Eftersom jag själv ser mig som "hyfsat intresserad" (kanske till och med mer intresserad än genomsnittssvensken) av just frågor som rör språk i allmänhet och militärt språkbruk i media i synnerhet fann jag diskussionen mycket roande och givande.
Dopping hade hört i ett nyhetsinslag om ett brott att "gärningsmännen - beväpnade med kalasjnikovs..."
I diskussionen vände sig Dopping framförallt mot pluralformen "kalashnikovs", medan jag själv vände mig framförallt mot att använda "kalashnikov" som benämning på vapnet i fråga över huvud taget. (Det verkar emellertid som om SR faktiskt använder "kalasjnikovs" som pluralform både nu och då...)Givetvis kan hävdas att den korrekta pluralformen torde vara "kalasjnikover" eller "kalasjnikovar", eller faktiskt ingen alls (eftersom efternamn inte brukar ges pluraländelser - jfr: "Svensonnar") men själv ser jag ett annat - större - problem med att använda just ordet "kalasjnikov" alls. Det är nämligen rimligt att tro att journalisten själv inte har en aning om huruvida det rör sig om en kalasjnikov.
För den oinvigde kommer här en (kort - jag lovar!) genomgång: Kalasjnikov (eller vanligare stavat "kalashnikov") är en automatkarbin från början designad av den (då) sovjetiske vapeningenjören Michail Kalasjnikov. Då vapnet sägs ha uppfunnits 1947 kallas denna "ur-kalasjnikov" AK47 - eller Automatkarbin 47. Just själva karbinen har emellertid alltid varit synonymt med sin skapares efternamn och man hör både folk militärt och inom media prata om "kalasjnikov" och då mena geväret, och inte vapeningenjören (som f.ö. dog under förra året, om jag inte missminner mig). Nåväl.
"Men det är väl bara och kolla på vapnet och se om det är en sån där kalasjnikov, då?" tänker säkert ni.
Och då hävdar jag med bestämdhet "nej".
Kalasjnikov har aldrig haft patent på sitt vapen. Det har kopierats av hur många företag som helst världen över. Det finns kinesiska varianter, jugoslaviska, vietnamesiska, tjeckiska, amerikanska och till och med finska. Finland använder vapnet - där tillverkat av Valmet och kallat "stormgevär" - som primär beväpning inom sin försvarsmakt. Den flitige läsaren googlar nu "kalasjnikov AK47" och "valmet stormgevär" och ser om ni kan se nångra skillnader. Detsamma kan göras med "AKM" eller "Type-56" eller "Galil".
Det korrekta skulle här givetvis vara att kalla vapnen "automatkarbiner". Det är den vedertagna termen i svensk militär nomenklatur för alla tvåhandsvapen (alltså runt en meter) som är självladdande (automatvapen) och som "ser ut som ett litet gevär".
Automatkarbin alltså. Från och med nu kallar ni det ALLTID "Automatkarbin" - eller hur?
För det gör det så mycket enklare? Det är ett tillräckligt exakt ord för att fungera i t.ex. nyhetsrapportering (eller för den delen i samtal om vapen rent generellt, t.ex. vid kaffebordet) - och utan att man behöver ta risken för att "se fel" när man inte kan se skillnad på en sovjetisktillverkad kalasjnikov eller kinesisk kopia?
Dessutom kan ordet "automatkarbin" användas att beskriva alla andra vapen som löser ungefär samma uppgifter, som den amerikanska M16, eller M4 eller alla möjliga varianter på vapen som DE har. För att inte tala om våra svenska? AK4 (som varken du eller någon annan kan känna igen från en HK G3 - googleövning!) eller AK5 (eller FN-C... eller "typ Galil") kan också rapporteras om med "automatkarbin" - visst är det smidigt?
För övrigt - tillbaka till min och Staffan Doppings diskussion - hade "kalasjnikovs" varit en rätt pluralform? Nej - men det är så osmidigt att säga "kalasjnikover". Ungefär som att säga "Carl Gustaver" när man menar "granatgevär".
Efterord:
Rubriken här ovan indikerar att det här en del av många inlägg om militärt språk för journalister (och andra) och det är rimligt att tro att vi i kommande delar kommer att ta upp olika ord som "pansarvagn" och "luftvärnsmissil"
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar