ACE i media

En mängd upprörda debattartiklar och reportage har skrivits i snart sett alla tryckta media om ACE och att Sverige skall "vara värdland för Nato".

Media beskriver gärna A) att det här är en Nato-övning och B) att det svenska folket i allmänhet och synnerhet invånare i Luleå är så emot övningen att man i princip demonstrerar mot övningen mangrannt, något som knappast kan beskrivas som "sant", eftersom de enda man får tag på som faktiskt demonstrerar är "de gamla vanliga" - "Rättvisepartiet Socialisterna" och "Studenter mot rasism" - vänsterfolk och studentorganisationer med vänstersympatier. (Även om rubriken i just det här inslaget är "Luleå demonstrerar mot flygövning").

Samtidigt är inte alla negativa: Det lokala näringslivet är givetvis väldigt nöjda med - i runda slängar - 10 miljoner i ökad försäljning av hotellnätter, restaurangmåltider, dagligvaror etc.

Kärnfrågan verkar - som vanligt, kanske man bör säga, när en försvarsfråga uppmärksammas av vänsterfolk - att det skulle vara en övning "där vi närmar oss Nato". Gamla (fullkomligt felaktiga) klyshor av typen alliansfrihet/neutralitetspolitik har dammats av och man hävdar att "Nato-övningar smygs in" i Sverige ("som borde vara neutralt!").

Nu är ju ACE ingen Nato-övning.

– Övningen kommer ju ur ett nordiskt samarbete mellan Norge, Sverige och Finland som vi har sedan åtta år och där vi övar tillsammans varje vecka. Där föddes idéen om att vi egentligen skulle ha en större sådan här övning, berättar Carl-Johan Edström.

Två av de tre värdländerna är alltså inte Nato-anslutna, även om man bjuder in andra länder att delta i övningen.

Det här har aldrig varit särdeles upprörande tidigare. Man kan lite oroat fråga sig varför det skulle vara det nu? Det är heller inte hederligt att se det som om att vi är "värdland för Natos övning". Det är en svensk-norsk-finsk övning. Som VI bjudit in till. Nu är det möjligen inte så konstigt att vi främst bjudit in länder som är medlemmar i Nato, då i princip alla andra länder i vår närhet faktiskt ÄR med i Nato? Ska vi arbeta för t.ex. "interopabilitet i Europa" (vilket vi förbundit oss till - i t.ex. EU - genom lissabonfördraget) mellan flygvapnen, kanske vi just jobbar med europeiska länder och de absolut allra flesta av de länderna är just Natoländer.

De är dessutom våra allierade - utan att vi är med i Nato. Vi är nämligen med i EU och har skrivit under Lissabonföredraget: solidaritetsklausulen i Lissabonfördraget från 2009 innebär att vi är förbundna att hjälpa andra medlemsländervid katastrofer, terroristattacker och väpnat angrepp. Inte olikt Natos "arikel 5". Vi ÄR alltså redan med i olika försvarssamarbeten och allianser. Det här torde - rent logiskt- kunna slå hål på argumentet att vi bör vara "alliensfria" och därför inte "ska vara med i Nato", kan man tycka. Tvärtom - natofrågan är hetare än någonsin, vilket också avspeglas i medierna.

Klämmer möjligen skon här att det största Nato-landet är USA och därmed - med vänsterögon "ont" i sig själv?

Eller beror all den här uppståndelsen bara på att journalister främst umgås med vänsterdebattörer?

Eller beror det på att folk är okunniga om hur sådana här övningar faktiskt organiseras och har organiserats sedan 90-talet?

Jag hoppas att svaret här bara är okunnighet.

Om de "ökända" B52orna - och lite rimlighet i debatten

Jonas Sjöstedt är arg. Han är arg för att Sverige ska tillåta Amerikanska B52-flygplan ska delta i PFP (Partnership For Peace)-övningen baltops, där även Sverige deltar.

Här kan för övrigt även nämnas att Ryssland har varit en flitig deltagare av övningen ända fram till 2013, då landet helt sonika valde att inte dyka upp på övningen och således ställde sig utanför att öva inom PFP - något som av många uppfattades som en skiftning i den ryska försvarspolitiken.. (Och som vi fick kvitto på våren 2014 - då Ryssland invaderade Ukraina).

Då övningen syftar till interopabilitet mellan olika länder kring östersjön och flera av länderna är med i NATO går Sjöstedt i spinn. (Möjligen skulle han inte ha gjort det om Ryssland inte lämnat PFP-samarbetet?) I en mängd dagstidningar och kvällstidningar har han uttalat sig med sedvanlig retorik om hur han ser på saken:

- Jag tycker att det här är helt fel och en del av Sveriges anpassning till Nato.

Ett exempel på tidningar som rapporterat är DN som färgade av Sjöstedts uttalande sätter rubriken "USA skickar ökända B52.plan till Sverige". Man kan kanske ifrågasätta att en så etablerad dagstidning som DN använder ett så starkt värdeladdat epitet som "ökända" för att beskriva en väl beprövad flygmaskin? Tydligen varken för Sjöstedt (vilket var väntat) eller DNs rubriksättare av texten (vilket är helt obegripligt).


I princip samtliga tidningar har olika bilder av typen ovan - med B52:or som vräker ned bomber över olika mål - och Sjöstedt vet bevisligen detta eftersom han "provoceras" av att det är just B52or som används vid övningen. Planen kommer emellertid aldrig att öva bombfällning över Sverige  - de kommer att öva fällning av sjöminor. Och inte ens med övningsammunition, utan "öva torrt", som det kallas - att bara simulera handgreppen.

Ur DNs artikel: Rättelse 2015-05-20 20:22

Försvarsmakten förtydligade på onsdagskvällen att minfällningen på svenskt territorium är simulerad och att övningsminor därefter kommer att fällas i ett område nära Bornholm, på danskt territorium.

Expressen går ännu längre och hävdar att det här vore ovanligt - såpass ovanligt faktiskt att B52:or för första gången i Svenskt luftrum. Det ÄR emellertid inte första gången man övar med B52 över östersjön. Eller ens i Svenskt luftrum. Eller ens i Baltops. Tvärtom.

Senast det hände var faktiskt under förra årets uppsättning av samma övning. Och Sverige har deltagit i baltops sedan åtminstone någon gång på 90-talet. Varje år.

Att försöka få det hela till att verka "suspekt" och något som "smygs in" eller att "det skulle kunna uppfattas som om att Sverige redan är Nato-medlem" känns alltså ganska befängt. Det är snarare "som det brukar vara" och retoriken är inte hederlig. Men så blir det gärna när internationella samarbeten ska göras om till inrikespolitik.


Sjöstedt ger sig emellertid inte där:

"– Jag växte upp med tv-bilder på utraderade vietnamesiska byar och barn som massakrerades av just den här flygplanstypen. De är också en del av USA:s kärnvapentaktik, deras strategiska bombflyg som ska kunna ha kärnvapen. Jag tycker att Sverige ska ha en tydlig politik för kärnvapennedrustning, då stämmer inte det med att man övar ihop med de planen."

Man kan ju undra varför DET skulle vara ett problem? Egentligen finns ju möjlighet att fälla kärnladdningar från i princip vilket flygplan som helst - vårat svenska JAS, till exempel. Nu handlar det ju inte om det. Det handlar om att flygplanen är Amerikanska, får man förmoda och att det således är "de ondas" kärnvapen som kan bäras i planen? Det här är nämligen ett argument som Sjöstedt har sett till att bli citerad i snart när varenda pressuttalande sedan igår - och också skrivit i flera versioner på twitter:

Orimligt?! Sjöstedt - jag tycker att det är allvarligare att Ryska plan faktiskt övar kärnvapenanfall mot Sverige om och om igen - över svenskt luftrum (senast idag). Utan att vi bjudit in dem? Att du och dina "kamrater" inte kritiserar det - det tycker jag är orimligt! Att du inte kritiserar Ryssland för att ha lämnat PFP-samarbetet - det tycker jag är orimligt! Att du fäster så stor vikt vid att det är ett visst bombflygplan som deltar i interopabilitetsövningar för att öka samarbetet för fred - det tycker jag är helt orimligt!

Det är skillnad på ”personer som deltagit i strid” och ”personer som deltagit i strid”

Jag har en dröm - vänta - jag vet att det bara är en dröm och att den är helt orealistisk - men låt mig hållas ett tag...

Jag har en dröm att vi en dag, någon gång, i Sverige ska sätta in samma grad av insatser för att hjälpa de utlandsveteraner (som återvänder efter tjänst, de beordrats till av riksdag och regering) som vi är beredda att göra för våldsbejakande extremister (hemvändande från olika terroristorganisationer).

Jag vet - det är helt orealistiskt. Framförallt i Stockholm, där jag bor. Här kom nämligen igår Stockholms stads strategi mot våldsbejakande extremism. Ett förslag skrivet och genomdrivet av S, V, MP och Fi, som tillsammans just nu har majoritet i stadshuset.

Där kan man bl.a. läsa följande

"Efterperspektiv: när en person vill lämna en våldsbejakande extremistisk gruppering eller kommer hem från strider utomlands är det avgörande med anpassade inkluderande insatser. Även då är det viktigt med ett lokalt samarbete emellan olika aktörer. Frivillig-organisationer kan erbjuda målgruppen stödinsatser och råd. Även trossamfund arbetar med rådgivning, men också psykosocialt stöd.
När det gäller personer som deltagit i strid är hälsoinsatser med största sannolikhet ett stort behov. Därför är det viktigt med samverkan mellan socialtjänstens socialpsykiatri och missbruksenheter, samt vårdcentraler och psykiatrin (PTSD, trauma etc.).
När det gäller försörjning är det viktigt med samarbete mellan socialtjänstens försörjningsstöd, Jobbtorg och andra insatser vid arbetsmarknadsförvaltningen, samt länk till Arbetsförmedling.
Slutligen, är boendefrågan en förutsättning som behöver fungera och därför bör även bostadsbolagen ingå i en samverkan under efterperspektivet."

Just det där med att "komma hem från strider utomlands" och att det då ska sättas in insatser för att hjälpa en vidare i livet "när man vill lämna en våldsbejakande extremistisk gruppering" reagerar jag rätt starkt på. Det ställer ett antal frågor som jag tycker kräver svar.

För det första:
varför ska "våldsbejakande extremister" åtnjuta ett stöd som ingen annan samhällsgrupp kan få ta del av? I det här fallet är det just det vi gör i det citerade stycket ovan. Vad det gäller andra människor som "kommer hem från strider utomlands", som våra utlandsveteraner från olika FN, EU eller NATO-uppdrag, gäller tydligen inte de här reglerna? Det som skiljer är att dessa inte varit del av "en våldsbejakande extremistisk gruppering". Man har tvärtom blivit skickad av riksdag och regering, för att vara ett utrikes- eller säkerhetspolitiskt instrument utomlands.

Folk som kommit hem från strider utomlands

Det här skall ställas i förhållande till hur vi har behandlat våra utlandsveteraner - där man låtit bli att betala ut ersättningar som skadade veteraner har rätt till - för att de inte anmält sig till arbetsförmedlingen omedelbart efter hemkomsten eller hur man behandlat Pontus Hubinette - försvarets egen omslagspojke. (Och det här är bara två exempel på återvändande veteraner som inte fått den hjälp de vare sig behöver eller har laglig rätt till - vissa av Er minns säkert den här artikeln i expressen från i Mars - om soldaten "Kongo")

För det andra: Sverige har genom Genèvekonventionerna och Romstadgan förbundit sig att spåra och lagföra personer som gjort sig skyldiga till folkmord och folkrättsbrott som det heter i svensk lagstiftning. Det är inte utan att man kan fråga sig om Stockholms stads strategi mot våldsbejakande extremism verkligen är förenlig med svensk lagstiftning och internationella konventioner? Människor som varit med i "våldsbejakande extremistisk gruppering" och "kommer hem från strider utomlands" är i princip uteslutande återvändande jihadister. Dessa borde givetvis först utredas för alla eventuella brott man kan ha begått?

Man har ju rätt bra koll på de som åker och varför de åker. (Ett dagsfärskt exempel är detta, från Örebro, där man alltså flugit hem vederbörande från Turkiet). Det är alltså inga egentliga svårigheter att ta dessa när de återvänder till landet för att sedan utreda vilka brott som begåtts. Det måste bara till en politisk vilja att ta i det problemet i stället för att dadda med dem.

Övriga relevanta källor till det här blogginlägget:

Både DN, HD och SvD med ledarbloggen har publicerat ledare i ämnet.
Ett antal oppositionsborgarråd har kommenterat strategin.
Och både SVT och Aftonbladet - som annars brukar ha en mer vänstervriden rapportering - har rapporterat om det.

S kontrar

(Obs - schemalagt inlägg)

Knappt hade alliansens påstående "vi vill höja försvarsanslaget med 5 miljarder årligen" och mot bakgrunden av utvecklingen i Ukraina avslöjats som populistiskt trams och valfläsk förrän S ville vara med i leken och lova nya anslag.

Försvaret ska bära sina egna kostnader oavsett hur stora de blir?

De är inte sämre de - de lovar 400 miljoner i höjt anslag - redan i år. Något som de - även om de vinner valet - säkerligen lär få vissa svårigheter att implementera. Dels politiskt, där V och MP, som ju kanske ses som de naturligaste politiska samarbetspartierna, har en diametralt motsatt försvarspolitik. Men också ekonomiskt - för var ska pengarna tas ifrån?

Det handlar egentligen inte - återigen - om något höjt anslag, utan om omprioriteringar inom myndigheten, där medel tas från de av riksdagen beslutade medlen för de av riksdagen beslutade utlandsuppdragen och i stället läggs på det nationella försvaret. Om detta kan man tycka både det ena och det andra.

Jag tycker i och för sig att prioriteringen är rätt, sett ur perspektivet med den senaste utvecklingen i Ukraina, att vi i stället satsar på den gamla (borgerliga) doktrinen "här och nu", snarare än att "försvaret av Sverige börjar i långtbortistan", men...

Sluta kalla allt för "satsningar". Jag blir så hjärtinnerligt trött när man kallar det här för något slags "tillförande" av medel eller "höjning" av anslaget när det egentligen handlar om omprioriteringar.