tisdag 25 augusti 2015

Att överleva en långmarsch - några praktiska tips

Sommartid. Semestertid. Marschtid. Under sommarmånaderna går både den anrika Nijmegen i Holland och vår egen - betydligt nyare - "Veteranmarschen" - en långmarsch (i år under 9 dagar) för att dels väcka uppmärksamhet kring veteranfrågorna och dels genom anmälningsavgifterna, gåvor och försäljning samla in pengar till veteranförbundet Fredsbaskrarnas kamratstöd. 

Då jag gärna går lite längre sträckor på semestern och vet att kamratstödet är viktigt och ett behjärtansvärt ändamål valde jag i år för att - istället för den traditionella fjällvandringen - anmäla mig till veteranmarschen och där (eftersom den krockade med andra åtaganden) gå de sista 4 sträckorna: Strängnäs - Enköping, Enköping - Bålsta, Bålsta - Livgardet, Livgardet - Stockholm (Norrmalmstorg). 

Det här inlägget är tänkt som en instruktion för dig som vill göra nåt liknande - gå typ Nijmegen eller veteranmarschen. Inspirationen till det kom under årets veteranmarsch och en av våra säkerhetsgenomgångar där. Håll till godo!

Förberedelser - med några månader kvar till marschen: 

Tänk igenom marschen ordentligt. Marschen är ett åtagande som kräver seriös eftertanke. Du kommer att gå distanser lika långa som maratonlopp. Flera dagar i sträck. I fallet veteranmarschen är inte precis alla sträckor lika långa som ett maraton. Några är längre. Några är kortare - men ingen är kortare än en halvmara. Klarar din kropp att utsättas för det - flera dagar i sträck? Klarar din utrustning det? Tänk efter. Det är ingen övermänsklig uppgift - flera av årets deltagare är pensionärer - men de är vana att gå. Se till att du är van att gå. På asfalt. (Själv är jag van att gå i fjällterräng, men jag hade ändå rejält ont efter att ha gått några mil raksträcka, i vägrenen. Förbered dig på att det gör ont.)

Välj kängor med omsorg och gå in dem ordentligt. Ha gärna två par att byta mellan. Jag själv alternerade mellan mina M90-kängor (som kan anses som VÄL ingångna efter sisådär 10 soldatprov och diverse övningsdygn) och civila fjällvandringskängor. Mina civila skodon har en mjukare, men tjockare sula och är betydligt lättare än mina M90. Å andra sidan, går du på hård asfalt är 90-kängan riktigt bra i gummit för att klara strapatserna. Men det viktiga här är inte att göra som JAG gör - det är att du hittar en lösning som funkar för DIG. Så prova ut kängor ordentligt och köp gärna två par. Det är skönt att byta fotbädd ibland när man går flera dagar i sträck. Olika kängor sliter olika på fötterna!

När du ska börja marschen:

Packa lätt! Du behöver egentligen när du går bara en liten väska/ryggsäck som rymmer vad du behöver ha med dig för dagen: extra strumpor (2 par och av ylle - ALLTID ylle närmast foten), en rulle leukoplast (att komplettera tejpning av fötter med) och möjligen regnkläder. I övrigt behöver du en vattenflaska eller camelbak-system att dricka ur. That's it, typ.



Tejpa fötterna ordentligt innan du börjar marschera! Klipp tånaglarna, smörj in fötterna med fet salva/fotkräm dagen/kvällen innan marschen. På kvällen innan marschen tejpar du hälar och ev trampdynor under tårna med leukoplast. (Just det här finns det hur många guider till som helst på nätet om du inte vet hur man gör - googla!) 

Ta på dubbla par torra, rena strumpor i kängorna. Knyt dessa hårt, men inte hela vägen upp i skaften. 

Anpassa klädseln! Gå så luftigt klädd som du kan! Bär keps/fältmössa med skärm, eller solhatt. Smörj in dig med solskyddskräm. 

Under varje marschetapp:

Drick ofta - och drick vatten. Åtminstone en dl per km du går. Jag själv har två flaskor - en med rent vatten och en annan med vätskeersättning för att kunna bibehålla vätske/elektrolytbalansen. 

Vid varje paus - lätta på kängorna och vädra fötterna. Byt strumpor. Kissa och bajsa. Snöra eventuellt om kängorna.

Slutligen:

Ha kul. Träffa och samtala med nya och gamla vänner. Njut av omgivningarna. Var stolt över din prestation. Varje meter eller ens steg du tar - är längre än ingen. Du är på marsch!