Det är mycket nu...

Det är mycket nu... Och läser man i nyhetsflödet och på sociala medier just nu är det lätt att skrämmas.

Läser Carl Bergqvist i expressen:

"Låt säga att två dagar före mastsabotaget sker ett utsläpp av farliga ämnen i Göteborgs hamn, vilket får påverkan på hamnkapaciteten under några veckor. Två dagar efteråt utbryter oroligheter med stenkastning och bränder i en Stockholmsförort, vilket de närmaste dagarna sprider sig till andra städer. En vecka senare blossar omfattande skogsbränder upp i ett knastertorrt Bergslagen. Strax efteråt utbryter en epidemisk magsjuka i Skövde. Alla dessa händelser är var och en för sig helt normala i form av att de både inträffat och sannolikt kommer att inträffa. De har det gemensamt att de tar omfattande samhällsresurser i anspråk. De har också gemensamt att de tillsammans kan utgöra en första fas i en militär operation mot Sverige."

och läser sedan resten av tidningen  och övriga media:

Det börjar givetvis med masten i sjuhäradsbygden och fortsätter sedan på samma tema med ytterligare en mast. Sedan kommer larmet om giftläckage vid matfabrik och till sist barn som hittar skarpa handgranater i parken. - samtliga händelser för övrigt geografiskt rätt nära varandra. Västergötland verkar väldigt drabbat.

--

Jag gjorde GU (eller "lumpen" som det brukar kallas) under 90-talet. Vi fick då se nedan utbildningsfilm. Ta dig lite tid och gör det du också.

Jag säger inte att Sverige faktiskt är under ett angrepp - bara att ett angrepp mot Sverige skulle kunna starta med alla de senaste dygnens nyheter om ovanliga situationer i Västra Götaland. Och att det i så fall inte vore en slump.

För att citera andra - mer kända - tänkare: "Det är mycket nu".

En liten liknelse angående försvarsbeslutet

- Oj vad jag är hungrig! Kom - vi kör in här på McDonald's ungar!
"Vad får det lov att vara?"
 - Två happy meal, en big mac och co - plusmeny, med lättöl

utan is och.... eh... en wrap. Med Fanta light.

"Vill du ha morötter eller äpplen till happy meal? Dricka?"
 - Morötter tack. Och äppeljuice.
"Bra - det blir 190 kronor, tack."
- Fast jag tänker bara betala 100!
"Men då går det ju inte - maten kostar det? Vad ska jag stryka ur beställningen...?"
- Inget - men jag bjuder faktiskt 50 kronor mer än hen därborta, som beställde före mig... Jag vill att du kallar det här för 'satsning'...
"Men - jag kan ju inte fixa allt det där för ungefär hälften av pengarna?!"
 - Men vi har en väldigt 'bred överenskommelse' - i princip alla är överens om att det här är bästa lösningen...


Frågan är vad försvarsmakten ska ta av brickan... Lättölen?

Fi, försvaret och fördumningen

Läste igår den här debattartikeln i metro - undertecknad av bl.a Gudrun Schyman. På själva sajten indikerar rubriken "Så vill vi kapa inom försvaret" och tycks alltså handla om försvarsbudgetfrågor. Klickar man på artikelrubriken får man i stället en ny rubrik: "Så ser vi oss ett svenskt försvar utan våld" och det hela blir lite mer otydligt vad det möjligen skall handla om.

Tydligen vet inte ens rubriksättarna på Metro hur de ska tolka den här (tämligen röriga) texten. Och jag förstår dem. För när jag läser den förstår jag inte heller.

Till exempel kan jag i artikelns inledning läsa:

Vapen och militarism är sällan en lösning på en konflikt, och väpnade konflikter mellan nationer är inte heller det största säkerhetshotet varken i Sverige eller globalt. Militarism göds av maskulinitetsnormer och har samma mekanismer som det övriga strukturella våldet mot människor. Våld handlar om att utöva makt, och detta är något som pojkar och män får lära sig tillhör att vara en såväl patriotisk som en maskulin man.

Efter att man precis innan pratat om säkerhetspolitik. Men fortsätter dessutom med följande påstående:

Enligt World Health Organization (WHO) skördar mäns våld i nära relationer fler dödsoffer varje år än alla världens väpnade konflikter tillsammans eller någon epidemi någonsin gjort och är ett allvarligt säkerhetsproblem. I Sverige dödas i genomsnitt 17-20 kvinnor årligen av en man i en nära eller före detta nära relation.

Den här texten är fullständigt orimlig. Om vi börjar med att det är 17-20 kvinnor årligen kan man ju tycka att det vore rimligt att berätta hur länge man mätt just den här siffran och kommit fram till något annat än ETT heltal - dessutom skulle man ju kunna kontrollera statistiken och se om det har ökat eller minskat sedan tidigare och ge en analys av vad man tror är grunden. Faktum är att det här minskar (det skulle således stå 20-17 och inte tvärt om) sett bakåt i tiden. Jämför vi det här med brottsstatistik från t.ex. 70-talet - då fler kvinnor faktiskt LEVDE i nära relationer (som gifta) än idag - då många helt enkelt är singel - skulle vi se att antalet dödade kvinnor som dödats av någon i sin närhet var betydligt högre då. Vidare tar Fi inte höjd för att flera av de kvinnor som dödats i nära relationer faktiskt dödats av andra kvinnor. Det är procentuellt sett ungefär lika troligt att du mördas av din livspartner - oavsett kön. Nåväl.

Att hävda att det varje år dödas fler kvinnor i nära relationer (och av män) än någon epidemi någonsin gjort är också helt befängt. Bara i Sverige dör fler människor (tyvärr) i epidemiska sjukdomar - som cancer - än kvinnor som blir mördade i nära relationer (och av män). Tittar vi dessutom tillbaka på exempel som digerdöden (som på något tiotal år skördade ungefär 35 miljoner offer bara i Europa och dryga 75 miljoner över hela världen) eller spanska sjukan som dödade 100 miljoner människor på två år - varav 37753 i Sverige (att då ovan jämföras med 17-20 stycken kvinnor som dör i nära relationer - inklusive dem som inte är med män) så ser vi att resonemanget helt enkelt inte håller.

Vidare står det i artikeln bl.a. att läsa:

Sverige måste ta FN:s uppmaningar på allvar, och vi menar att Sverige liksom andra länder måste ställa om säkerhetspolitiken genom att kapa i det militära till förmån för stora investeringar i våldsförebyggande och konfliktlösande arbete på alla nivåer.

Men FN är inte EN organisation. Tänker du efter kan du flera, som WHO, UNESCO, UNICEF etc. Vilket av dessa organ har uttalat sig om hur Sverige måste ställa om säkerhetspolitiken genom att kapa i det militära? Bevisligen inget organ som pratat med t.ex. FNs säkerhetsråd, eller några av dess medlemsländer? Och det skulle ju annars kännas naturligt - när det handlar om just säkerhetspolitik? I call bullshit - fröknar Feminister! Annars hade ni givetvis angivet vilken källa som ni använder om FN här? Vi är för övrigt också med i FN. Sverige alltså. Och som medlemsland tämligen engagerat.Det går alltså - teoretiskt - att leta upp någon FN-frivillig i något som helst av organen inom FN - i Era egna led och ta dennes citat för att "FN uppmanar..." - men det är ju ohederligt? Så skulle ju aldrig ni i Fi göra?! Ni brukar ju dessutom styrka Era uttalanden med lätt verifierbara, vetenskapligt underbyggda fakta? Ni bru.... .. . . Ni som slutat skratta åt min ironi nu får gärna läsa hela artikeln och sedan förklara för mig vad det här har med försvarspolitik att göra?

Det framgår att Fi som vanligt tycker illa om alla män, och att man vill skära ned inom försvaret pga det. Men egentligen inte varför? I stället blajar man lite luddigt om "maktstrukturer" och "maskulinitet" och "våldskultur" och försöker att få det till att det är typiska hot mot vanliga Svenska tjejer som frodas inom just försvarsmakten. Jag förstår inte.

Ps. idag är ungefär en femtedel som anställs inom försvaret kvinnor. 

Men 100% av alla soldater behövs.Ds.

Regeringens utspel - återmilitarisera Gotland för 6 miljarder.

Regeringen vill rusta upp Gotland igen - och ge försvarsmakten 6.2 miljarder fördelade på de närmaste 5 åren. Onekligen en rätt stor peng - för att komma från en socialdemokratisk regering stödd av miljöpartiet

Magdalena Andersson är till och med beredd att höja skatterna för att bekosta kalaset!

DN hävdar att pengarna - primärt - ska användas till ubåtsjakt (lite konstigt eftersom den beställda organisationen IO14 inte är levererad än - och den innehåller ingenting som kan öka förmågan till ubåtsjakt).

I övrigt pratas det om en "motoriserad skyttebataljon" - d.v.s infanteri och lätta fordon. Vi kan utesluta stridsfordon 90 - det lär bli pansarterrängbilen "Patria" - patgb 30 - som lär bli fordonet. Annars hade det säkert pratats om en "mekaniserad" bataljon (om man räknade med att stridsfordon och stridsvagnar hade ingått). Nåväl - ett i patria åkandes skyttekompani ska vara ständigt stationerat på Gotland och ha förhöjd beredskap. Förstärkta med de hemvärnskompanier som redan finns på Gotland - samt Wartofta kompani (de stridsvagnar som under förra året kördes över till ön) - är armestridskraften på ön såpass slagkraftigt att det i alla fall är rimligt att tro att Gotland skulle kunna hållas tills hjälp från fastlandet nådde fram. Det är en positiv tanke. ("ÄNTLIGEN" ropade säkert många med mig tidigare idag när vi läste det här).

Förutom "tillskottet" på 6,2 miljarder - som ska skattefinansieras - tänker man sig överföra 1,3 miljarder från övrig verksamhet - som redan finns inom försvarsmakten. Det här är alltså att räkna som "snömos" då man helt enkelt tar pengar från viss verksamhet inom myndigheten och öronmärker den för annan (SvD):

"6,2 miljarder kronor kommer att tillföras de närmaste fem åren. Dessutom vill regeringen överföra 1,3 miljarder från försvarets internationella verksamhet till försvaret av Sverige."

Då skulle man ändå kunna se det som att "försvaret får i alla fall nästan en tredjedel av vad man säger sig behöva" - men det är fel. I reda pengar rör det sig om att man får 6 miljarder, sedan _ger tillbaka_ 2 miljarder i höjda arbetsgivaravgifter och får således kvar ungefär 4 miljarder. Eller ungefär en femtedel av vad man behöver för att leverera IO14 - som var beställd till förra året, men som ännu inte har kunnat levereras.

- Läget är väldigt bekymmersamt och måste nu analyseras noga, säger KD:s försvarstalesman Mikael Oscarsson.
Regeringens bud är bara 4,2 miljarder kronor på fem år i ”friska pengar” när man bland annat räknar med att den har som ambition att höja arbetsgivaravgiften för unga anställda. Det kan jämföras med de 20 miljarder som Försvarsmakten ville ha under 2016-2020, påpekar Oscarsson.

NATO-frågan

Snart på en flaggstång nära dig? Skulle inte tro det!

Jag har tidigare på den här bloggen i olika sammanhang berört NATO-frågan utan att egentligen ställa den rätt ut: "Bör Sverige gå med i NATO?" Det är säkerligen ingen hemlighet vad jag tycker i frågan - det har säkert lyst igenom - men jag antar att flera av Er som läser den här bloggen inte håller med mig.

Och jag kan förstå Er. För frågan är inte enkel. Inte enkel alls.

För att den över huvud taget ska kunna diskuteras måste man ta hänsyn till en mängd saker, svensk "neutralitetsdoktrin", vad ett medlemsskap kostar (och hur vi i så fall kan/bör/ska finansiera det), vad ett medlemsskap skulle betyda för nationens skydd, vad alternativen är etc.

Vad som är helt klart är att vi efter valet förra året har sett - inte minst från borgerligt håll - att den här frågan fått högre och högre aktualitet. Tyvärr ibland med rätt dåligt underbyggda argument - ofta mer högljudda än byggda på fakta - oavsett om man är emot nato (som t.ex. Fi, V, delar av S, SD och MP) eller för (resten).

Vi kan ta utgångspunkt i den här debattartikeln (i Expressen) - skriven av de olika försvarspolitiska talespersonerna i allianspartierna. Där ondgör man sig om att man från motståndarsidan inte ens vill utreda natofrågan och hävdar egentligen att det är det enda rimliga alternativet för svensk säkerhetspolitik.

Jag kan i och för sig hålla med i sak. Det är en rimlig tanke att om vi kan/bör/ska ge upp neutralitetsdoktrinen borde det A) föregås av en folkomröstning och B) vara syftande medlemsskap till NATO (eftersom alla andra alternativ egentligen är att bli en rysk rådsrepublik).

Det finns å andra sidan orsak till viss försiktighet här. Som Per Gudmundsen på SVD skriver:

"Inget av partierna tar dock höjd för kostnaderna förknippade med ett medlemskap i sina samtal med väljarna. Det ger inte ett överdrivet seriöst intryck."

Det handlar alltså om (minst) 11 miljarder - till - årligen, för att kunna verka som medlem inom NATO - inga pengar som någon regering (varesig nuvarande eller tidigare) har haft en tanke på att lägga på försvaret. (Här ska vi minnas att det alltså - enligt finansdepartementet - inte ens gick att få fram de 4 miljarderna som behövs för att kunna leverera den organisation regeringen redan bestämt, utan man ville köpslå och i stället offerera 500 miljoner - en åttondel.)

Egentligen rekommenderar NATO sina medlemsländer att satsa 2% av sina BNP till försvarsanslag. I Sverige, förra året, satsades ungefär hälften (eller runt 40 miljarder). För att uppfylla 2%-målet skulle vi alltså behöva satsa dubbelt så mycket på försvaret som vi gör nu. Nu tror vi ju i och för sig att vi kan få komma med genom att en del andra medlemsländer satsar så lite som 1,2-1,3% av sin BNP på försvaret och skulle vi göra det skulle vi alltså hamna på ungefär 11 miljarder till om året. Om NATO då vill ha oss.

Att gå till val på försvarsfrågan är inte särdeles poppis i Sverige idag. Vi är samtidigt några som är grundligt intresserade av att något snart händer - oavsett om det gäller NATO eller inte. Men - och det finns ett men här - vi kan/bör/ska inte diskutera NATO-frågan (oavsett om vi är för eller emot) förrän vi är beredda att slanta upp de pengar som faktiskt behövs för att kunna gå med. Fram tills vi ser någon lägga förslag om höjningar av försvarsanslaget med sisådär 11-12 miljarder är alltså NATO-medlemsskapsfrågan en politisk ickefråga. Tyvärr.

Finansdepartementets ökade brandskattning av försvarsmakten

Det står mycket i tidningarna idag angående "försvarets miljardkrav" och finansdepartementets "nobbning" av de samma.

Och som vanligt tycker jag att media går bort sig i retoriska krumbukter för att sätta effektsökande rubriker. För såhär är det: Försvarsmakten har ålagts av regeringen att ta fram en ny organisation (detta är reglerat i tidigare riksdags- och försvarsbeslut och ett antal regeringsbeslut. ÖB har sedan upprepade gånger redogjort för att medlen man har inte räcker till att leverera vad regeringen beställt. På en direkt fråga om "vad kostar det då, att implementera det här enligt plan?" har försvarsmakten alltså svarat "om vi BARA ska leverera vad ni faktiskt har beställt kommer det att kosta 4 miljarder per år tills dess organisationen är levererad". Det är alltså inte försvarsmaktens krav. Det är en svar på en uttrycklig fråga från regeringen vad det de har beställt kostar. Av detta har nu finansdepartementet sagt att man är villig att tillslå 500 miljoner - en åttondel.

Nu kan ju den obildade att tro att "ja, men - det är ju i alla fall något? Försvaret kanske kan leverera en åttondel av vad man tänkt, för en åttondel av pengarna? Eller leverera på 8 gånger så lång tid?" och det skulle man nästan kunna tycka är ett logiskt argument. Men verkligheten är en annan - idag är materialsidan så eftersatt (något som på den här bloggen diskuterats ofta - bl.a. gällande ubåtsjakt och/eller helikopterproblemen) att man idag har ett mångmiljardunderskott på materielsidan.

Samtidigt höjde regeringen arbetsgivaravgiften för "ungdomsjobb". I en myndighet med väldigt låg medelålder på de aktiva - genomförande - soldaterna slår det här givetvis hårt. För hårt, visar det sig, då "anslagshöjningen" idag, om finansdepartementet faktiskt bara anslår en halv miljard extra om året, inte ens täcker skatteökningen av att ha soldater anställda.

I själva verket brandskattas försvaret ytterligare i en redan ansträngd budget, på pengar som alltså återförs till statskassan. Vill man vara lite elak kan man säga att staten inte finansierar försvarsmakten med sina skatter utan att försvarsmakten genom sina skatter finansierar statens övriga finanser.

Det här tycker jag är orent spel. Jag tycker att pressen går finansdepartementets ärenden genom att rubriksätta som man gör. Man far med osanningar när man kallar det hela för "försvarets krav", när det egentligen handlar om ett svar på en uttrycklig fråga om vad man bedömer kostnaderna för att leverera en beställd organisation.


För att citera Jesper Tengroth (i SvD idag):

 – Försvarsmakten har ett flertal gånger redovisat vårt långsiktiga ekonomiska behov, både för den dåvarande och den nuvarande regeringen. Nu är det också upp till den politiska nivån att fatta beslut om och finansiera den ambition man vill ha,

Möjligen är det nu dags att kavla upp ärmarna och plocka fram lädret, snarare än att räkna på hur mycket vi kan fortsätta brandskatta försvaret för att finansiera statskassan?

"Merry Christmas to us all; God bless us, every one!"

Jag lånar mästaren Dickens ord, såhär i juletid. Och  chockas lite - såhär - dan före dopparedan, över julhandeln.

Vi handlar färre mjuka paket, men satsar mer på "hårda" klappar (såsom datorer, surfplattor och andra klappar som ökar risken för hot mot den egna säkerheten i och med de ökande cyberattackerna).

I år gör handelns egna beräkningar gällande att vi kommer att handla julklappar för ungefär 67-68 miljarder.

Omräknat i försvarsanslag i budgeten rör det sig alltså om 1,5 - 1,7 försvarsbudgetar.

2 reflektioner från dagens tidningsskörd

En liten koll i dagens tidningar ger vid handen att 1) Ryssland rustar nära finska (och svenska) gränsen och 2) Putin har haft ett tal till nationen, med tillhörande presskonferens.

Givetvis handlar konferensen både om rubeln i fritt fall - men också om kriget i Ukraina.

Varför ser vi invasionen av Ukraina? Det finns egentligen bara en som kan svara på den frågan och det är givetvis Putin själv, men han har använt ett antal "svepskäl" bl.a. att man "värnar ryska intressen och medborgare" - "människor vi delar kultur och språk med" etc. Ett annat skäl är att man "befriar" Ukraina från "våldsamt" eller "fascistiskt" västligt inflytande och uttrycker samtidigt att man är "rädd" för västs (syftandes på EU och NATO) framfart i regionen. Putin säger faktiskt i dagens tal att  Ryssland känner sig hotat. Man hävdat att "Ryssland är omringat av ett framryckande NATO".

Putin och hans vänner har i och för sig flera gånger använt den här retoriken för att förklara Rysslands agerande i Ukraina. Ofta vilt påhejad av olika inflytelseagenter i egen och utländsk press eller vad som på fackspråk  skulle kunna betecknas som "nyttiga idioter". Alla - till och med journalister och socialdemokratiska diplomater - med ens grundläggande kunskaper i geografi förstår att det här är - på modern svenska - "nys".

Sverige är emellertid omgivet av NATO-grannar.

Med Rysk logik borde vi alltså reagera rationellt och annektera Åland? Säkra "svenska intressen" i österbotten - folk som vi delar språk och kultur med? 

Annektera Åland? Gör som jag!

Ni hör ju ungefär hur gott den här argumentationen håller.

Det är nys, Putin.

Däremot ser jag Ryssland i det här fallet som ett föredöme - enligt punkten ett ovan: Det är nog hög tid att även vi rustar?

Helikopterexpemplet

Jag fick ett mail från en läsare som vill vara anonym men som ändå ställde - tycker jag - en tämligen relevant fråga angående min inställning att vi borde satsa mer pengar på försvarsmakten:

"Men vi satsar så mycket på försvaret, Jesper, tycker du att det är rimligt att satsa ännu mer pengar på försvaret i stället för t.ex. skolor, sjukvård och andra nyttiga saker? Varför klarar vi oss inte med det vi har?"

En fråga jag i och för sig tycker att det är rimligt att alla skattebetalare ställer sig.  Men låt mig klargöra lite för min inställning med ett exempel från det verkliga livet.

Sverige har i det närmaste haft ett försvar som kostat ungefär lika mycket de senaste 15 åren - i reda pengar räknat. Runt 40 miljarder. Vi räknar alltså i nominella kronor, utan att ta hänsyn till saker som inflation eller liknande. Det gör - i år - att vi hamnar runt 1,5% av BNP.

(I övrigt kan man jämföra med NATO-länder - som förväntas satsa 4% av BNP på försvaret, för att få medlemskap i alliansen - detta för att visa att man "inte åker snålskjuts" på NATO utan faktiskt bryr sig om sitt eget territoriella försvar. Om man - som vissa vill - ska gå med i NATO för att lösa diverse försvarsekonomiska frågor krävs alltså att försvarsanslaget ökar med ungefär 100% till. Säg den svensk som kan motiveras till att betala dubbelt så mycket skatt för försvar?)

Men det hela kokar ned till vad vi ska ha försvaret till. Vi kan ta två saker som hänt det senaste halvåret, där vi faktiskt använt försvaret till skarp verksamhet - verksamhet som inte budgeterats som "övning" eller "tjänst utomlands" utan som i år fått tas inom gällande budgetramar: Skogsbranden i västmanland och underrättelseoperationen i Stockholms skärgård.

Bägge dessa insatser/operationer sköttes - tycker jag personligen - föredömligt med tanke på förutsättningarna. Vid skogsbranden var försvaret den myndighet som ordnade fram ledningsresurser, ställde upp med utrustning för släckning och manskap för att t.ex. avskärma både branden och se till att utomstående inte kom in i brandområdet - t.ex. medelst militärpoliser. Vidare hade man - genom att kalla in hemvärnssoldater - rätt mycket personal på plats, och var, utan jämförelse den största myndigheten på plats. Man samverkade efter omständigheterna tämligen gott med övriga - civila - myndigheter.

Vid underrättelseoperationen i Stockholms skärgård vet vi egentligen mindre av exakt VAD försvarsmakten gjorde, men vi kan utgå ifrån att det i varje fall inte var "budgetubåtar" som jagades, eftersom försvarsmakten inte hade några pengar kvar i årets budget att använda sig av. Dessutom vore det - för personalen som deltog - fullständigt förödande moraliskt ifall man tvingats ut i stockholms skärgård i oktober, i dåligt väder, i vissa fall med närmare en veckas kontinuerlig tjänstgöring, om det bara vore för att påverka debatten. Det är helt enkelt inte rimligt att tro att försvarsmakten skulle företa sig en sådan här operation om läget inte krävt det.

Helikopter 4 - utmärkt för skogsbrandsbekämpning och ubåtsjakt!

Nu till mitt exempel: I bägge dessa insatser skulle försvarsmakten varit ännu långt mer effektiv i sin utövning om det hade funnits helikoptrar för ändamålet. Det här är en förmåga som FUNNITS hos försvarsmakten tidigare, men i bägge fallen som nämnts ovan saknades adekvata helikoptrar. 

Helikoptrarna som nu finns klarar inte av de här uppdragen. (Detta kommenterades för övrigt väldigt tydligt i pressen, både i fallet skogsbranden och i fallet stockholmsoperationen).

Nu är det här bara ETT exempel på försvarets materiel som saknats, när försvaret förväntats lösa "traditionella" uppgifter. Uppgifter som vi som samhälle ställt på försvarsmakten att lösa under åtminstone de senaste 30-40 åren. Därför - tillbaka till min grundfråga - klarar sig försvarsmakten inte med de resurser de redan har? Svaret måste bli "Nej". I vart fall om vi fortfarande förväntar oss att de ska kunna lösa samma uppgifter som tidigare. I det fallet behöver nämligen försvaret ett ordentligt tillskott för att kunna köpa den utrustning den behöver för att lösa uppgiften.

(Och som slutkläm - det här är något som du och jag måste vara villiga att betala för om vi förväntar oss att försvarsmakten skall kunna lösa uppgifter som t.ex. skogsbrandsbekämpning eller ubåtsjakt/underrättelseoperationer i skärgården. Är du beredd att betala högre skatt för att tillse att de här tjänsterna nu återetableras inom försvarsmakten?)

Vad MP i regeringen betyder för försvarsmakten

Ickevåldsförsvar

Det är ju ingen hemlighet att vår vice statsminister och hennes parti (MP) har fått ett oändligt inflytande över den hittills förda politiken. Och ingen är väl särdeles förvånad över att just MP skulle - i det yttersta - försöka sätta käppar i hjulet för något slags vettig försvarspolitik? Det ligger ju så att säga i sakens natur att ett parti som hittills använt allt politiskt inflytande till att föra sin politik att lägga ned, kraftigt minska och successivt byta ut försvarsmakten mot ett "ickevåldsförsvar" nu gör allt för att nå målet att se till att något slags "traditionellt" militärt försvar inte kan genomföra sina arbetsuppgifter - att ytterst försvara landet mot angrepp från en fientlig stats krigsmakt.

Detta görs just nu något mindre tydligt än tidigare - och det görs ekonomiskt. Det görs målmedvetet och effektivt - genom att man ger sig på en ekonomiskt redan hårt prövad myndighet medelst nya skatter. Låt mig belysa med ett par exempel:

1) De höjda arbetsgivaravgifterna för ungdomar: Försvarsmakten - som är den myndighet som utan jämförelse anställer flest ungdomar och är landets näst största arbetsgivare av människor under 25 (efter McDonald's) - ska enligt de nya reglerna betala 200-300 miljoner kronor om året i höjda arbetsgivaravgifter. Sett till det mycket lågt satta "tillskottet" till försvarsbudgeten kan vi räkna med att 2015 års ökade försvarsanslag kommer att ätas upp helt av just de arbetsgivaravgifter man sedan måste betala tillbaka till staten för att ha folk anställda inom försvarsmakten.

2) Miljöbeskattningen av tung trafik - den så kallade "kilometerskatten": Räknar vi vilket svenskt förband som helst - t.ex. en godtycklig mekaniserad bataljon - rör det sig om ungefär 50 lastbilar, som används till alltifrån persontransport till ammunitionstransporter, förläggningsutrustningstransporter och... well... tja, det mesta där man inte kör stridsfordon. Det gäller i och för sig också transporter AV själva stridsfordonen på väg till insatsområdet - då stridsfordon inte utan vidare får köra själva på allmän väg, pga vikten och det vägslitage det innebär. Vidare finns det ju "funktionsbataljoner" - typ sjukvårdsbataljon eller luftvärnsbataljon eller olika underhållsbataljoner so
m ju i princip BARA har lastbilar. Samtliga dessa kommer nu alltså få betala "kilometerskatt".

Här kommer försvarsmakten att behöva prioritera mellan att A) kunna genomföra en övning, beroende på lönekostnader/övningstid/kilometerskatt eller B) att endast genomföra kasernövningar för att därigenom slippa just kilometerskatten och på det sättet få pengar över till den verkliga övningstiden.

När man debatterar övningsfält inom MP

Dessutom kan man ju ifrågasätta om det är en kärnverksamhet hos den myndighet som har i uppgift att försvara riket vid väpnat angrepp att administrera olika nyuppfunna skatter av typen kilometerskatt. Betänk scenariot ovan att 50 lastbilar ska köra till närmaste övningsfält - som av miljöskäl (där har ju redan miljöpartiet haft åsikter tidigare - och samtliga övningsfält nuförtiden ligger en bra bit ifrån städer och tätorter för att minska miljöpåverkan) är förlagt låt oss säga 10 mil bort. Varje lastbil kör alltså 100 skattepliktiga kilometer - i vardera riktningen - bara för att flytta övningsutrustningen till och från övningsområdet! Lägg därtill till något övningsmoment som t.ex. "omgruppering" med bataljonen (eller ens delar av bataljonen) och man ser snabbt att bara administrationen för att hålla koll på hur mycket skatt som ska betalas ganska snart övergår övningsledningens insats för att planera övningsmomenten.

Är det rimligt, miljöpartiet?!

Jag antar att det är det - inom miljöpartiet - där det ju bevisligen är rätt liberalt med droger. Jag antar att det behövs för att förstå logiken kring Era tänk kring det här. 

S kontrar

(Obs - schemalagt inlägg)

Knappt hade alliansens påstående "vi vill höja försvarsanslaget med 5 miljarder årligen" och mot bakgrunden av utvecklingen i Ukraina avslöjats som populistiskt trams och valfläsk förrän S ville vara med i leken och lova nya anslag.

Försvaret ska bära sina egna kostnader oavsett hur stora de blir?

De är inte sämre de - de lovar 400 miljoner i höjt anslag - redan i år. Något som de - även om de vinner valet - säkerligen lär få vissa svårigheter att implementera. Dels politiskt, där V och MP, som ju kanske ses som de naturligaste politiska samarbetspartierna, har en diametralt motsatt försvarspolitik. Men också ekonomiskt - för var ska pengarna tas ifrån?

Det handlar egentligen inte - återigen - om något höjt anslag, utan om omprioriteringar inom myndigheten, där medel tas från de av riksdagen beslutade medlen för de av riksdagen beslutade utlandsuppdragen och i stället läggs på det nationella försvaret. Om detta kan man tycka både det ena och det andra.

Jag tycker i och för sig att prioriteringen är rätt, sett ur perspektivet med den senaste utvecklingen i Ukraina, att vi i stället satsar på den gamla (borgerliga) doktrinen "här och nu", snarare än att "försvaret av Sverige börjar i långtbortistan", men...

Sluta kalla allt för "satsningar". Jag blir så hjärtinnerligt trött när man kallar det här för något slags "tillförande" av medel eller "höjning" av anslaget när det egentligen handlar om omprioriteringar.

"Storsatsning" på försvaret.

Läser i DN en artikel signerad allianspartiernas partiledare med innebörden "Vi vill höja försvarsanslaget med 5 miljarder årligen" och blir positivt överraskad. De senaste mandatperiodernas förda försvarspolitik har ju varit en rätt anorektiskt hårdbantad variant med avseende på just försvarsanslaget. Alliansen har - med moderaterna i täten - gjort de största nedskärningarna både vad det gäller totala kostnader för försvaret, men också i personal, övningstimmar och matriel genom olika försvarsbeslut. Samtidigt har försvarsmakten omorganiserats - från ett värnpliktsförsvar till ett frivilliförsvar, för som det heter på försvarspolitikerska "skapa lätt gripbara förband - här och nu".

Många med mig har säkert undrat lite "vad som är på gång" eftersom vi hör om "här-och-nu-doktrinen", lite då och då och speciellt då den ställs mot det "där-och-förut"-läget i värnpliktsförsvaret, när det debatterats. Men försvarsdepartementet och försvarsministern har hållit fast vid doktrinen. Skälet har varit att framförallt ha "lätt gripbara förband - redo för en snabb insats utomlands". Tanken med att lägga ned värnspliktsförsvaret och i stället ha anställd personal (något som visat sig vara både dyrare, mindre effektivt och rent personaladministrativt bökigare) har varit just för att kunna bedriva internationella insatser med kort varsel. (Jag kommer säkert återkomma med inlägg om internationella insatser i ett annat inlägg, så småningom).Nåväl. Tillbaks till artikeln:

Man börjar med att - på ett för alliansen lite ovanligt sätt - konstatera att det faktiskt finns utrymme till förbättringar inom rådande läge vad det gäller just försvarspolitiken. Man målar en snabb, skissartad bild av de senste veckornas utveckling på andra sidan östersjön (med Ukraina som fokuspunkt) och berättar sedan att man tänker "storsatsa" på försvaret. Bl.a. genom att köpa fler gripenplan och ubåtar. Gott så. Sedan diskuteras bl.a. luftvärnssystem och på slutet kommer följande:

Sverige ska ha ett tillgängligt och användbart försvar, anpassat efter en omvärld i snabb förändring. Med dagens besked skapar Allians­regeringen förutsättningar för ytterligare för­stärkningar av det svenska försvaret, på både kort och lång sikt. Satsningarna innebär en stegvis förstärkning av försvarsanslagen fram till 2024 då ökningen uppgår till 5,5 miljarder kronor årligen.

"Storsatsningen" visar sig vara en "det-blev-bara-en-tummetott-satsning"! 2024 är året då försvarsanslaget har ökats till 5.5 mdr. Innan dess sker en "stegvis ökning" (lite bekvämt svepande beskrivet sådär, som inte förpliktigar något i reda pengar). Det är om tio (!) år. Knappast väl rimmande med "här och nu"?

Vidare tänker man sig finansiera "storsatsningen" bl.a. såhär:

För att nå full finansiering kommer vi bland annat att föreslå en överföring av medel från Försvarsmaktens anslag för internationella insatser till förbands- och materielanslagen... 

Alltså - man tänker TA pengar från redan avsatta pengar från samma myndighet, och sedan omprioritera dem? Så att man inte längre har "här-och-nu"-försvaret som skall riktas mot främst internationella insatser utan i stället satsa på ett "där och för länge sen"-försvar?

Man avslutar genom att hoppas på att få en "bred uppgörelse över blockgränserna" med sitt utspel. Och häri blir jag riktigt förvånad. För 1) man har ju redan försvarsberedningen, som är en parlamentariskt tillsatt beredningsgrupp där samtliga riksdagspartier finns representerade. Den gruppen skall komma med SINA förslag för att kunna implementera försvarsbeslutet - men först om en månad. Man föregår alltså händelsen genom att diktera hur man A) tänker finansiera en satsning B) hur man tänker använda pengarna till att köpa enskilda vapensystem som JAS, ubåtar och luftvärn och C) hur man tänker sig att finansiera detta - genom att ta pengar från myndigheten med ena handen och sedan ge med den andra.

Just "en bred överenskommelse över blockgränserna" tror jag är rätt svårt under de här premisserna. Läs gärna artikeln - men jag tror att t.ex. skära ned på miljösamarbetet med Ryssland för att få pengar till att köpa nya vapen blir rätt svårt för miljöpartiet att smälta. Och får socialdemokraterna inte med sig miljöpartiet i höst lär frågan i alla fall inte börja debatteras under den kommande mandatperioden. Miljöpartiet är dessutom intresserade av ett "icke-vålds-försvar", varför att förankra hos dem att köpa in tekniskt avancerade vapensystem kan vara lite kinkigt redan från början.

De mer konspiratoriska sidorna hos mig låter mig i stället tro att det här egentligen är ett sätt för alliansen att skjuta över problem på socialdemokraterna inför nästa mandatperiod. Man vill inte ta några som helst nya försvarsanslagsbeslut under tiden man själv är vid makten, men räknar nog kallt med att förlora valet i höst (bl.a. pga försvarsfrågan - som alliansen helt tappat under de två gångna mandatperioderna). Men om man nu lägger ett förslag om större anslag längre fram - då är det någon annans problem att lösa. Samtidigt kan man från borgarnas håll hävda "vi ville satsa på försvaret! Det är sossarnas fel att det inte hänt något!" om två-tre mandatperioder, då det här förslaget faktiskt skulle ha gällt.

Politik är ett smutsigt spel.

Försvarspolitik är smutsigt tillochmed för att vara politik.

Försvarspolitik i Sverige utförs (genomlids?) främst av klåpare som lovar runt och håller tunt. Som det där om "5 miljarder om året".