Säkerhet byggs inte med stridsflygplan - debattartiklar byggs inte med fakta.

Gudrun Schyman har gjort det igen.

Ungefär där skulle jag kunna sluta det här blogginlägget och de flesta av Er som regelbundet läser den här bloggen skulle sucka med mig, rycka på axlarna och gå och lägga sig trygga i vetskapen om att vi mår bäst av att inte läsa den debattartikel som idag publicerades i Aftonbladet (var annars?) signerad Schyman. Jag missade det. Mea Culpa.

Jag läste den faktiskt. Och fick som vanligt ohälsosamt högt blodtryck.

Titeln på debattaren är alltså: "Säkerhet byggs inte med stridsflygplan" och är ett av Feministiskt Initiativs återkommande inlägg i den säkerhetspolitiska debatten.

Som vanligt är det väldigt svårt att hänga med i argumentationen - förmodligen därför att jag inte delar debattartikelförfattarens verklighetssyn - och tyvärr - som vanligt full av direkta felaktigheter.

Den första meningen, faktiskt, i debattartikeln börjar med två direkta faktafel på bara några ord:

"115 krigsflygplan från Nato simulerar just nu krig över en tredjedel av Sveriges yta i Arctic Challenge Exercise – en av årets största militärövningar."

A) Det är 115 flygplan. Av dessa kommer lejonparten från tre av de övande länderna - de tre som inte är med i Nato. (Sverige, Finland och Schweiz)
B) Det är inte en av årets största militärövningar - hur man än räknar. Som ett exempel kan nämnas att Ryssland i förra veckan drog igång en övning som var ungefär 3 gånger så stor som ACE. Oannonserat. Vidare har Ryssland vid ett flertal gånger det här året övat med styrkor väl så stora som den som övar under ACE.

Sedan kan jag möjligen ha en del att invända mot den formulering som Schyman kategoriskt använder sig av i artikeln "simulerar krig" och "simulerar strid". Övningsmomenten är nämligen enligt ett scenario där man övar "samverkan i en fredsbevarande insats under FN-mandat". - Alltså - ungefär vad man tycker att svenskt försvar ska ägna sig åt i huvudsak. Det är knappast kontroversiellt - tvärtom - ska vi delta i FN-missioner, eller missioner under FN-mandat alls (som t.ex. den pågående i Mali eller den planerade i Irak) borde vi kanske öva med de som kan tänkas vara våra samarbetspartners på de arenorna? Eller?

Feministiskt initiativ anser att Sverige bör hålla sig till FN:s linje och uppmana till nedrustning och ökade insatser på konfliktförebyggande och konfliktlösande arbete. Det är genom diplomati, nedrustning och satsningar på människors välfärd vi bygger säkerhet.

Hur ska vi kunna hålla oss till FNs linje om vi inte övar just hur samarbetet inom de fredsbevarande missioner vi (efter riksdags och regeringsbeslut) skickar vår nedrustade försvarsmakt till?

Alltså - Fi har möjligen helt självklara poänger inom sitt eget parti, men ska man predika sin ställning inför andra i en debattartikel kanske man bör lägga sig vinn om att inte kunna avföras som fullkomligt okunnig redan i  första meningen av texten? Det skulle man åtminstone kunna vinna lite sympati på? Hade man i stället börjat med vad som kommer i sista stycket (efter väldigt spekulativt tramsigt tråcklande i "förtrycket av samer") :

Feministiskt initiativ kräver att det militära samarbetet med Nato upphör omedelbart. 

Och sedan möjligen gett några goda synpunkter på varför i stället för att retoriskt ta i med överdrifter, tillvridande av fakta och rena lögner hade man möjligen underlättat för sig själv. Och inte minst för debatten. Om Nato till exempel.

Bild från Aftonbladet - Foto: Carolina Byrmo

Nu blir i stället hela texten bara ytterligare ett exempel på liknelsen "Gudrun Schyman är som en sådan där delicato-dammsugare - ett lockande omslag för gårdagens smulor dränkta i sprit".

Det är skillnad på ”personer som deltagit i strid” och ”personer som deltagit i strid”

Jag har en dröm - vänta - jag vet att det bara är en dröm och att den är helt orealistisk - men låt mig hållas ett tag...

Jag har en dröm att vi en dag, någon gång, i Sverige ska sätta in samma grad av insatser för att hjälpa de utlandsveteraner (som återvänder efter tjänst, de beordrats till av riksdag och regering) som vi är beredda att göra för våldsbejakande extremister (hemvändande från olika terroristorganisationer).

Jag vet - det är helt orealistiskt. Framförallt i Stockholm, där jag bor. Här kom nämligen igår Stockholms stads strategi mot våldsbejakande extremism. Ett förslag skrivet och genomdrivet av S, V, MP och Fi, som tillsammans just nu har majoritet i stadshuset.

Där kan man bl.a. läsa följande

"Efterperspektiv: när en person vill lämna en våldsbejakande extremistisk gruppering eller kommer hem från strider utomlands är det avgörande med anpassade inkluderande insatser. Även då är det viktigt med ett lokalt samarbete emellan olika aktörer. Frivillig-organisationer kan erbjuda målgruppen stödinsatser och råd. Även trossamfund arbetar med rådgivning, men också psykosocialt stöd.
När det gäller personer som deltagit i strid är hälsoinsatser med största sannolikhet ett stort behov. Därför är det viktigt med samverkan mellan socialtjänstens socialpsykiatri och missbruksenheter, samt vårdcentraler och psykiatrin (PTSD, trauma etc.).
När det gäller försörjning är det viktigt med samarbete mellan socialtjänstens försörjningsstöd, Jobbtorg och andra insatser vid arbetsmarknadsförvaltningen, samt länk till Arbetsförmedling.
Slutligen, är boendefrågan en förutsättning som behöver fungera och därför bör även bostadsbolagen ingå i en samverkan under efterperspektivet."

Just det där med att "komma hem från strider utomlands" och att det då ska sättas in insatser för att hjälpa en vidare i livet "när man vill lämna en våldsbejakande extremistisk gruppering" reagerar jag rätt starkt på. Det ställer ett antal frågor som jag tycker kräver svar.

För det första:
varför ska "våldsbejakande extremister" åtnjuta ett stöd som ingen annan samhällsgrupp kan få ta del av? I det här fallet är det just det vi gör i det citerade stycket ovan. Vad det gäller andra människor som "kommer hem från strider utomlands", som våra utlandsveteraner från olika FN, EU eller NATO-uppdrag, gäller tydligen inte de här reglerna? Det som skiljer är att dessa inte varit del av "en våldsbejakande extremistisk gruppering". Man har tvärtom blivit skickad av riksdag och regering, för att vara ett utrikes- eller säkerhetspolitiskt instrument utomlands.

Folk som kommit hem från strider utomlands

Det här skall ställas i förhållande till hur vi har behandlat våra utlandsveteraner - där man låtit bli att betala ut ersättningar som skadade veteraner har rätt till - för att de inte anmält sig till arbetsförmedlingen omedelbart efter hemkomsten eller hur man behandlat Pontus Hubinette - försvarets egen omslagspojke. (Och det här är bara två exempel på återvändande veteraner som inte fått den hjälp de vare sig behöver eller har laglig rätt till - vissa av Er minns säkert den här artikeln i expressen från i Mars - om soldaten "Kongo")

För det andra: Sverige har genom Genèvekonventionerna och Romstadgan förbundit sig att spåra och lagföra personer som gjort sig skyldiga till folkmord och folkrättsbrott som det heter i svensk lagstiftning. Det är inte utan att man kan fråga sig om Stockholms stads strategi mot våldsbejakande extremism verkligen är förenlig med svensk lagstiftning och internationella konventioner? Människor som varit med i "våldsbejakande extremistisk gruppering" och "kommer hem från strider utomlands" är i princip uteslutande återvändande jihadister. Dessa borde givetvis först utredas för alla eventuella brott man kan ha begått?

Man har ju rätt bra koll på de som åker och varför de åker. (Ett dagsfärskt exempel är detta, från Örebro, där man alltså flugit hem vederbörande från Turkiet). Det är alltså inga egentliga svårigheter att ta dessa när de återvänder till landet för att sedan utreda vilka brott som begåtts. Det måste bara till en politisk vilja att ta i det problemet i stället för att dadda med dem.

Övriga relevanta källor till det här blogginlägget:

Både DN, HD och SvD med ledarbloggen har publicerat ledare i ämnet.
Ett antal oppositionsborgarråd har kommenterat strategin.
Och både SVT och Aftonbladet - som annars brukar ha en mer vänstervriden rapportering - har rapporterat om det.

Fi, försvaret och fördumningen

Läste igår den här debattartikeln i metro - undertecknad av bl.a Gudrun Schyman. På själva sajten indikerar rubriken "Så vill vi kapa inom försvaret" och tycks alltså handla om försvarsbudgetfrågor. Klickar man på artikelrubriken får man i stället en ny rubrik: "Så ser vi oss ett svenskt försvar utan våld" och det hela blir lite mer otydligt vad det möjligen skall handla om.

Tydligen vet inte ens rubriksättarna på Metro hur de ska tolka den här (tämligen röriga) texten. Och jag förstår dem. För när jag läser den förstår jag inte heller.

Till exempel kan jag i artikelns inledning läsa:

Vapen och militarism är sällan en lösning på en konflikt, och väpnade konflikter mellan nationer är inte heller det största säkerhetshotet varken i Sverige eller globalt. Militarism göds av maskulinitetsnormer och har samma mekanismer som det övriga strukturella våldet mot människor. Våld handlar om att utöva makt, och detta är något som pojkar och män får lära sig tillhör att vara en såväl patriotisk som en maskulin man.

Efter att man precis innan pratat om säkerhetspolitik. Men fortsätter dessutom med följande påstående:

Enligt World Health Organization (WHO) skördar mäns våld i nära relationer fler dödsoffer varje år än alla världens väpnade konflikter tillsammans eller någon epidemi någonsin gjort och är ett allvarligt säkerhetsproblem. I Sverige dödas i genomsnitt 17-20 kvinnor årligen av en man i en nära eller före detta nära relation.

Den här texten är fullständigt orimlig. Om vi börjar med att det är 17-20 kvinnor årligen kan man ju tycka att det vore rimligt att berätta hur länge man mätt just den här siffran och kommit fram till något annat än ETT heltal - dessutom skulle man ju kunna kontrollera statistiken och se om det har ökat eller minskat sedan tidigare och ge en analys av vad man tror är grunden. Faktum är att det här minskar (det skulle således stå 20-17 och inte tvärt om) sett bakåt i tiden. Jämför vi det här med brottsstatistik från t.ex. 70-talet - då fler kvinnor faktiskt LEVDE i nära relationer (som gifta) än idag - då många helt enkelt är singel - skulle vi se att antalet dödade kvinnor som dödats av någon i sin närhet var betydligt högre då. Vidare tar Fi inte höjd för att flera av de kvinnor som dödats i nära relationer faktiskt dödats av andra kvinnor. Det är procentuellt sett ungefär lika troligt att du mördas av din livspartner - oavsett kön. Nåväl.

Att hävda att det varje år dödas fler kvinnor i nära relationer (och av män) än någon epidemi någonsin gjort är också helt befängt. Bara i Sverige dör fler människor (tyvärr) i epidemiska sjukdomar - som cancer - än kvinnor som blir mördade i nära relationer (och av män). Tittar vi dessutom tillbaka på exempel som digerdöden (som på något tiotal år skördade ungefär 35 miljoner offer bara i Europa och dryga 75 miljoner över hela världen) eller spanska sjukan som dödade 100 miljoner människor på två år - varav 37753 i Sverige (att då ovan jämföras med 17-20 stycken kvinnor som dör i nära relationer - inklusive dem som inte är med män) så ser vi att resonemanget helt enkelt inte håller.

Vidare står det i artikeln bl.a. att läsa:

Sverige måste ta FN:s uppmaningar på allvar, och vi menar att Sverige liksom andra länder måste ställa om säkerhetspolitiken genom att kapa i det militära till förmån för stora investeringar i våldsförebyggande och konfliktlösande arbete på alla nivåer.

Men FN är inte EN organisation. Tänker du efter kan du flera, som WHO, UNESCO, UNICEF etc. Vilket av dessa organ har uttalat sig om hur Sverige måste ställa om säkerhetspolitiken genom att kapa i det militära? Bevisligen inget organ som pratat med t.ex. FNs säkerhetsråd, eller några av dess medlemsländer? Och det skulle ju annars kännas naturligt - när det handlar om just säkerhetspolitik? I call bullshit - fröknar Feminister! Annars hade ni givetvis angivet vilken källa som ni använder om FN här? Vi är för övrigt också med i FN. Sverige alltså. Och som medlemsland tämligen engagerat.Det går alltså - teoretiskt - att leta upp någon FN-frivillig i något som helst av organen inom FN - i Era egna led och ta dennes citat för att "FN uppmanar..." - men det är ju ohederligt? Så skulle ju aldrig ni i Fi göra?! Ni brukar ju dessutom styrka Era uttalanden med lätt verifierbara, vetenskapligt underbyggda fakta? Ni bru.... .. . . Ni som slutat skratta åt min ironi nu får gärna läsa hela artikeln och sedan förklara för mig vad det här har med försvarspolitik att göra?

Det framgår att Fi som vanligt tycker illa om alla män, och att man vill skära ned inom försvaret pga det. Men egentligen inte varför? I stället blajar man lite luddigt om "maktstrukturer" och "maskulinitet" och "våldskultur" och försöker att få det till att det är typiska hot mot vanliga Svenska tjejer som frodas inom just försvarsmakten. Jag förstår inte.

Ps. idag är ungefär en femtedel som anställs inom försvaret kvinnor. 

Men 100% av alla soldater behövs.Ds.

Schymans (Fi) ohederliga retorik om terrorism - Ett långfinger mot logiken

Gudrun Schyman har - mot bakgrund mot de senaste skjutningarna i Danmark - skrivit en tämligen spekulativ drapa på SVTs debattsida på nätet - SVT Opinion.

Där står bland annat att läsa

”Mäns kraftiga överrepresentation i våldsanvändning pekar på att socialiseringen av pojkar är en del av problemet. Män, särskilt unga män i åldern 15-29 år, är överrepresenterade i misshandels- och sexualbrott. Det samma gäller för terrorbrott”

Och redan här gör man ett fel - anser jag - man börjar med att peka på att män rent generellt sett är mer kriminella än kvinnor, pekar ut att problemet är "socialiseringen av pojkar", och att den genomsnittlige gärningsmannen är 15 till 29 år, samt att samma statistik gäller för terrorister.

Redan här borde de flestas skitsnackdetektorer få så höga utslag att visarna i princip böjs i vinkel, men tydligen har hon fått skriva det här i skattefinansierad media, så - vi börjar väl med att analysera hennes argument.

Pro primo: Även om Schyman skulle ha rätt i "mäns kraftiga överrepresentation i våldsanvändning" (vilket gravt kan ifrågasättas. Här kan vi t.ex. se på en mängd krigsmakter som har förband med kvinnlig personal. Exempel här på kvinnor som Schyman själv hävdar att hon stöder är de olika Peshmerga-förband som förekommit i media på sistone). har hon inte det då hon hävdar att "unga män i åldern 15-29 år är överrepresenterade i terrorbrott". Där haltar helt enkelt argumentet med avseende på vilken statistik hon stöder uttalandet på.

Bland terrordömda i Europa är ungefär 38% kvinnor. (Här kan vi för övrigt se att en klar överrepresentation bland dömda terrorister i Europa som är kvinnor dessutom är från den politiska vänstern, jfr Baader-Meinhof-ligan eller bland olika PFLP-sympatiserande grupper inom den franska "autonoma vänstern"). Medelåldern på terrorister är enligt bl.a. NCT (Nationellt Centrum för Terrorismbekämpning - Sveriges statliga resurs för just terrorforskning) 36 år.

Pro secundo: Att ta statistik vad det gäller en sorts brottslighet (som "misshandels- och sexualbrott") och sedan utifrån den statistiken dra slutsatser om "terrobrott" är en rätt kraftig logisk tankevurpa.

Egentligen skulle man - för att rädda sitt blodtryck - kunna sluta läsa här. Gudrun Schyman är helt enkelt ute och hojar - resten av artikeln är blaj - men jag ska ändå försöka bemöta även Schymans problematisering av "socialiseringen" av män:

"Mäns kraftiga överrepresentation i våldsanvändning pekar på att socialiseringen av pojkar är en del av problemet. Föreställningar om maskulinitet hänger intimt ihop med våld, militarism och nation."

Gör den? Säger inte det här egentligen att det är problem med socialiseringen av ALLA människor - även kvinnor - om föreställningar om maskulin hänger ihop med våld, militarism och nation? (I och för sig skulle man ju bara för sakens skull kunna peka på att det t.ex. inte är direkt tomt på tjejer inom nationalistiska rörelser för att visa att det här argumentet inte håller, men...) Jag hävdar i stället att det STORA problemet är att det finns människor som Gudrun Schymans "föreställningar om maskulinitet" om hon hävdar att "maskulinitet hänger intimt ihop med våld, militarism och nation"?

Nej, Schyman - det här håller inte. Din argumentation är dåligt underbyggd och den tyder på en rätt unken människosyn.

Schymans argumentation - ett långfinger åt logiken!

Naivt Schyman!

Jag har twitter. Jag följer ett par hundra människor och igår "retweetades" följande tweet in i mitt "flöde" flera gånger av olika människor:
"Militär och vapen ger inte skydd. Läs mer på feministisktinitiativ.se/politik om vårsyn på säkerhet".

Ja - det står faktiskt "vårsyn". Oavsett om man nu menar "vår syn" eller faktiskt "vårsyn" (som i så fall skulle skilja sig från höstsyn?) känns den här synen på säkerhet lite... naivt? Kanske framförallt om det faktiskt avses "vårsyn" med tanke på hur hösten gestaltat sig - med besöket i Stockholms skärgård, de ilandflutna nödljusgranaterna på Gotland, de idoga luftkränkningarna och att ryskt militärflyg envisas med att flyga med avstängda transpondrar och riskera civil luftfart.

Nåväl. Jag tror att twitter (där varje meddelande är max 140 tecken) kanske gör en viss "snuttifiering" vad det gäller politiska budskap, så jag följde faktiskt länken som det uppmanades till i tweeten. Där står det om säkerhetspolitik bl.a. följande:

"Mäns våld mot kvinnor är en global pandemi och Sveriges verkliga säkerhetsproblem."

Utan att gå i polemik mot det här påståendet (som jag egentligen tycker är grovt generaliserande och dessutom statistiskt felaktigt - det största säkerhetsproblemet torde vara mäns våld mot andra män - då det är betydligt mer utbrett.) kan man då gå tillbaka till tweeten ovan och konstatera att det - också - är rätt verklighetsfrånvänt: Samma dag som det här skrivs utsätts nämligen en kvinna (som alltså är prioriterad att skydda enligt Fi) för en ruskig attack av en man (som p.g.a. inte bara sin gärning utan också sitt kön alltså är en "säkerhetsrisk" enligt Fi - faktiskt "Sveriges verkliga säkerhetsproblem" enligt deras partiprogram) i Gällstad.

Mannen angriper alltså kvinnan med kniv. Han utdelar ett antal hugg mot överkropp och huvud och polis som kommer till platsen försöker först att "tala mannen tillrätta" utan att använda vapen. Då mannen inte avbryter huggandet mot kvinnan eskalerar våldet successivt, så polis nödgas använda batonger och tårgas, innan man slutligen, för att skydda kvinnans (som då mottagit en mängd hugg mot hela överkroppen och huvudet) liv, tar till det grövsta "vapen" eller "skydd" man har - man skjuter verkanseld med pistol. Skottet tar i magen på mannen.

– När vi kom till adressen såg patrullen genom fönstret att mannen attackerade kvinnan med kniv, säger Joakim Hansson biträdande vakthavande befäl vid polisen i Västra Götaland, på tisdagskvällen.
Mannen högg kvinnan flera gånger, bland annat i huvudet och i ryggen.
Patrullen gick då in och försökte avleda mannens handling, bland annat med hjälp av batong.
– Men i och med att detta inte hjälpte övertog polisen kvinnans nödvärnsrätt och sköt verkanseld mot mannen. Mannen träffades i bukområdet av skottet, säger Joakim Hansson."

Tror Gudrun Schyman - på allvar - fortfarande att "Vapen ger inte skydd"? I så fall känns hennes världsbild rätt skrämmande verklighetsfrånvänd, liksom den hos de som ivrigt retweetar den här sortens uttalanden. Feministiskt initiativs säkerhetspolitik är helt enkelt inte trovärdig, varesig som feministisk, som ett initiativ till säkerhet, eller som politik. Det är bara ett cyniskt populistiskt uttalande för att ta bort fokus från riktiga säkerhetsproblem.

Igår skrev en annan twittrare, som kallar sig "feminist" att "Jamen - vi har haft 200 år av fred - det är klart att vi inte behöver försvaret!"

Jag tycker det här argumentet haltar betydligt. Vi har - mycket riktigt 200 år av obruten fred - och den ska vi vara tacksamma för. Det enskilt största orsaken till att vi har det i vår historia beror på att det funnits ett försvar. Någon som försvarat freden. Någon som osjälviskt tagit ansvar för demokratin och att skydda landet. Vill vi ha 201 år av fred gör vi bättre i att inte ifrågasätta deras existens eller raljera om vad som "inte ger skydd".

Annars dör folk.

Som det står i artikeln ovan:

"Polisen försökte avleda handlingen utan att lyckas och öppnade därefter eld mot mannen. Mannen avled av sina skador och kvinnan opererades för sina skador under tisdagskvällen.
– Det är ju otur att han avlider men å andra sidan räddade de livet på en kvinna, säger Daniel Persson, inre befäl i Borås."

Eller - om vi ska se det här ur ett militärt säkerhetspolitiskt perspektiv - det där om soldater osv. För att citera George Orwell:

"People sleep peaceably in their beds at night only because rough men stand ready to do violence on their behalf"

Det - Gudrun Schyman - är den enda rimliga hållningen hos någon som företräder ett politiskt parti i ett land som haft 200 år av obruten fred.