Den "möjliga" eller "omöjliga" ubåten i Stockholms inlopp

DN publicerar idag bilder från den "möjliga" ubåten (Enligt vissa källor - som till och med försökt typbestämma den - en  "möjlig Paltus"-ubåt) i Stockholms inlopp den 31 oktober i höstas. Bilderna - som i och för sig är tagna på håll - är emellertid rätt skarpa. Observationen gjordes av en Sven-Olov Kviman (Ja, jag vet - namnet klingar bekant - jag ska skriva mer om det nedan) och hans fru och de dokumenterade "den möjliga ubåten" under flera minuter.

Varför jag hela tiden skriver "den möjliga ubåten" är att det är det är den bedömning som försvarsmakten har gjort. Det betyder i klarhet att ubåten inte är bekräftad som varandes varesig ubåt eller - i det fall det faktiskt är det - en ubåt som är främmande.

Bilderna som publicerats i DN

Nu kommer jag säkert göra en och annan människa arg när jag skriver det här men jag vill också lite näsvist hävda: "eller om vi saknar medel att bekämpa den". I det fallet är det "lättare" att kalla ubåten för "möjlig" för att inså tvivel om att det faktiskt existerat en ubåt på platsen vid det gällande tillfället. 

"– Om någon påstår att det inte var en ubåt jag såg – då blir jag förbannad, säger Sven-Olof Kviman."

Och jag förstår Kviman. För ibland bara VET man. Och man känner sig aktivt motarbetad av sina kollegor på högkvarteret. I fallet Kviman skulle det dessutom inte vara första gången. Om namnet kändes bekant  tidigare vill jag ge en historisk tillbakablick. Kviman har nämligen förekommit i sammanhang med "möjliga ubåtar" tidigare. Inte minst vid Hårsfjärden 1982. Kviman var nämligen högsta befäl för Mälstens minstation vid inloppet av Mysingen och Hårsfjärden.

Hårsfjärdenincidenterna börjar med att två värnpliktiga observerar två "rör" som rör sig i vattnet (periskop) den 1 oktober. Vid runt klockan sex på kvällen den femte siktas sedan ett ubåtstorn som passerar Sandhamn runt Skötkobben. Ubåten dyker och en patrullbåt fäller två sjunkbomber mot den vid Farfarsgrundet.

Den 11 oktober har marinen en mängd indikationer på att en ubåt rör sig söderut på Mysingen mot minlinjen vid Mälsten. Kviman är den som ger order om att skjuta en skarp mina då ubåten passerar. Detta sker vid 12:22 den 11 oktober. I efterspelet har det diskuterats om ubåten skadats, då det bl.a. noterats grön färg i vattnet, som tros vara nödsignal från en sänkt, eller skadad ubåt.

Ur Krigsdagboken från Mälstens minstation. Bild från Anders Jallai

Kviman beordrades eldförbud med minlinjen av dåvarande försvarsstabschefen Bror Stefansson och händelserna tystas i medierna ned. Det finns många vittnen till den gröna färgfläcken i vattnet vid Mälstens minstation, men man har genom åren fått veta att man inte sett något - och i alla fall ingen grön fläck.

Det har diskuterats förut - men varför får allmänheten inte veta vad som hänt i ubåtsjakterna? Vad är det som måste döljas för allmänheten?

Nåväl. Jag delar Kvimans frustration. Och jag irriteras innerligt av att vi numer inte har någon förmåga att jaga ubåt - utan varesig helikoptrar eller minlinjer. De har avvecklats för att reglera försvarsbudgeten. Och det gör att ubåtar i våra vatten kommer fortsätta att klassas som "möjlig ubåt". För Kviman personligen kommer säkert alla ubåtar att tyvärr snarare kännas som "omöjlig ubåt".

För att kunna klassa en ubåt som "trolig" eller "konstaterad" måste vi återta ubåtsjaktsförmåga.

De kustrobotar vi skulle kunna använt tidigare finns inte längre. - De är avvecklade.
De ubåtsjaktgranater vi använt tidigare finns inte längre, - De är avvecklade.
De ubåtsjakttorpeder vi använt tidigare finns inte längre, - De är avvecklade.
De ubåtsjakthelikoptrar vi använt finns heller inte längre - De är också avvecklade.

(Faktiskt kan vi varken lyssna med sonar för att leda in eld eller ens att kunna verka genom att fälla sjunkbomber  med de fåtal helikoptrar som finns inom försvarsmakten idag. Än mindre finns någon helikopter BESTYCKAD med ubåtsjakttorpeder - eftersom både helikoptrar och torpeder är avvecklade och de vi har - som Blackhawk - inte kan användas vid ubåtsjakt),

Den enda förmåga vi har kvar att bekämpa ubåtar med är (uteslutande) sjunkbomber på (väldigt) litet antal fartyg.

"Ja - men då har vi säkert återtagit den förmågan 2023 - då försvaret ska vara upprustat igen?"

Tyvärr. Ubåtsjaktförmåga är över huvud taget inte planerad eller budgeterad.

Långtbortistandoktrinen - med "lätt gripbara" förband beredda till snabb insats utomlands - gäller alltjämt. Det är det vi har budgeterat för. "Försvaret av Sverige börjar utomlands" och allt det där. 

Jag antar att DET är dagens snackis på Folk och Försvars rikskonferens i Sälen. Ubåtsjaktförmågan. Samtidigt hoppas jag på att allt det där snacket leder fram till framförallt handling. Vi måste börja ta försvarsfrågan på allvar och börja återrusta, t.ex. ubåtsjaktkapacitet. Det måste göras nu. Och det måste göras med tilskott i form av miljarder kronor till försvaret. Nu.