Säkerhet byggs inte med stridsflygplan - debattartiklar byggs inte med fakta.

Gudrun Schyman har gjort det igen.

Ungefär där skulle jag kunna sluta det här blogginlägget och de flesta av Er som regelbundet läser den här bloggen skulle sucka med mig, rycka på axlarna och gå och lägga sig trygga i vetskapen om att vi mår bäst av att inte läsa den debattartikel som idag publicerades i Aftonbladet (var annars?) signerad Schyman. Jag missade det. Mea Culpa.

Jag läste den faktiskt. Och fick som vanligt ohälsosamt högt blodtryck.

Titeln på debattaren är alltså: "Säkerhet byggs inte med stridsflygplan" och är ett av Feministiskt Initiativs återkommande inlägg i den säkerhetspolitiska debatten.

Som vanligt är det väldigt svårt att hänga med i argumentationen - förmodligen därför att jag inte delar debattartikelförfattarens verklighetssyn - och tyvärr - som vanligt full av direkta felaktigheter.

Den första meningen, faktiskt, i debattartikeln börjar med två direkta faktafel på bara några ord:

"115 krigsflygplan från Nato simulerar just nu krig över en tredjedel av Sveriges yta i Arctic Challenge Exercise – en av årets största militärövningar."

A) Det är 115 flygplan. Av dessa kommer lejonparten från tre av de övande länderna - de tre som inte är med i Nato. (Sverige, Finland och Schweiz)
B) Det är inte en av årets största militärövningar - hur man än räknar. Som ett exempel kan nämnas att Ryssland i förra veckan drog igång en övning som var ungefär 3 gånger så stor som ACE. Oannonserat. Vidare har Ryssland vid ett flertal gånger det här året övat med styrkor väl så stora som den som övar under ACE.

Sedan kan jag möjligen ha en del att invända mot den formulering som Schyman kategoriskt använder sig av i artikeln "simulerar krig" och "simulerar strid". Övningsmomenten är nämligen enligt ett scenario där man övar "samverkan i en fredsbevarande insats under FN-mandat". - Alltså - ungefär vad man tycker att svenskt försvar ska ägna sig åt i huvudsak. Det är knappast kontroversiellt - tvärtom - ska vi delta i FN-missioner, eller missioner under FN-mandat alls (som t.ex. den pågående i Mali eller den planerade i Irak) borde vi kanske öva med de som kan tänkas vara våra samarbetspartners på de arenorna? Eller?

Feministiskt initiativ anser att Sverige bör hålla sig till FN:s linje och uppmana till nedrustning och ökade insatser på konfliktförebyggande och konfliktlösande arbete. Det är genom diplomati, nedrustning och satsningar på människors välfärd vi bygger säkerhet.

Hur ska vi kunna hålla oss till FNs linje om vi inte övar just hur samarbetet inom de fredsbevarande missioner vi (efter riksdags och regeringsbeslut) skickar vår nedrustade försvarsmakt till?

Alltså - Fi har möjligen helt självklara poänger inom sitt eget parti, men ska man predika sin ställning inför andra i en debattartikel kanske man bör lägga sig vinn om att inte kunna avföras som fullkomligt okunnig redan i  första meningen av texten? Det skulle man åtminstone kunna vinna lite sympati på? Hade man i stället börjat med vad som kommer i sista stycket (efter väldigt spekulativt tramsigt tråcklande i "förtrycket av samer") :

Feministiskt initiativ kräver att det militära samarbetet med Nato upphör omedelbart. 

Och sedan möjligen gett några goda synpunkter på varför i stället för att retoriskt ta i med överdrifter, tillvridande av fakta och rena lögner hade man möjligen underlättat för sig själv. Och inte minst för debatten. Om Nato till exempel.

Bild från Aftonbladet - Foto: Carolina Byrmo

Nu blir i stället hela texten bara ytterligare ett exempel på liknelsen "Gudrun Schyman är som en sådan där delicato-dammsugare - ett lockande omslag för gårdagens smulor dränkta i sprit".