Om varför jag blir så arg på regeringen när man erkänner nya stater.

Jag har dragit på det här inlägget en tid. Faktiskt sedan den 30 oktober förra året, då regeringen helt sonika, utan t.ex. majoritet i riksdagen - erkände Palestina som stat. Men jag känner nu - med vad som händer i Ukraina och vad som håller på att hända i andra av Rysslands grannländer som bakgrund - att det är dags att jag tar bladet från munnen.

Vi står nämligen inför en säkerhetspolitisk katastrof. Något som vi inte sett några som helst jämställbara tecken på sedan andra världskriget. Ryssland är väldigt aggressivt i sin kommunikation och säkerhetspolitik med sina grannländer och vi ser inga tecken på att det skulle avta - snarare tvärt om - eskalerar det.

Man (Ryssland alltså) äger dessutom i princip själva det säkerhetspolitiska narrativet - alltså hur situationen upplevs och beskrivs offentligt - av vad som händer. Vi tar Ukraina som ett sentida (och varnande) exempel:

"Liten Grön Man - här faktiskt med rätt uniformspersedlar,
som basker och VDVs randiga tröja, under uniformen.

Ryssland har oprovocerat annekterat krimhalvön och sedan invaderat Ukraina. I press och TV-media har det hela å andra sidan beskrivits som att först "Engagerade medborgare" upprättat "självförsvarsstyrkor" (ni minns säkert alla "små gröna män" förra våren?) för att ta viktiga områden på Krimhalvön. Dessa "självförsvarsstyrkor" uppträdde samtliga uniformerade och var i själva verket väldigt sällan ens "engagerade medborgare" utan klart oftare olika Ryska specialförband som uppträdde i uniform, men maskerade och utan olika ryska militära insignia. Det fördes på tal att "engagerade medborgare" väldigt sällan får tag i den sorts utrustning som de "små gröna männen" använde - men från Kreml-håll hölls fast vid att "engagerade medborgare" köpt utrustningen på olika överskottslager. - En teori som sedan, med benägen hjälp från t.ex. svensk press, som inte satt sig in i verkligheten - vidarebefordrats om och om och om igen, såsom om den vore sann.

Invasionen har fortsatt. Vapen och manskap har skickats till Ukraina i sk "hjälpkonvojer" vid ett antal tillfällen (åtminstone 12 som är allmänt kända). Stridsvagnar, stridsfordon, fälthaubitsar diverse raketartillerisystem, minst en avancerad luftvärnsrobot (vi minns alla nedskjutningen av MH17) och en mängd övrig utrustning som inte "engagerade medborgare" KAN få tag på på något överskottslager! Ändå fortsätter man att föra myten vidare.

Vidare använder man ofta termen "pro-ryska separatister" eller "Kijev-kritiska" i pressen - något som skulle signalera att det faktiskt vore ett ukrainskt inbördeskrig på gång och inte - som i verkligheten - en rysk invasion. Dessa "pro-ryska separatister" ska ha utropat både "Novorossia" (om Krim) folkrepublikerna "Lughansk" och "Donetsk" - områden som just nu helt domineras av den ryska militära närvaron.

Och det är här jag blir förbannad. För det är naivt att i det här skedet erkänna stater, om man är Sverige. Det är nämligen bara en fråga om tid tills vi tvingas "erkänna folkrepubliken Gotland" (i viss kretsar redan döpt till "Slitegrad").

"Jamen - det där är ju Ukraina, Jesper! Det skulle aldrig kunna hända här!"

Just nu ser vi tecken på att just situationen i Ukraina (där nu stridsområdet ligger närmare mitt hem i Stockholm än t.ex. Kiruna) bara är början. Putin-regimen pratar om "engagerade medborgare" som "fruktar för sin säkerhet och planerar att bilda självförsvarsförband" i våra grannländer. I Lettland har "ryska separatister" utropat folkrepubliken "Lettgallien" och i Litauen har man fått ett "Folkrepubliken Vilnius" - "Stater" som, får man förmoda, är tänkta att ge legitimitet åt något slags ryskt "folkrättsligt ingripande för att skydda ryska medborgare" - ungefär som det låtit i Ukraina?

Det ÄR en eskalering. Och den går oss helt förbi här - i det mycket medvetna informationsoperationsarbetet från rysk sida. Vi SKA helt enkelt rapportera om "ryska separatister" i stället för om invasionsstyrkor, om "oroade/engagerade medborgare" i stället för om ryska inflytelseagenter. Om "rebeller" i stället för den ryska statens egna krigsmakt.

Och i det läget går vår (då tämligen nyvalda) regering ut och erkänner staten Palestina?! Utan att tänka på att den inslagna vägen ger legitimitet åt dessa "republiker" inne i ett av Ryssland ockuperat suveränt land? Hur tänkte man?

Man tar sig för pannan.

Idag läser jag i DN att man i alla fall från NATO-håll nu börjar signalera att man förstår att det är en invasion snarare än att "engagerade medborgare upprättat självförsvarsförband" i Ukraina. Och att man trycker på för att Ryssland skall dra sig ur. Det gör man givetvis för att de "nya" länder i Rysslands skottfält är just NATO-medlemsländer.Sverige - (trots vår solidaritetsförklaring) tiger. (Och Wallström vill inte ens utreda ett Svenskt NATO-medlemsskap - den i princip enda garanten för att vi inte ska få prat om "folkrepubliken Gotland" på halsen - och behöva erkänna den).

Så - I ett säkerhetspolitiskt MYCKET ansträngd tid i en säkerhetspolitiskt MYCKET ansträngd östersjöregion går den nyvalda regeringen ut och erkänner nya stater. Som dessutom är NATOs fiender. Jag överlåter till läsaren att själv döma om det är särdeles vist.