Marinen och väpnade insatser mot kränkning - en höna av en fjäder?

Igår kunde man på SvD läsa om att det finns en "tvist" inom marinen om huruvida man får använda "dödligt våld" vid en kränkning av Sveriges gränser/territorialvatten. Jag vill inte uttala mig om det faktiskt föreligger en tvist men en av Sveriges främsta folkrättsexperter, professor Ove Bring, anser att försvarets eget regelsystem gör det oklart när en militär befälhavare har rätt att ge eldorder mot till exempel en ubåt.

Det handlar om att det möjligen föreligger en tveksamhet i ett lagutrymme där en svensk myndighets förordning - IKFNförordningen (om (försvarsmaktens) Ingripanden vid Kränkningar av Sveriges territorium under Fred och Neutralitet, m.m.)  är underordnad EU-lag - EU-konventionen om mänskliga rättigheter.

Marinen har en handbok för hur IKFN ska tolkas och till denna handbok har det kommit en bilaga om ”juridiska grunder och begränsningar avseende Försvarsmaktens ingripanden enligt IKFN-förordningen”. Här konstateras det att rätten att öppna eld är underställd Europakonventionen för mänskliga rättigheter med motiveringen att ”lagtext är överordnad förordningstext” och häri ligger pudelns kärna.

- Lag går före förordning, och det innebär att IKFN-förordningen underordnas 1994 års lag om Europakonventionen om mänskliga rättigheter. Vi får inte tillämpa IKFN i strid med lagen och konventionen, säger Magnus Sandbu, chef för operativjuridiska sektionen vid Försvarsmakten.

Det gör att det kan finnas fartygschefer som tvekar en insats med vapen mot en inkränktande fiende, sägs det - trots att IFKN tydligt säger (i §15):

[försvarsmakten har rätt att bekämpa en ubåt] ”utan föregående varning” och ”om det behövs får sådana vapen användas som medför risk för att ubåten sänks.”

Dessutom kan nog tänkas att fartygschefer - i ett läge där de känner sig hotade - också borde kunna hävda något slags nödvärnsrätt - med säkerheten för sina kollegor/sin besättning för ögonen.

Givetvis är varje annan hållning helt orimlig. Om en fiende kränker landets gränser KAN, BÖR och SKA vi försvara oss - och med militärt våld. Vi ska givetvis inte i första hand söka att "döda varenda jävel" utan - som en sista utväg - för att försvara landet och ytterst våra kollegor och vår personal verka - effektivt och med skarpa vapen. Men om det skulle betyda att liken av ryska medborgare i randig tröja spolas upp på svenska stränder och det skulle skapa något slags diplomatisk incident där det blir stelt och tråkigt på ambassadmiddagar framöver - tant pis, Ivan. 

Låt oss bara hoppas att svenska fartygschefer i det här fallet ser det här lika klart som jag.

Idag vill emellertid FP försvarspolitiske talesman Allan Widman att frågan reds ut - så att det inte finns några frågetecken - givetvis måste dödligt våld vara tillåtet vid IFKN.tillämpning och att det - för säkerhets skull, så att säga, ska lagstadgas om det. Frågan gäller väl snarast om det verkligen behövs och är värt pengarna?

Är det här faktiskt ett problem?

Finns faktiskt fartygschefer som tvekar att använda våld?

I så fall är det självklart att frågan utreds och att rekommendationen givetvis blir att dödligt våld kan/bör/ska vara godkänt i den utstreckning det kan tyckas vara befogat i självförsvar.

Eller är det här en "höna av en fjäder" i tidningen?

Storspionen Bergling och de olösta gåtorna.

Läser i tidningarna att den gamle storspionen Stig Bergling till sist, och efter över ett decennium i Parkinsons sjukdom, avlidit.

Stig Bergling är - för Er yngre läsare av min blogg - Sveriges förmodat värsta landsförrädare och spion i modern tid. Legenderna om hans liv har återberättats i åtskilliga böcker och han har många gånger själv hjälpt till att göra historien bättre, i olika tidnings- och TV-intervjuer genom åren.

Det finns en mängd väl tecknade livsberättelser i pressen idag, och jag föreslår att den intresserade läser lite i dem innan ni läser vidare i det här blogginlägget, för jag ORKAR inte skriva en text till om hur Bergling, som var både anställd som reservofficer inom kustartilleriet (han var gammal kustjägare, utbildad på KA1), ett tag vid försvarsstabens säkerhetsavdelning (fst/säk), och polisen (sedemera SÄPO) förrådde landet genom att lämna ut våra hemligaste hemligheter, både försvarshemligheter och polisiära dito - till Sovjetunionen för struntpengar - eller i vissa fall - inga pengar alls.

(Här drar möjligen den uppmärksamma läsaren av bloggen sig till minnes en parallell till en annan spion och landsförrädare - som tidningarna uppmärksammat som "visselblåsare" - som OCKSÅ sålt ut svenska försvarshemligheter för i princip inga pengar alls. Honom föreslog MP nyligen att vi skulle hämta i regeringsplanet).

Nåväl. Bergling sålde förstörde försvarsmaktens planering genom att läcka den sk FO-pärmen, med information om snart när alla fasta försvarsanläggningar (inklusive kustartilleribatterier, minlinjer, befästningsverk, framryckningskulvertar etc.) och polisens, genom att avslöja alla spaningsuppslag som SÄPO då hade på sovjetiska misstänkta spioner (något som gjorde att Sovjetunionen tog hem samtliga misstänkta och ersatte dem).

I allt kostade hans spioneri staten helt klart miljarder och åter miljarder, när försvarsanläggningar fick läggas ned, omplaneras, flyttas, återuppbyggas, återbefästas, övervakas av personal etc. Det går inte att korrekt uppskatta den direkta kostnaden, helt enkelt för att det inte går att få en översikt över hur stor skadan var. Vad vi vet är att det här är pengar som givetvis tagits ur statsbudgeten för att åtgärda. Pengar som du och jag fått betala i årtionden i skatt efter att spionaget avslöjats. Men inte heller polisväsendet stod utan direkta kostnader. T.ex. avslöjade Bergling registreringsnumren på samtliga SÄPOs spaningsbilar, vilket gjorde att de var tvungna att tas ur bruk.

Skadorna blir snabbt oöverblickbara.

De fakta han lämnade ut skadade Sverige, och kommer att fortsätta skada Sverige i säkert åtminstone ett decennium efter hans död. Ingen vet exakt vad - eller hur mycket - han lämnat ut till Sveriges fiender. Vi kommer aldrig att få reda på hur stor skadan egentligen var. Det är en av gåtorna som Bergling tar med sig i graven.  Själva kan vi bara ana och göra kvalificerade gissningar - t.ex. utifrån de säkerhetspolitiska händelser som formar oss idag - som ubåten i höstas. Bevisligen visste den att det inte längre fanns kvar varesig de minlinjer eller övriga försvar som Bergling avslöjade.

En annan gåta Bergling tar med sig i graven är "hur kunde det här hända" - framförallt VAR det kunde hända - på SÄPOs avdelning för kontraspionage - "ryssroteln". Någon måste ju ha vetat - eller i alla fall höjt på ögonbrynen åt en hög tjänsteman som gång efter annan avslöjades med diverse "kvinnoaffärer". Som närde ett riskbeteende. Just det här har det ju länge cirkulerat rykten om - att det funnits någon på SÄPO som faktiskt visste. Och lät honom hållas. Att det fanns en "skyddsängel" på SÄPO i form av en annan - ännu inte avslöjad - storspion.

 Bland annat har det här nämnts av Bergling själv - men hur det är med den saken - det känns som en gåta han får med sig i graven.

En svensk soldat är en soldat i svenska försvarsmakten!

Det måste bli ett slut! Det är nog nu! Vi kan inte hålla på och bagatellisera det här längre!

Politiker och proffstyckare - SLUTA jämföra FN-tjänst och Al-shaabab-medlemsskap! Sluta jämföra finlandsfrivilliga med Svenskar som slåss för IS och andra terrororganisationer.

Det helt enkelt måste bli ett stopp. Nu. Både FN-tjänst och frivilligkåren sattes upp som direkta krav från Regeringen! Försvarsmakten (i Finlandsfallet - krigsmakten) uppdrogs att verkställa besluten. Som en statlig myndighet. Det är så svensk militär verksamhet SKALL bedrivas, om den bedrivs utomlands.det är en demokratifråga. Det är enligt det mandat den utförande myndigheten fått av de beslutande organ som tillsatts av folket. Vi måste kunna lita på att de som bemyndigats använda militärt våld faktiskt gör det på uppdrag av en av oss - folket - utvald regering. Och omvänt -  Allt annat deltagande i utländska stridskrafter måste - av staten - räknas som "fientliga" då de inte har varken vår regerings eller folkets mandat.

Det MÅSTE vara DEN ENDA rimliga hållningen i den här frågan. 

Att svenska frivilligt ger sig iväg för att delta i krig - drivna av antingen politisk stollighet eller religiös dito - ÄR ett problem. Att media kallar dessa människor för "svenska soldater" är ännu mer allvarligt. Svensk soldat kallas den som är utbildad av och anställd inom (tidigare - "eller värnpliktig inom...") svenska försvarsmakten. Punkt. Svenska soldater handlar - efter regeringsbeslut - i STATENS intressen. Folk som drivs av annat än statens (Sveriges) uttalade vilja politiskt är således inte "svenska soldater" oavsett vad man tycker om deras bevekelsegrunder. 

De är - eller borde stämplas som - terrorister eller "utländska kombattanter". Som sådana bör de prövas lagligt. De borde vara under ständig bevakning av vår säkerhetspolis så som varande "säkerhetsrisker", just för att de är "fiender" till staten.

Expressen har i dagarna skrivit om diverse svenskar som strider i Ukraina. Även om just de pellejönsarna mer är drivna av (nationalistiskt) politiska motiv snarare än religiöst stolleri är problematiken likartad.

Idag skriver man t.ex. om den rätt ökände kriminelle Mikael Skillt som framställs som "svensk soldat" och det gör mig upprörd. Att man dessutom drar upp hans påstådda, överdrivna (det här har jag skrivit om förut, i samband med valet) svenska militära erfarenheter gör mig oerhört upprörd. Förutom att han visar på en omdömeslöshet som är oöverträffad i svensk modern militärhistoria bidrar han genom att odla myten om sig själv som "svensk soldat" ytterligare till begreppsförvirringen.

Mikael Skillt är den moderna motsvarigheten till svensk frivillig i spanska inbördeskriget - en av de fascister som slogs för Franco. För övrigt något som vår DÅVARANDE regering lagstiftade om för att förhindra, just av skälen jag nämnt ovan. 

Det finns å andra sidan inte bara elände med att den här frågan nu kommit i dagen: en del goda uppslag på hur sådana här frågor ska hanteras har utvecklats. Sverige har - liksom andra länder i samma situation - uppmanats av FN att ta tag i problematiken. Man pratar om att lagstifta för att kraftigt försvåra nyrekrytering från "terrororganisationer" i Sverige.

Problemet blir med Skillt och hans kamrater att den Ukrainska armén knappast kan stämplas som en terrororganisation.

Det enda som skulle hjälpa här är en lagstiftning som gjorde det olagligt att för svenska soldater (aktiva eller tidigare anställda) t.ex. att utan regeringsbeslut strida i någon annan krigsmakt. Det känns dessutom som ett rätt rimligt krav?

Och att pressen slutar kalla de här pellejönsarna för något annat än de är - fiender till staten.

Bilden "Svensk soldat". Vykortsbild. Fotad av Johan Lindqvist