måndag 13 april 2015

Ett försök till svar till Alex Schulman

Läste Alex Schulmans debattartikel i aftonbladet, appropå det här med nationaldagsfirandet i Umeå. Även om jag inte blir arg - jag blir sällan det på genuin, inte påhittad, dumhet - känner jag mig rätt påhoppad av den här artikeln och jag vill därför skriva ett par ord riktade till Schulman själv:

Hej, Alex. Hoppas du mår bra och att det går bra för dig. Du är en duktig skribent, krönikör och inte minst intervjuare och jag har följt dig med stor glädje i de olika media du verkat i. Du har min odelade respekt för din profession och gärning. Icke desto mindre - jag tycker att du faktiskt har gått för långt i din debattartikel i aftonbladet i helgen. Eftersom jag tror att det här till stor del beror på okunnighet, snarare än ondska, skulle jag vilja hjälpa dig något att - om det är möjligt - se på din text på ett nytt sätt - kanske omvärdera den, och i alla fall peka på var jag tycker att den inte stämmer. 

Det handlar i det här fallet om hur jag tycker att du bemöter MIN profession - och att DET inte sker med vederbörlig respekt. Men låt oss ta det från början. 

Jag har förståelse för sin åsikt - även om jag inte håller med om den - En människa som du, som aldrig gjort militärtjänst, som inte haft kontakt med försvarsmakten, som i princip - antar jag - knappt sett försvarsmakten vid vaktavlösningar, beriden högvakt, eskort vid prinsessbröllop, riksdagens öppnande eller deltagit i något evenemang där försvarsmakten brukar delta - som FN-dagen eller veterandagen, då vi hedrar våra utlandsveteraner - kan rimligen inte göra dig en bild av vad försvarsmaktens deltagande på Gammlia-området i Umeå kan bestå i. 


Min son - får prata i radio - det verkar kul?
Du har aldrig sett barnen få kåsor eller karameller, sett deras ögon när de suttit i en militär brandbil (för flygplatsbrandbekämplning) och fått provköra vattenkanonen. Du har aldrig upplevt hur dina barn fått prata med sina kompisar i walkie talkie, fått styra en ammunitionsröjningsrobot att åka och hämta glassen i glasskiosken eller fått använda en stridsfordon som klätterställning.

Och det är uppenbart att det är så - för hade du gjort det hade du förstått att det inte handlar om att visa upp vapen, gå i marschtakt eller så. Det handlar om att från försvarsmaktens sida vända sig just till sådana som du Alex - sådana som aldrig har mött oss tidigare. Sådana som avskyr oss fastän ni inte känner oss. Sådana som bespottar oss fastän ni inte vet vilka vi är. Och vi vill visa att vi är som ni. Vi har också barn. Vi har också jobb. Vissa av oss - precis som du - framförallt framför dator och skrivande. Det är bara det att vi gör det i uniform. För att visa att vi är samma lag - du vet - ungefär som lagtröjorna i ditt favoritfotbollslag?

Jag har ALL respekt för att du blir skrämd av vapen. Det är en sund rädsla. Även om jag inte delar den skräcken förstår jag den - tro mig - fullt ut. Jag var själv rädd för vapen länge, och var när jag gjorde lumpen en omvittnat usel skytt. Det där kom att lösa sig med mängdträning för min del - och även om jag kanske inte tror att du behöver just DET - du vill ju inte ha med försvaret att göra alls - så vill jag visa på att det finns sådana som du - INOM försvarsmakten. Vi är alla svenskar. Vi är alla del av en nation. Nationen vi firar på nationens nationaldag? Dessutom är sådana som jag beredda att försvara den. Dig. Dina åsikter. Att faktiskt - med vapen - försvara dig, från andra människor med vapen, om det skulle krävas. Just för att du ska slippa. När du på slutet sedan skriver:

Jag tycker det är ok att vi har en försvarsmakt. Men jag vill inte ta del av den över huvud taget. Jag vill ­inte se den.

Då får jag en känsla av att du - liksom i förhållandet "herrefolk och tjänstefolk" tycker att det "är ok" medan du faktiskt åtnjuter mina tjänster, bara jag inte syns. Det här är en rätt förlegad syn på människor som arbetar åt dig (faktiskt så förlegad att den i princip bara finns på museum) - Alex, en syn på människor som borde ha försvunnit strax efter förra sekelskiftet. 

Och din avslutning på texten tycker jag är helt förkastlig:
Jag vet att Adolf Hitler gillade sånt. Och diktaturstater lite här och var i världen kör mycket med de där grejerna. Men jag vill inte att Sverige ska vara ett sånt land.









Jag vill att du tar några sekunder och kollar igenom bilderna i det här blogginlägget - de är ur mitt eget familjealbum. Det är mina barn på bilderna. Bilderna visar två evenemang (veterandagen och faktiskt nationaldagen) där försvarsmakten var med och visade sig , ungefär som det är tänkt på Gammlia, i Stockholm förra året. Ta en titt på bilderna. Och sedan läser du dina sista meningar i din debattartikel. Då kanske du förstår - trots att du aldrig haft kontakt med försvarsmakten, trots din "upstairs/downstairs"-attityd där du verkar vara ok med att andra tar hand om din skit - varesig det gäller tjänstefolket som tvättar dina kalsonger eller mig - som försvarar dig (bara det inte syns), varför jag tog illa vid mig av just de meningarna.


Med all vederbörlig respekt.










Min dotter - var tvungen att vila sig ett tag - hon är autistisk -
Givetvis fick hon komma in och sätta sig ett tag bak i en vagn, och faktiskt
stänga om sig ett tag. "Min son har samma problem" berättade vagnschefen.
/Jesper Värn
Medborgare, frilansskribent, bloggare, pappa - men också stolt löjtnant i försvarsmakten. 



Det är en utmärkt klätterställning - Stridsfordon 90
Alla fordon är inte stridsfordon - här en ambulansbandvagn
Min son - klättrandes på stridsfordon. En av få gånger jag inte oroat mig för att han ska ha sönder något. Fördel med pansar - man behöver inte vara så rädd om det!

Det var tufft att få känna på vattenscooter också!

18 kommentarer:

  1. Vår närmaste granne i väst de har den tyska invationen, 2:a världskriget med bombade och brända hem och betydelsen av ett försvar och motståndstrupper i färskt minne. Ett försvar som också i nutid uppskattas för att det också ställer upp när det är översvämningar och andra samhällskriser. De har också ett formidalbelt nationaldagsfirande. Men de har inga militärer eller militära uppvisningar utan firandet domineras fullständigt av att alla lediga skolbarn och gymnasiestuderande som på ledig dag tågar med klasskamraterna på 17. mai skola efter skola. Det sker utan att någon i den norska försvarsmakten tar illa vid sig för att inte få visa upp sin försvarsförmåga.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag är bosatt i Norge sedan 1995 och är uppväxt vid gränsen. Du har totalt fel, Forsvaret deltar aktivt på en massa olika ställen och på olika sätt runt om i landet. https://www.youtube.com/watch?v=ec5WZ0DEeXM bara ett av inslagen i huvudstaden.

      Radera
    2. Å andra sidan firas det väl med militärer även i Norge? Jag har bara varit med på ett fåtal 17 mai, men de jag varit med på har jag sett kongens garde, med både drilltropp och musikpluton?

      Radera
  2. @Rieban

    *Host*

    http://www.nrk.no/skole/klippdetalj?topic=urn:x-mediadb:19233

    SvaraRadera
  3. @Rieban

    *Host*

    http://www.nrk.no/skole/klippdetalj?topic=urn:x-mediadb:19233

    SvaraRadera
  4. så bra och fint skrivet jag blev berörd till tårar

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack. De vänliga orden värmer.

      Radera
    2. Jag sitter oxå m tårar brännandes bakom ögonlocken nu på min lunchrast.
      Mvh /Kattis, fofö 131Ik (Umeå)

      Radera
  5. Väl formulerat
    Tog särskilt till mig liknelsen "herrefolk och tjänstefolk"

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack så hjärtligt. Jo - jag tog rätt illa vid mig vid hans formulering om att det var "ok" - bara man inte syntes - och fick direkt vibbar av just ett "upstairs/downstairs"-samhälle jag verkligen inte vill tillbaka till. Tack för ditt engagemang och att du läste hela texten.

      Radera
  6. Jörg Rückert, Veteran14 april 2015 kl. 10:55

    Var i Halmstad och marschade tillsammans med danskt hemvärn, som hade med sig musik, i helgen. Vi var ca 85 soldater som gick genom staden i takt till musiken. Det var en fantastisk upplevelse att se alla glada människor som log och klappade händerna(mest barn och "nysvenskar"). Vi finns till för alla i Sverige, för alla jobb - tänk på det.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag tänker på det. Typ jämnt. Och jag tror - och hoppas - att vi alla i grönt känner samma stolthet över vårt jobb och funktionen vi fyller.

      Radera
  7. Väl skrivet, det är osynligheten hos försvarsmakten som skapar osäkerhet och rädsla och detta tvingar i sin tur försvarsmakten att bli än mer osynliga.

    En stark upplevelse från ett firande med försvarsmakten är från regementets dag i Karlsborg. Firandet inleds med ett fackeltåg igenom staden och det var när vi gick på strandvägen förbi det relativt nya flyktingboendet som jag såg något i matsalen. Jag vände dit blicken och fick se en av dessa Nysvenskar som Umeå kommun talar om, stå helt ensam i en tom nedsläckt matsal, med stolthet i ansiktet och göra honnör åt de soldater och officerare som tågade förbi. Det gick inte att ta miste på att det var stolthet han kände inför att få vara en del av detta firande.

    SvaraRadera
  8. Hej.

    Jag jobbar även jag i gröna kläder om än lite mindre erfarenhet än dig Jesper. Du har bra punkter i ditt inlägg och sant som du säger finns det vikt i att visa Försvarsmakten, att vi finns och är för att skydda alla. Och visst är det sant att försvarsmakten har andra förmågor än strid och att det ofta är uppskattade förevisningar som sker på diverse evenemang.

    Men det Alex säger har också sanning i sig. Alla tycker inte det är så trevligt med maskiner och personal som faktiskt finns för ett huvudsakligt syfte, krig. Vissa finner det mycket obehagligt, så som Alex att detta är ett inslag. Och jag kan tänka mig att fly från ett land i krig så har vissa svårt för att mötas av mer vapen och militärmakt när man kommit till en plats där man trodde man var fri från dessa saker. Så vi behöver visa hänsyn med hur vi syns och acceptera att vissa vill inte veta av den. Alex har accepterat att vissa vill ha den och låter dem, men han själv tycker det är för obehagligt att ha kontakt med den

    Med vänliga hälsningar

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hej, Roberth. Tack för ditt välformulerade svar. Och jag håller helt med dig. Det hoppades jag framgick av min text. Jag vill inte "omvända" Schulman. Jag har tvärt om stor förståelse för hans åsikter och obehag inför militärer och militär verksamhet.

      Men - och det tycker jag är viktigt att framhålla - Alex bild av "fanor, marscher och parader" (och hans jämförelse med Hitlers tyskland under 30 och 40-talen) är inte en realistisk bild. Därför ville jag ge mina egna bilder - för att visa hur det kan se ut.

      Jag tyckte i princip hela hans krönika var bra - och hade inte skrivit min text om det inte vore för de sista fyra meningarna i hans - som jag tyckte var ett rätt obehagligt sätt att argumentera. Man är inte nazist/förtryckare för att man tycker att försvarsmakten kan få synas på nationaldagen?

      Finns det andra dagar som lämpar sig bättre för försvarsmakten att synas? Ja - det tror jag möjligen. Jag tror att dagar då många människor är "i rörelse" som t.ex. förr - i Stockholm - på typ "vattenfestivalen" eller liknande hade varit minst lika effektivt för att "skapa kontaktytor" mot folk utanför försvarsmakten. Jag tror emellertid att bjuda in folk till regementen och militära myndigheter riskerar att man bara får in folk som redan har en relation till förbanden? Att man liksom "predikar för de redan frälsta" och det riskerar att bli "en klubb för inbördes beundran" snarare än att man skapar kontakt med människor?

      Jag tror - egentligen - att det är viktigt att både försvarsmakten och medborgare i övrigt vet och förstår var man har varann. Att medborgarna förstår att de som ingår i försvarsmakten också är medborgare - att vi är samma sort. Men också att försvarsmakten inser att "alla bra människor är inte soldater". Kanske kan just nationaldagen vara ett sätt där vi faktiskt firar nationen _tillsammans_?

      Radera