fredag 20 mars 2015

Fredagsmys - Gud och soldaten

" Gud och soldaten, de vörda vi
då i tider av oro - de stå oss bi.
Men då faran tycks fjärran och mat fyller faten
då glömma vi Gud och förakta soldaten."

Orden är bekanta (och här ovan är det min egen parafras på citatet), men vem skrev det?

Det här citatet har faktiskt tillskrivits rätt många - men högst troligt är det ett en liten vers - ursprungligen skriven av Francis Quarles - den brittiske 16oo-talsskalden som gång efter annan omtolkats på Svenska.

"God and the soldier all men adore
In time of danger and not before;
the danger past and all things righted
God is forgotten and the Soldier is slighted"

 På nästan varje mäss, eller logement, eller soldathem i Sverige har det här citatet funnits (i olika parafraser) och ofta kallats "Soldatsanning".

Just nu - i Sverige - efter 200 år av fred och efter en period där vi som i princip ensamt land i Europa inte dragits med i den nedåtgående ekonomin till följd av de ekonomiska kriserna i olika EU-länder - känns orden mer aktuella än någonsin.

Samtidigt får jag ibland höra argument som "men jag stöttar inte försvaret - jag gillar inte krig" och jag tänker på de här raderna och undrar i mitt stilla sinne "så du gillar inte brandkåren heller, eftersom det är farligt med eldsvåda?"

torsdag 19 mars 2015

Vapenkunskap och språkvård - en handbok för journalister - del 1 "kalasjnikovs"

Jag gillar Twitter (det kan knappast komma som någon nyhet för någon av Er - merparten av Er som läser på den här bloggen regelbundet följer mig också på Twitter) och ibland blir det där en hel del spännande diskussioner. Idag har jag haft en med Staffan Dopping om media och språkbruk. Och framförallt vad det gäller militärt språkbruk.

Eftersom jag själv ser mig som "hyfsat intresserad" (kanske till och med mer intresserad än genomsnittssvensken) av just frågor som rör språk i allmänhet och militärt språkbruk i media i synnerhet fann jag diskussionen mycket roande och givande.

Dopping hade hört i ett nyhetsinslag om ett brott att "gärningsmännen - beväpnade med kalasjnikovs..."

I diskussionen vände sig Dopping framförallt mot pluralformen "kalashnikovs", medan jag själv vände mig framförallt mot att använda "kalashnikov" som benämning på vapnet i fråga över huvud taget. (Det verkar emellertid som om SR faktiskt använder "kalasjnikovs" som pluralform både nu och då...)

Givetvis kan hävdas att den korrekta pluralformen torde vara "kalasjnikover" eller "kalasjnikovar", eller faktiskt ingen alls (eftersom efternamn inte brukar ges pluraländelser - jfr: "Svensonnar") men själv ser jag ett annat - större - problem med att använda just ordet "kalasjnikov" alls. Det är nämligen rimligt att tro att journalisten själv inte har en aning om huruvida det rör sig om en kalasjnikov.

För den oinvigde kommer här en (kort - jag lovar!) genomgång: Kalasjnikov (eller vanligare stavat "kalashnikov") är en automatkarbin från början designad av den (då) sovjetiske vapeningenjören Michail Kalasjnikov. Då vapnet sägs ha uppfunnits 1947 kallas denna "ur-kalasjnikov" AK47 - eller Automatkarbin 47. Just själva karbinen har emellertid alltid varit synonymt med sin skapares efternamn och man hör både folk militärt och inom media prata om "kalasjnikov" och då mena geväret, och inte vapeningenjören (som f.ö. dog under förra året, om jag inte missminner mig). Nåväl.

"Men det är väl bara och kolla på vapnet och se om det är en sån där kalasjnikov, då?" tänker säkert ni.
Och då hävdar jag med bestämdhet "nej".

 Kalasjnikov har aldrig haft patent på sitt vapen. Det har kopierats av hur många företag som helst världen över. Det finns kinesiska varianter, jugoslaviska, vietnamesiska, tjeckiska, amerikanska och till och med finska. Finland använder vapnet - där tillverkat av Valmet och kallat "stormgevär" - som primär beväpning inom sin försvarsmakt. Den flitige läsaren googlar nu "kalasjnikov AK47" och "valmet stormgevär" och ser om ni kan se nångra skillnader. Detsamma kan göras med "AKM" eller "Type-56" eller "Galil".

Det korrekta skulle här givetvis vara att kalla vapnen "automatkarbiner". Det är den vedertagna termen i svensk militär nomenklatur för alla tvåhandsvapen (alltså runt en meter) som är självladdande (automatvapen) och som "ser ut som ett litet gevär".

Automatkarbin alltså. Från och med nu kallar ni det ALLTID "Automatkarbin" - eller hur?

För det gör det så mycket enklare? Det är ett tillräckligt exakt ord för att fungera i t.ex. nyhetsrapportering (eller för den delen i samtal om vapen rent generellt, t.ex. vid kaffebordet) - och utan att man behöver ta risken för att "se fel" när man inte kan se skillnad på en sovjetisktillverkad kalasjnikov eller kinesisk kopia?

Dessutom kan ordet "automatkarbin" användas att beskriva alla andra vapen som löser ungefär samma uppgifter, som den amerikanska M16, eller M4 eller alla möjliga varianter på vapen som DE har. För att inte tala om våra svenska? AK4 (som varken du eller någon annan kan känna igen från en HK G3 - googleövning!) eller AK5 (eller FN-C... eller "typ Galil") kan också rapporteras om med "automatkarbin" - visst är det smidigt?

För övrigt - tillbaka till min och Staffan Doppings diskussion - hade "kalasjnikovs" varit en rätt pluralform? Nej - men det är så osmidigt att säga "kalasjnikover". Ungefär som att säga "Carl Gustaver" när man menar "granatgevär".

Efterord: 

Rubriken här ovan indikerar att det här en del av många inlägg om militärt språk för journalister (och andra) och det är rimligt att tro att vi i kommande delar kommer att ta upp olika ord som "pansarvagn" och "luftvärnsmissil"


torsdag 12 mars 2015

Regeringens utspel - återmilitarisera Gotland för 6 miljarder.

Regeringen vill rusta upp Gotland igen - och ge försvarsmakten 6.2 miljarder fördelade på de närmaste 5 åren. Onekligen en rätt stor peng - för att komma från en socialdemokratisk regering stödd av miljöpartiet

Magdalena Andersson är till och med beredd att höja skatterna för att bekosta kalaset!

DN hävdar att pengarna - primärt - ska användas till ubåtsjakt (lite konstigt eftersom den beställda organisationen IO14 inte är levererad än - och den innehåller ingenting som kan öka förmågan till ubåtsjakt).

I övrigt pratas det om en "motoriserad skyttebataljon" - d.v.s infanteri och lätta fordon. Vi kan utesluta stridsfordon 90 - det lär bli pansarterrängbilen "Patria" - patgb 30 - som lär bli fordonet. Annars hade det säkert pratats om en "mekaniserad" bataljon (om man räknade med att stridsfordon och stridsvagnar hade ingått). Nåväl - ett i patria åkandes skyttekompani ska vara ständigt stationerat på Gotland och ha förhöjd beredskap. Förstärkta med de hemvärnskompanier som redan finns på Gotland - samt Wartofta kompani (de stridsvagnar som under förra året kördes över till ön) - är armestridskraften på ön såpass slagkraftigt att det i alla fall är rimligt att tro att Gotland skulle kunna hållas tills hjälp från fastlandet nådde fram. Det är en positiv tanke. ("ÄNTLIGEN" ropade säkert många med mig tidigare idag när vi läste det här).

Förutom "tillskottet" på 6,2 miljarder - som ska skattefinansieras - tänker man sig överföra 1,3 miljarder från övrig verksamhet - som redan finns inom försvarsmakten. Det här är alltså att räkna som "snömos" då man helt enkelt tar pengar från viss verksamhet inom myndigheten och öronmärker den för annan (SvD):

"6,2 miljarder kronor kommer att tillföras de närmaste fem åren. Dessutom vill regeringen överföra 1,3 miljarder från försvarets internationella verksamhet till försvaret av Sverige."


Då skulle man ändå kunna se det som att "försvaret får i alla fall nästan en tredjedel av vad man säger sig behöva" - men det är fel. I reda pengar rör det sig om att man får 6 miljarder, sedan _ger tillbaka_ 2 miljarder i höjda arbetsgivaravgifter och får således kvar ungefär 4 miljarder. Eller ungefär en femtedel av vad man behöver för att leverera IO14 - som var beställd till förra året, men som ännu inte har kunnat levereras.
- Läget är väldigt bekymmersamt och måste nu analyseras noga, säger KD:s försvarstalesman Mikael Oscarsson.
Regeringens bud är bara 4,2 miljarder kronor på fem år i ”friska pengar” när man bland annat räknar med att den har som ambition att höja arbetsgivaravgiften för unga anställda. Det kan jämföras med de 20 miljarder som Försvarsmakten ville ha under 2016-2020, påpekar Oscarsson.

fredag 6 mars 2015

"Sverige exporterar vapen till IS" - en höna av en fjäder

Ursäkta att jag inte skrivit på ett tag - jag har helt enkelt en del för mycket att rådda med personligen nu (jag är numer sambo - yay!) för att hinna/orka skriva så mycket. Med det sagt - här kommer dagens inlägg om "vapenexporten till IS":

--

Det skrivs en hel del i pressen just nu om en hårt kritiserad vapenaffär. "Sverige" anses skyldigt till "smuggling" av vapen till ett "krigförande land" eller i värsta fall "terrororganisation" om man ska tro företrädare i pressen och inom fredsrörelsen.

Som vanligt blir man lite trött i ögonen av att läsa vad som skrivits (tidningar och etermedia bidrar hela tiden till en begreppsförvirring genom att kalla saker för något de inte är - i det här fallet "pansarvagn", eller "bandvagn", men det hela handlar egentligen om detta):

Under tidigt 90-tal stod Sverige inför ett riktigt problem med materiel inom sin organisation. Våra "Infanteribrigader" - d.v.s. brigader (en samling om på den tiden 5000 - 8000 man) oskyddade soldater springandes på marken eller cyklandes - behövde "splitterskydd" från framförallt fiendens stridsfordon och artilleri. Oskyddad trupp kan bekämpas (mycket enkelt) med nästan inga medel alls, medan det är BETYDLIGT både svårare och - i synnerhet - dyrare att försöka bekämpa skyddad trupp.

Samtidigt hade Sovjetunionen - och med den hela warzavapakten - fallit.

Problemet uppstod alltså i en tid då det fanns mängder av "överskottsutrustning" - lätt tillgänglig - från en fiende som inte längre fanns. Man tog då ett för Sverige rätt ovanligt beslut: I stället för att utveckla något eget system för splitterskydd köpte man i princip oanvända "pansarskyttefordon" - för att köra runt infanteristerna i. Man satsade på två sorters fordon - ett som inom warzavapakten kallats "MT - LB" och närmast kan liknas vid en ren "buss" fast med ett (tunt) pansar och gående på larvband, och ett som inom WP kallats "BMP-1", som är en liten bandgående vagn med lite tjockare pansar (i fronten) och ett litet kanontorn som rymmer en lågtryckskanon.
PBV 401/MT-LB bild från wikipedia

De kom att på svenska kallas för de synnerligen inspirerande namnen "PBV 401" och "PBV 501" (PBV är en svensk militär förkortning för PansarBandVagn - vilket är vad som helst som går på larvband, är måttligt bepansrat och inte är ett "stridsfordon" eller "stridsvagn" i organisationen - Inom NATO kallas det här för APC - Armoured Personel Carriers, medan deras storebror - stridsvagnen kallas för "Tank").

Vagnarna köptes av det då precis återförenade Tysklands försvarsmakt - där de tidigare varit en del av DDR-armén. Sverige uppgav att man var "slutanvändarland" och skrev således på - eftersom Tyskland också är ett EU-land - alla vederbörliga dokument för att en import till Sverige skulle komma till stånd.

Låt oss här stoppa bandet en stund: Det är alltså inga "svenska" vagnar alls. Det är ett par Sovjet-designade f.d. östtyska vagnar vi pratar om. Men låt oss gå vidare i historien. Då vagnarna kom till Sverige hann de nästan inte in i organisationen förrän man tog beslutet att lägga ned samtliga "infanteribrigader" och vagnarna förrådsställdes ("för framtida bruk" som det hette).

PBV 501/BMP-1 bild från Wikipedia
2007 hade merparten av vagnarna inte använts så man tog ett beslut att sälja vagnarna vidare till Tjeckien - ett tidigare WP-land - som redan hade "en fantasiljard" av de här vagnarna. Sverige gick tillstånd av Tyskland att sälja vidare vagnarna till Tjeckien (också Tjeckien var då ett EU-land).

Låt oss stoppa bandet en stund igen. Sverige hade alltså från Tyskland köpt vagnar. Intygat att man tänkte använda vagnarna själva. Går igenom en försvarsorganisation. Får en massa vagnar "över". Man ser sig runt i Europa och säljer sedan vagnarna till ett tredje EU-land (som också intygar att man själv tänker använda vagnarna - och med skälet att "vi har redan en massa sådana här vagnar från tidigare".) Inget lagbrott här kan alltså med bästa vilja i världen sägas ha begåtts - ens av de inom fredsrörelsen som tycker att vi inte borde "exportera krigsmaterial". 1: Det var inte "vår teknik" som såldes (det var rysk-designade tyska vagnar). 2: Alla avtal - både de Sverige skrev med Tyskland och de som Tjeckien skrev med Sverige är kontollerade både av sina egna export/import-myndigheter och med ursprungslandet - Tyskland. Nåväl.

Nu - 8 år senare - vill så Tjeckien sälja vidare vagnarna. Tjeckien har inte samma exportrestriktioner som Sverige och kan alltså - om de får ett godkännande från Tyskland - sälja vidare till ett land där vagnarna faktiskt kan komma till riktig användning - ett land som ÄR i krig och behöver skydda SINA medborgare från den ytterst reella risken att få granatsplitter (som är dåligt för hyn) i ansiktet. Problemet - som det upplevs som i Sverige - är att landet som vill köpa vagnarna är Irak.

Ett exempel på olycklig rubriksättning - i det här fallet i Expressen
I Irak finns IS - terrororganisationen, och de är kända för att ta över sina fienders vapen i strid och använda dem mot fienden - i det här fallet den Irakiska polisen och militären. Helt plötsligt höjs moralpaniska röster i Sverige som gör gällande att VI på något sätt skulle "förse IS med vapen". En verklighetsuppfattning jag knappast delar. Sverige har - om något brott begåtts - sålt vagnar till ett annat EU-land i vår iver att avveckla vårt eget försvar.  Nu är just DET inte kriminellt (och kommer aldrig bli det, så länge fredsrörelsen sätter agendan) - även om det borde vara det!

I övrigt - hela den här storyn (och som i princip alla tidningar och etermedia har slagit upp) rätt mycket av att göra en höna av en fjäder.

Sverige har inte exporterat vapen till IS.
Tjeckien har inte exporterat vapen till IS.
Tyskland har inte exporterat vapen till IS.
Ingen har faktiskt gjort något som skulle ens vara ett försök till att exportera vapen till IS.
Vad man gjort är att man har sålt vidare ett antal (nu rätt åldersstigna - men ändå brukbara) vagnar mellan de olika länderna, då dessa blivit "överskott" i den egna organisationen, efter de olika försvarsbesluten som varje land tagit.

För att få det här till att likna "Sverige exporterar vapen till IS" krävs alltså ett antal "feltänk". Sverige exporterar inte till Irak. Sverige har sålt vagnarna - för 8 år sen - till Tjeckien. Vi måste dessutom utgå ifrån att den Irakiska krigsmakten/polisen (som köper vagnarna) kommer att låta dessa hamna i "fiendens händer" för att grejerna över huvud taget ska hamna hos IS.

Vad jag kan hålla med fredsrörelsen och media om är att det borde varit kriminellt att sälja våra vagnar vidare. Och att avveckla infanteribrigaderna. Men det är en helt annan fråga.