Det är mycket nu...

Det är mycket nu... Och läser man i nyhetsflödet och på sociala medier just nu är det lätt att skrämmas.

Läser Carl Bergqvist i expressen:

"Låt säga att två dagar före mastsabotaget sker ett utsläpp av farliga ämnen i Göteborgs hamn, vilket får påverkan på hamnkapaciteten under några veckor. Två dagar efteråt utbryter oroligheter med stenkastning och bränder i en Stockholmsförort, vilket de närmaste dagarna sprider sig till andra städer. En vecka senare blossar omfattande skogsbränder upp i ett knastertorrt Bergslagen. Strax efteråt utbryter en epidemisk magsjuka i Skövde. Alla dessa händelser är var och en för sig helt normala i form av att de både inträffat och sannolikt kommer att inträffa. De har det gemensamt att de tar omfattande samhällsresurser i anspråk. De har också gemensamt att de tillsammans kan utgöra en första fas i en militär operation mot Sverige."

och läser sedan resten av tidningen  och övriga media:

Det börjar givetvis med masten i sjuhäradsbygden och fortsätter sedan på samma tema med ytterligare en mast. Sedan kommer larmet om giftläckage vid matfabrik och till sist barn som hittar skarpa handgranater i parken. - samtliga händelser för övrigt geografiskt rätt nära varandra. Västergötland verkar väldigt drabbat.

--

Jag gjorde GU (eller "lumpen" som det brukar kallas) under 90-talet. Vi fick då se nedan utbildningsfilm. Ta dig lite tid och gör det du också.

Jag säger inte att Sverige faktiskt är under ett angrepp - bara att ett angrepp mot Sverige skulle kunna starta med alla de senaste dygnens nyheter om ovanliga situationer i Västra Götaland. Och att det i så fall inte vore en slump.

För att citera andra - mer kända - tänkare: "Det är mycket nu".

Sverige är inte en bok av Tom Clancy

Sverige 2014 är nästan som ett synopsis till en bok av Tom Clancy.

Det är veckan före julveckan. Vanliga svenskar går på luciatåg och julspel i barnens skolor, deltar i avslutningskonserter och scoutmärkesutdelningar inför terminsslutet. Julen står för dörren. Handeln har bråda dagar. Alla vill bli klara med julmat, julklappshandel och jobbet före den åstundande ledigheten. Men under ytan händer något helt annat:

Under månader har Sverige utsatts för kränkningar både i luften, per ubåt och möjligen till lands. Man har upplevt cyberattacker och olika psyops för att ändra opinionerna i landet. Politiker blir enskilt utsatta för olika påtryckningar för att påverka landet i en viss riktning. Och allt sker - i princip - samtidigt.

Det känns som att bara Tom Clancy, med sitt intresse för detaljrikedom och djupnördande i varje teknisk aspekt av olika hotvektorer, skulle kunna skriva ihop en sådan historia. Bara Clancys militära superskurkar skulle kunna klara av att slå på alla de här fronterna samtidigt.

Men det är verklighet. I Sverige. Idag.

Den senaste veckan har vi t.ex. upplevt debaclet i luften mellan Sverige och Danmark när ett ryskt spionflygplan flög med avstängd transponder och var nära att orsaka en kollision med civilt trafikflyg. Ryska spioner "läcker" offentligt information om svenskt underrättelsearbete. Telia har varit utsatta för massiva cyberattacker, som av en händelse haft sina epicentrum i Stockholm och på Gotland. Samma dag som ÖB berättar i riksdagen att försvarsförmågan kräver större ekonomiska satsningar slutar telefonin att fungera för flera svenska myndigheter. Ryska inflytelseagenter förklädda till svenska försvarsbloggare uppmanar svenska soldater och sjömän att "desertera".

Men det finns en skillnad mellan Sverige idag och böcker av Clancy. Vårt - medborgarnas likgiltighet och ointresse. För hade det här hänt i en Clancybok som vi läste hade vi blivit vansinnigt upprörda över hur orealistiska personporträtten var, när de ännu inte räknat ut att det som händer är krigsförberedelser. 

Om läget i Sverige vore en Clancyroman?

Försvaret av riket - inte bara en militär angelägenhet - men hur står det till med det?

Tänkte att jag skulle skriva något som jag i och för sig inte kan ses som någon expert på, men som ändå (som skattebetalare t.ex.) ligger mig varmt om hjärtat - nämligen försvaret av riket, bortom det själva väpnade försvaret. - Det som förr kallades "civilförsvaret" och sågs som - tillsammans med försvarsmakten och stödmyndigheter - som delar av "totalförsvaret.

 Det hela började egentligen häromdagen Twittraren @Reservofficer1 (som jag följer med intresse) har skrivit ett fantastiskt inlägg (som du verkligen borde klicka dig iväg till och läsa omgående) kring det svenska totalförsvaret. (Totalförsvaret kan beskrivas som alla statsbärande myndigheter såsom polis, räddningstjänst, etc som behöver fungera i kriget, för att försvara civilbefolkningen från umbäranden. I yttersta hand även företrädare för näringsliv, frivilligorganisationer etc.)

Eller rättare - han ställer sig frågan om det fortfarande existerar. Det händer nämligen att man ibland hör att vi borde satsa mer på "civilförsvaret" och mindre på "det militära försvaret" (vilket oftast brukar betyda försvarsmakten och stödmyndigheter som FOI, FRA, FMV och FMLOG). Man kan då - skenbart - få uppfattningen att det faktiskt FINNS ett totalförsvar, värd namnet, och att "sakernas tillstånd" kring det "är som det alltid varit".

För att snabbt dra en jämförelse ur inlägget: det finns 469 operationssalar i fredstid i Sverige.
Man skulle kunna tro att antalet operationssalar som skulle kunna i ordningsställas i händelse av en väpnad konflikt skulle vara betydligt högre? För sisådär 15 år sedan fanns reservsalar, fältsjukhus etc.

Men då försvarsmaktens krigssjukvård nu lagts ned, förband för förband, fältsjukhus för fältsjukhus finns bara 6 "operationssalar" kvar - det blir således 475 i händelse av full mobilisering. De där 6 operationssalarna extra känns helt plötsligt som en "piss i nilen". De gör i princip varken till eller ifrån. Vi kan utgå ifrån att skott-, splitter-, bränn-, och i övrigt skadade medborgare - både militärer och civila - i princip snabbt kommer att föras över från kolumnen "skadad/sårad" till "avliden".

Bild från åkeriförbundets rapport om vad för
följder avbrott i DERAS verksamhet får i krig.

Det gås även igenom kring bland annat oljeförsörjning, livsmedelsförsörjning och infrastruktur som transporter och kommunikation. Något som är rätt intressant - inte minst i var gränsdragningen transporter och infrastruktur skär livsmedelsförsörjningen.


Ansvarig minister för det här är för övrigt samma minister som i dagarna borde ha emottagit riksrevisionens rapport om sårbarheten för IT-angrepp för just de myndigheter som kan betecknas som tillhörande "totalförsvaret".- Mehmet Kaplan (MP).

Orkar man inte läsa hela rapporten men ändå vill sätta sig in i vad som står i den räcker det möjligen med sammanfattningen:

"Den övergripande slutsatsen är att arbetet med informationssäkerhet inte är ändamålsenligt i förhållande till de hot och risker som finns."

Mehmet Kaplan är emellertid, då rapporten kom ut och framåt ett tag  i Turkiet på "inspirationsresa".

Vill man vara elak kan man undra vad man behöver inspireras av i Turkiet för att lösa sina uppgifter som minister för de här frågorna?  Lära sig hur man stänger av sociala mediakanaler som Twitter och Youtube, för att undvika kritik av regeringen? Just DET har nämligen Turkiet koll på och tillhör den absoluta världseliten inom.

Internationell symbol för civilförsvar