Men varför händer inget? Varför tillåts den här mannen fortsätta sina kontakter med kriminella mördargäng som IS? Och hur kan han tillåtas att rekrytera för rörelsen?
Det torde - tämligen enkelt - kunna gå att döma den här pajsaren visavi BrB 19 kapitel 12 §
"Om någon utan regeringens tillstånd här i riket värvar folk till
främmande krigstjänst eller därmed jämförlig tjänst eller förmår folk
att olovligen begiva sig ur riket för att taga sådan tjänst, dömes för
olovlig värvning till böter eller fängelse i högst sex månader eller, om
riket var i krig, till fängelse i högst två år. Lag (1974:565)."
Det står ju uttryckligen i lagtexten "till främmande krigstjänst eller därmed jämförlig tjänst", vilket torde ge ett lagrum att agera i? Det torde vara solklart. Och det är det - efter ett bemyndigande av regeringen. Är det så att vi måste se över lagstiftningen för att lagvårdande myndigheter skall kunna agera? Tankar på att se över lagutrymmet som rör "olovlig värvning" är inte ny - det har funnits en bred politisk majoritet för de här frågorna tidigare - även om det då gällt en annan fråga - rekryteringen av barnsoldater. Redan i oktober 1999 skrevs en motion med hemställan till riksdagen att ge sin mening till regeringen om behovet av en översyn av brottsbaleken s bestämmelser om olovlig värvning (Brb 19:12).
I svensk författningssamling har man sedan förra året en ny lag, rörande just det här - men den kräver ett förordnande. Det är själva hörnstenen här. För i lagtextens slut (om man läser hela kapitlet) står följande:
Gärning som avses i 3 eller 4 kap. och innebär sådanDet behövs således ett regeringsbeslut för att lagen skall vara tillämpbar. Tills dess att den är det är finns inget lagrum att hantera frågan. Möjligen är det nu dags för Regeringen att ta det där beslutet?
kränkning av främmande makt som anges i 11 § får inte heller
åtalas av åklagare utan förordnande av regeringen eller den
regeringen bemyndigat därtill. Detsamma gäller försök,
förberedelse, stämpling eller underlåtenhet att avslöja sådan
gärning. Lag (2014:383).
Sveriges rikes lag. Här i 2013 års upplaga. |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar