Det händer mycket nu! Både ute i världen - vad det gäller försvaret - och för mig personligen - och ibland är det svårt att få med allt. I helgen började jag skriva på det här inlägget (i lördags), men var tvungen att fortsätta under söndagen - och slutligen - med min analys, på väg hem från mitt arbete idag. Jag ber om ursäkt om texten känns lite "stolpig" - men jag hoppas ändå att mina egna analyser och åsikter i frågan framgår.
--
I helgen skrev DN om den ubåt som Kviman hade observerat i slutet av oktober, utanför sin bostad, igen. Ni minns den "möjliga ubåten" som Kviman (och Fru Kviman) fångat på bild? Nu har tydligen flera andra vittnen trätt fram och ubåten känns mer och mer bekräftad. (Nu blir folk arga på mig igen för att jag hävdar att den vore "mer bekräftad" men det är - vilket borde framgå - min egen uppfattning och inte försvarsmaktens officiella).
 |
| Ubåtsobservationer 31okt - 1nov 2014 Grafik från DNs artiklar i ämnet |
(Här skulle jag vilja skriva en lång svavelosande formulering om att observationen borde klassas som "konstaterad" ubåt eller åtminstone "trolig" snarare än "möjlig", men jag avhåller mig. Försvarsmakten har möjligen skäl som inte jag förstår till sitt agerande - som att det t.ex. skulle kunna röra svenskt förhållande till främmande makt).
Frågan är varför Ubåten går i ytläge? Bevisligen vill den bli sedd? Annars går man inte mitt i redden, i ytläge. Skälen för det kan vara många. Och teorier om varför florerar redan i pressen och på nätet. Allan Widman (FP) - försvarsutskottets ordförande:
”Så provokativt att det saknar motstycke”
Och så kan man se det. Man kan se det hela som en provokation. Som ett slags "psykologisk operation" om man så vill. Den främmande makten kör in sin ubåt på ett sätt som gör det omöjligt att undgå att se den, men samtidigt, på grund av bebyggelse, gör det omöjligt att bekämpa den. I det här fallet signalerar man att man så att säga "bestämmer läget" i Östersjön. Antingen som en signal att "...så sluta upp med Ert motstånd, det är bara lönlöst" - lite som när mobbarna på skolan kör ner någons huvud i en toalett, eller - och här blir det mer konspiratoriskt - att få Sverige - som är notoriskt dåligt på att upprusta - att lägga allt fokus på att återta ubåtsjaktförmågan och därigenom dra bort fokus från andra områden. Om så är fallet lär man ha lyckats - i alla fall om man får tro de politiska rösterna i en av DNs artiklar från i helgen:
– Om främmande makt uppträder på det här sättet i våra inre vatten känner man sig uppenbarligen trygg. Sverige måste fundera på hur beredskapen ska bli bättre och mer avskräckande, säger försvarsutskottets ordförande Allan Widman (FP).
Enligt Widman är den största bristen att det saknas helikoptrar för ubåtsjakt. Försvarsmakten hoppas ha nya helikoptrar på plats runt år 2020.
– Jag har fått indikationer på att man försöker skynda på, men det kommer dröja lång tid innan materielen är på plats och vi fått upp kompetensen på det här området, säger Allan Widman.
Försvarsutskottets vice ordförande Åsa Lindestam (S) anser att det är ”otroligt kränkande” om en främmande ubåt rört sig öppet utanför Stockholm.
Lindestam pekar också på behovet av helikoptrar, men även på vikten av exempelvis repövningar och undervattensensorer. Hur resurserna ska fördelas får regeringen och den samtalsgrupp som ska ta fram en bred försvarsproposition till slutet av april förhandla fram, säger hon.
Ett annat möjligt - och (anser jag personligen) troligt skäl skulle kunna vara en "maskirovka" för att ge sken av att något händer för att ge något slags avledelse under tiden man gör något annat. Då det här händer när det händer - ungefär en vecka efter "underrättelseoperationen" i Stockholms skärgård finns rykten om att svenska försvarsmakten har haft kontakt ett par gånger med en främmande ubåt. Vidare har det hävdats att ubåten kan ha varit skadad. Agerandet kan alltså vara ett sätt för främmande makt att skapa ett tidsfönster - där man belastar marinens (väl känt) redan hårt ansatta resurser att "jaga" en ubåt inne i Stockholms inlopp för att kunna dra tillbaka den (möjligen) skadade ubåten ur operationsområdet.
Dessutom är det ju i princip riskfritt att visa sig i ytläge på redden. Det finns inga effektiva vapen inom försvaret att använda till ubåtsjakt. Och även om det funnits hade man ju inte fått eldtillstånd med sådana precis utanför Lidingö, eller Nacka.
Som jag ser det just nu är det emellertid väldigt viktigt att säkerställa varför ubåten dyker upp i Stockholms inlopp. Hastas det här momentet över är risken stor att man från politiskt håll tar överilade beslut som kan få långtgående konsekvenser för försvarsmakten.
Folk på framförallt vänstersidan (och bland miljöpartiet) politiskt vill utreda varifrån ubåten kom. (Det finns i och för sig människor som tycker om aluminiumfolie på huvudet som vill göra det ändå - utan politiska förtecken.) Man vill hävda att de flesta ubåtskränkningar vi haft i Sverige under 80- och 90-talen faktiskt inte var från Warzawapakten utan var från NATO. Det kan (möjligen) vara sant (i ett fåtal fall - även om jag personligen inte riktigt tror på det) men i just det här fallet verkar det vara en icke-fråga. Det finns helt enkelt inga ubåtar från NATO som ser ut på det här sättet. Med de här måtten eller med tornplaceringen på det här sättet. Det finns emellertid en som stämmer bra in på alla beskrivningar - en rysk. Paltus.
Om vi nu kan enas om att det var mer än en "möjlg" ubåt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar