Marinen och väpnade insatser mot kränkning - en höna av en fjäder?

Igår kunde man på SvD läsa om att det finns en "tvist" inom marinen om huruvida man får använda "dödligt våld" vid en kränkning av Sveriges gränser/territorialvatten. Jag vill inte uttala mig om det faktiskt föreligger en tvist men en av Sveriges främsta folkrättsexperter, professor Ove Bring, anser att försvarets eget regelsystem gör det oklart när en militär befälhavare har rätt att ge eldorder mot till exempel en ubåt.

Det handlar om att det möjligen föreligger en tveksamhet i ett lagutrymme där en svensk myndighets förordning - IKFNförordningen (om (försvarsmaktens) Ingripanden vid Kränkningar av Sveriges territorium under Fred och Neutralitet, m.m.)  är underordnad EU-lag - EU-konventionen om mänskliga rättigheter.

Marinen har en handbok för hur IKFN ska tolkas och till denna handbok har det kommit en bilaga om ”juridiska grunder och begränsningar avseende Försvarsmaktens ingripanden enligt IKFN-förordningen”. Här konstateras det att rätten att öppna eld är underställd Europakonventionen för mänskliga rättigheter med motiveringen att ”lagtext är överordnad förordningstext” och häri ligger pudelns kärna.

- Lag går före förordning, och det innebär att IKFN-förordningen underordnas 1994 års lag om Europakonventionen om mänskliga rättigheter. Vi får inte tillämpa IKFN i strid med lagen och konventionen, säger Magnus Sandbu, chef för operativjuridiska sektionen vid Försvarsmakten.

Det gör att det kan finnas fartygschefer som tvekar en insats med vapen mot en inkränktande fiende, sägs det - trots att IFKN tydligt säger (i §15):

[försvarsmakten har rätt att bekämpa en ubåt] ”utan föregående varning” och ”om det behövs får sådana vapen användas som medför risk för att ubåten sänks.”

Dessutom kan nog tänkas att fartygschefer - i ett läge där de känner sig hotade - också borde kunna hävda något slags nödvärnsrätt - med säkerheten för sina kollegor/sin besättning för ögonen.

Givetvis är varje annan hållning helt orimlig. Om en fiende kränker landets gränser KAN, BÖR och SKA vi försvara oss - och med militärt våld. Vi ska givetvis inte i första hand söka att "döda varenda jävel" utan - som en sista utväg - för att försvara landet och ytterst våra kollegor och vår personal verka - effektivt och med skarpa vapen. Men om det skulle betyda att liken av ryska medborgare i randig tröja spolas upp på svenska stränder och det skulle skapa något slags diplomatisk incident där det blir stelt och tråkigt på ambassadmiddagar framöver - tant pis, Ivan. 

Låt oss bara hoppas att svenska fartygschefer i det här fallet ser det här lika klart som jag.

Idag vill emellertid FP försvarspolitiske talesman Allan Widman att frågan reds ut - så att det inte finns några frågetecken - givetvis måste dödligt våld vara tillåtet vid IFKN.tillämpning och att det - för säkerhets skull, så att säga, ska lagstadgas om det. Frågan gäller väl snarast om det verkligen behövs och är värt pengarna?

Är det här faktiskt ett problem?

Finns faktiskt fartygschefer som tvekar att använda våld?

I så fall är det självklart att frågan utreds och att rekommendationen givetvis blir att dödligt våld kan/bör/ska vara godkänt i den utstreckning det kan tyckas vara befogat i självförsvar.

Eller är det här en "höna av en fjäder" i tidningen?