--
Det skrivs en hel del i pressen just nu om en hårt kritiserad vapenaffär. "Sverige" anses skyldigt till "smuggling" av vapen till ett "krigförande land" eller i värsta fall "terrororganisation" om man ska tro företrädare i pressen och inom fredsrörelsen.
Som vanligt blir man lite trött i ögonen av att läsa vad som skrivits (tidningar och etermedia bidrar hela tiden till en begreppsförvirring genom att kalla saker för något de inte är - i det här fallet "pansarvagn", eller "bandvagn", men det hela handlar egentligen om detta):
Under tidigt 90-tal stod Sverige inför ett riktigt problem med materiel inom sin organisation. Våra "Infanteribrigader" - d.v.s. brigader (en samling om på den tiden 5000 - 8000 man) oskyddade soldater springandes på marken eller cyklandes - behövde "splitterskydd" från framförallt fiendens stridsfordon och artilleri. Oskyddad trupp kan bekämpas (mycket enkelt) med nästan inga medel alls, medan det är BETYDLIGT både svårare och - i synnerhet - dyrare att försöka bekämpa skyddad trupp.
Samtidigt hade Sovjetunionen - och med den hela warzavapakten - fallit.
Problemet uppstod alltså i en tid då det fanns mängder av "överskottsutrustning" - lätt tillgänglig - från en fiende som inte längre fanns. Man tog då ett för Sverige rätt ovanligt beslut: I stället för att utveckla något eget system för splitterskydd köpte man i princip oanvända "pansarskyttefordon" - för att köra runt infanteristerna i. Man satsade på två sorters fordon - ett som inom warzavapakten kallats "MT - LB" och närmast kan liknas vid en ren "buss" fast med ett (tunt) pansar och gående på larvband, och ett som inom WP kallats "BMP-1", som är en liten bandgående vagn med lite tjockare pansar (i fronten) och ett litet kanontorn som rymmer en lågtryckskanon.
PBV 401/MT-LB bild från wikipedia |
De kom att på svenska kallas för de synnerligen inspirerande namnen "PBV 401" och "PBV 501" (PBV är en svensk militär förkortning för PansarBandVagn - vilket är vad som helst som går på larvband, är måttligt bepansrat och inte är ett "stridsfordon" eller "stridsvagn" i organisationen - Inom NATO kallas det här för APC - Armoured Personel Carriers, medan deras storebror - stridsvagnen kallas för "Tank").
Vagnarna köptes av det då precis återförenade Tysklands försvarsmakt - där de tidigare varit en del av DDR-armén. Sverige uppgav att man var "slutanvändarland" och skrev således på - eftersom Tyskland också är ett EU-land - alla vederbörliga dokument för att en import till Sverige skulle komma till stånd.
Låt oss här stoppa bandet en stund: Det är alltså inga "svenska" vagnar alls. Det är ett par Sovjet-designade f.d. östtyska vagnar vi pratar om. Men låt oss gå vidare i historien. Då vagnarna kom till Sverige hann de nästan inte in i organisationen förrän man tog beslutet att lägga ned samtliga "infanteribrigader" och vagnarna förrådsställdes ("för framtida bruk" som det hette).
PBV 501/BMP-1 bild från Wikipedia |
Låt oss stoppa bandet en stund igen. Sverige hade alltså från Tyskland köpt vagnar. Intygat att man tänkte använda vagnarna själva. Går igenom en försvarsorganisation. Får en massa vagnar "över". Man ser sig runt i Europa och säljer sedan vagnarna till ett tredje EU-land (som också intygar att man själv tänker använda vagnarna - och med skälet att "vi har redan en massa sådana här vagnar från tidigare".) Inget lagbrott här kan alltså med bästa vilja i världen sägas ha begåtts - ens av de inom fredsrörelsen som tycker att vi inte borde "exportera krigsmaterial". 1: Det var inte "vår teknik" som såldes (det var rysk-designade tyska vagnar). 2: Alla avtal - både de Sverige skrev med Tyskland och de som Tjeckien skrev med Sverige är kontollerade både av sina egna export/import-myndigheter och med ursprungslandet - Tyskland. Nåväl.
Nu - 8 år senare - vill så Tjeckien sälja vidare vagnarna. Tjeckien har inte samma exportrestriktioner som Sverige och kan alltså - om de får ett godkännande från Tyskland - sälja vidare till ett land där vagnarna faktiskt kan komma till riktig användning - ett land som ÄR i krig och behöver skydda SINA medborgare från den ytterst reella risken att få granatsplitter (som är dåligt för hyn) i ansiktet. Problemet - som det upplevs som i Sverige - är att landet som vill köpa vagnarna är Irak.
Ett exempel på olycklig rubriksättning - i det här fallet i Expressen |
I övrigt - hela den här storyn (och som i princip alla tidningar och etermedia har slagit upp) rätt mycket av att göra en höna av en fjäder.
Sverige har inte exporterat vapen till IS.
Tjeckien har inte exporterat vapen till IS.
Tyskland har inte exporterat vapen till IS.
Ingen har faktiskt gjort något som skulle ens vara ett försök till att exportera vapen till IS.
Vad man gjort är att man har sålt vidare ett antal (nu rätt åldersstigna - men ändå brukbara) vagnar mellan de olika länderna, då dessa blivit "överskott" i den egna organisationen, efter de olika försvarsbesluten som varje land tagit.
För att få det här till att likna "Sverige exporterar vapen till IS" krävs alltså ett antal "feltänk". Sverige exporterar inte till Irak. Sverige har sålt vagnarna - för 8 år sen - till Tjeckien. Vi måste dessutom utgå ifrån att den Irakiska krigsmakten/polisen (som köper vagnarna) kommer att låta dessa hamna i "fiendens händer" för att grejerna över huvud taget ska hamna hos IS.
Vad jag kan hålla med fredsrörelsen och media om är att det borde varit kriminellt att sälja våra vagnar vidare. Och att avveckla infanteribrigaderna. Men det är en helt annan fråga.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar