiskt bara anslår en halv miljard extra om året, inte ens täcker skatteökningen av att ha soldater anställda.

I själva verket brandskattas försvaret ytterligare i en redan ansträngd budget, på pengar som alltså återförs till statskassan. Vill man vara lite elak kan man säga att staten inte finansierar försvarsmakten med sina skatter utan att försvarsmakten genom sina skatter finansierar statens övriga finanser.

Det här tycker jag är orent spel. Jag tycker att pressen går finansdepartementets ärenden genom att rubriksätta som man gör. Man far med osanningar när man kallar det hela för "försvarets krav", när det egentligen handlar om ett svar på en uttrycklig fråga om vad man bedömer kostnaderna för att leverera en beställd organisation.


För att citera Jesper Tengroth (i SvD idag):

 – Försvarsmakten har ett flertal gånger redovisat vårt långsiktiga ekonomiska behov, både för den dåvarande och den nuvarande regeringen. Nu är det också upp till den politiska nivån att fatta beslut om och finansiera den ambition man vill ha,

Möjligen är det nu dags att kavla upp ärmarna och plocka fram lädret, snarare än att räkna på hur mycket vi kan fortsätta brandskatta försvaret för att finansiera statskassan?

Är detta feministisk utrikespolitik, Wallström - att vika ner sig?

Margot Wallström - Bild från expressen

I Expressen kan vi idag läsa om hur UD gett efter för Rysslands krav att svenska flygplan - i en försvarsövning med Finland, USA och Lettland, inte får landa i Lettland. Och jag blir uppriktigt upprörd och ledsen.


I DN uttrycker förra försvarsminister Enström sin oro över PMet från UD:

– Har utrikesministern låtit Ryssland påverka hur den svenska försvarsmakten ska öva så är det helt oacceptabelt. Hon måste svara så fort som möjligt: Har vi tagit hänsyn till de ryska reaktionerna?, säger Karin Enström.

PM:et från UD

 ...

– Det vore också väldigt allvarligt om vi ska sitta och ta hänsyn till vad Ryssland tycker om hur Försvarsmakten ska öva. Min oro är om vi har varit undergivna eller fallit till föga för ryska påtryckningar i det här fallet, säger Karin Enström.

Och jag håller (faktiskt - trots att det är just Enfald Enström som uttrycker sig) med. Av flera anledningar:

1) Och det här tycker jag är det viktigaste: Frågan är inte och har inte varit förankrad hos regeringen. Det tyder på "ministerstryre". Wallström och hennes departement har helt enkelt vare sig förankrat det här i berörda utskott (utrikesutskottet eller försvarsutskottet), i andra berörda departement (försvarsdepartementet) eller med berörd myndighet (försvarsmakten). Hon har (igen) agerat på eget bevåg och utan regeringens medgivande eller uttryckta vilja.

2) Övningen har varit planerad sedan länge. Vi har haft gemensamma övningar med både Finland, Estland och USA i åratal. Det här är en - i en lång rad - av en mängd sådana här övningar. Både Finland, USA och Lettland är (förutom Sverige) fria länder som egentligen inte behöver - eller ens bör - ta hänsyn till Rysk utrikes- eller försvarspolitik. Och - för att prata klarspråk - Ryssland borde helt enkelt skita i den här övningen - den rör helt enkelt inte rysk krigsmakt.

3) Det visar på en undfallenhet mot Ryssland som signalerar att "vi ger oss för Era önskemål" inte bara nu, utan också i en framtid. Om vi darrar på machetten redan nu, hur skulle vi någonsin kunna räkna med att inte nästa krav från ryssarna skulle kunna vara "vi vill inte se att ni övar i eller över Östersjön", eller ens "vi vill inte se att ni övar. Alls.". Att då inte skicka ett diplomatiskt långfinger med orden "skit i det du, så lever du längre!" till Ryssland är VÄLDIGT olyckligt. Och farligt. Det är - så som Allan Widman (fp) uttrycker saken "ett sluttande plan":

– Ja, det beror ju på hur regeringen naturligtvis väljer att agera. Men det är min bedömning att Sveriges rätt att själv göra sina säkerhetspolitiska val – bilden av den rätten – behöver rehabiliteras efter det här. Detta är ett exempel på ett agerande om inte gynnar Sveriges ställning som fri och självständig nation.

Och han är inte ensam om den bedömningen. I en artikel i Expressen har även andra politiker uttalat sig. Jan Björklund:

– Det är beklämmande att ryssarna vill hunsa Sverige och att den svenska regeringen låter sig hunsas, säger han.
– Ryssarnas agerande är inte märkligt. Det märkliga är den svenska regeringens agerande, att man anpassar övningen efter ryssarnas krav, säger Folkpartiledaren Jan Björklund.
Med anledning av Expressens avslöjande på måndagen lämnade Folkpartiet redan på måndagsmorgonen in en interpellation till riksdagen.
– Men Margot Wallström måste redan i dag gå ut och förklara detta, fortsätter Björklund.
– Det är väldigt dålig tajming att nu backa för ryska krav. Västvärlden måste nu stå upp mot Ryssland.
Jan Björklund fortsätter:
– Sverige, Finland och Estland är självständiga nationer. Vi bestämmer själva hur vi övar och lägger upp våra försvarsmakter. Det är inget som ryssarna ska bestämma. Detta är väldigt olyckligt om det är korrekt.

Och visst är det så. Sverige har all rätt att öva i vilket land som helst som är inbjudna till! Detta gäller även länder i Rysslands intressesfär - som t ex Estland. Ryssland bestämmer inte över vare sig svensk utrikespolitik eller svensk försvarspolitik!

Och Margot Wallström bestämmer då RAKT inte över svensk försvarspolitik - hon är inte ens ansvarig minister för försvarsfrågor.

Det finns egentligen bara en sak att göra som jag ser det - huvuden på UD borde i det här läget rulla. Wallström har förbrukat sitt förtroende. Annika Söder - som är den som skrivit promemorian, borde också ligga i "farans riktning" för att "sitta löst".

Men framförallt - Wallström - på en provokation från fienden: Att vika ned sig är inte ett alternativ. Inte om du vill att din "feministiska utrikespolitik" som framstå som något annat än undfallande mot andra länder. Dessutom - det finns egentligen bara ETT godtagbart svar i de här frågorna. Alltid.

"Varje meddelande om att motståndet ska uppges är falskt!"

Jag avslutar mitt (idag mycket arga) inlägg med ett citat från ÖB:

"Jag tror inte att någon i Sverige, varken regering, riksdag eller för den delen Försvarsmakten, kommer att acceptera att någon annan ska styra på vilket sätt vi vill öva",