onsdag 30 april 2014

S kontrar

(Obs - schemalagt inlägg)

Knappt hade alliansens påstående "vi vill höja försvarsanslaget med 5 miljarder årligen" och mot bakgrunden av utvecklingen i Ukraina avslöjats som populistiskt trams och valfläsk förrän S ville vara med i leken och lova nya anslag.

Försvaret ska bära sina egna kostnader oavsett hur stora de blir?
De är inte sämre de - de lovar 400 miljoner i höjt anslag - redan i år. Något som de - även om de vinner valet - säkerligen lär få vissa svårigheter att implementera. Dels politiskt, där V och MP, som ju kanske ses som de naturligaste politiska samarbetspartierna, har en diametralt motsatt försvarspolitik. Men också ekonomiskt - för var ska pengarna tas ifrån?

Det handlar egentligen inte - återigen - om något höjt anslag, utan om omprioriteringar inom myndigheten, där medel tas från de av riksdagen beslutade medlen för de av riksdagen beslutade utlandsuppdragen och i stället läggs på det nationella försvaret. Om detta kan man tycka både det ena och det andra.

Jag tycker i och för sig att prioriteringen är rätt, sett ur perspektivet med den senaste utvecklingen i Ukraina, att vi i stället satsar på den gamla (borgerliga) doktrinen "här och nu", snarare än att "försvaret av Sverige börjar i långtbortistan", men...

Sluta kalla allt för "satsningar". Jag blir så hjärtinnerligt trött när man kallar det här för något slags "tillförande" av medel eller "höjning" av anslaget när det egentligen handlar om omprioriteringar.

fredag 25 april 2014

En liten kommentar...

Efter de senaste dagarnas olika skriverier om försvarsministerns och alliansens olika utspel fortsätter idag de inblandade att skriva bl.a. olika debattinlägg i radio och olika tidningar om vad de ämnar göra.

Problemet är bara att löftena ekar rätt tunt nu - det handlar ju inte om satsningar - och framförallt inte just nu - utan om omprioriteringar av redan gällande budget - och senare.

Jag har egentligen bara en kommentar...

torsdag 24 april 2014

Kryssningsrobotar på Gripen? Vara eller inte vara

Mot bakgrund av den senaste tidens oroligheter i bl.a. Ukraina och med allt mer militär aktivitet inom Ryssland kommer idag nästa försvarspolitiska utspel av alliansen:

På SRs websida kan man idag läsa om ett förslag att införskaffa kryssningsrobotar till Gripen. Ett lite överraskande förslag, möjligen, då utrikesministern Carl Bildt så sent som för några månader sedan skrev att [kryssningsrobotar]
"...aldrig varit aktuellt för Sverige. Vårt försvar är ett försvar"
Partivännen och försvarsministern Karin Enström står emellertid fast vid sin inriktning:

"På sikt så kan en förmåga som handlar om att kunna bekämpa mål på längre avstånd vara viktig. Det skulle också öka effekten av den stridsflygssatsning som vi gör på nästa generations Gripen"

Inte helt oväntat är förslaget inte helt okontroversiellt inom oppositionen.

Men vad är det man bråkar om - egentligen? Vad är det för "kryssningsrobotar" man (eventuellt) tänker köpa in och varför?

Det verkar som om det egentligen finns två kandidater till robotar som kan komma till tals för inköp till JAS:

KEPD 350 Taurus

Taurus ILA2006KEPD 350 Taurus (Wikipedia) är en robot med räckvidd på   lite drygt 500 km. Roboten flyger efter avfyrande mot sitt mål på ca 30 - 40 m höjd och med "cruise speed" på ungefär Mach 0.80~0.95. Stridsspetsens vikt är c:a 500 kg. Innan den träffar ett tilltänkt mål justeras höjden för att få optimal bekämpningvinkel.

KEPD 350 Taurus är byggd av LFK (EADS/MBDA) och Saab Bofors Dynamics i samarbete och kan sägas vara "en del av Gripen-systemet" då Gripen redan är förberedd för att kunna bära den.

Robot 15 F-ER
Rb15

Ett alternativ är helsvenska Robot 15 F-ER. En robot med lite brokig historia. Den byggdes ursprungligen som sjömålsrobot och har funnits som beväpning både på Viggen och numer med Gripen som vapenbätare. Stridsspetsen är 200kg och räckvidden är "medellång". (200km).

Från och med version Mk III kan den här roboten användas mot markmål.

Kommande Mk IV ska ha 1000 km räckvidd, men idag finns den inte.

Om man tycker - som jag - att det är bättre att köpa något som redan finns och som vi inte behöver anpassa för våra egna behov, känns det som om KEPD 350 ligger närmare till hands i nuläget, eftersom den så att säga "redan finns" och har en betydligt både större stridsspets och längre räckvidd.

Men det finns fler kritiska argument än de ekonomiska. Till exempel de moraliska - och synen på försvarsmaktens arbetsuppgifter:

"De är vansinnigt dyra i inköp. Det känns inte rätt att satsa pengar på det här. Det var inte den här typen av attackvapen Försvarsmakten skulle ha" - Försvarsutskottets Peter Rådberg (MP) 

Det här är ju en typiskt miljöpartistisk hållning - att nya vapensystem inte borde tillföras försvaret under förevändning att de bara kan användas "offensivt" som - som han uttrycker det "attackvapen". Man skulle möjligen kunna göra poängen att samtliga vapen som någonsin skapats skulle kunna användas till både anfall (eller "attack") och försvar? 

I just försvarsscenariot kan Sverige slå tillbaka mot en angripares grupperingsplatser, baser etc. (hamnar, flygbaser, grupperingsplatser för fiendens kryssningsrobotar eller ledningsplatser t.ex.) och utan att utsätta stridspiloter för onödig risk att dra på sig antingen fientligt jaktflyg eller luftvärn (för övrigt en förmåga vi själva just i nuläget saknar). Det här är fullt rimligt att tro (och tycka) är en nödvändig förmåga i nuläget om Sverige kan/bör/ska försvaras militärt. Det är inte en offensiv förmåga om man så att säga inte är "först med att skjuta tillbaka". Det är helt enkelt tillräckligt avskräckande att vetskapen om att vi HAR kryssningsrobotar, för att - förhoppningsvis - avhålla sig från att anfalla oss med liknande vapen själv.

För övrigt fanns den här förmågan - eller i alla fall en som löste samma problem - på den "gamla goda tiden" då Sverige hade ett invasionsförsvar. Det fanns planer för att skicka (den numer nedlagda) attackeskadern för att bomba strategiskt viktiga baseringsplatser, som hamnar och flygfält. I dagens mer teknikorienterade försvarsmakt vore det rimligt med motsvarande förmåga - fast med mindre risk för de enskilda piloterna (då vi också nu kan förväntas ha betydligt färre flygplan än då).

Nu är det ju i och för sig så att miljöpartiet vill ha ett "ickevåldsförsvar", något som tyvärr visat sig - med önskvärd tydlighet - inte fungerat särdeles väl i just Ukraina.

tisdag 22 april 2014

"Storsatsning" på försvaret.

Läser i DN en artikel signerad allianspartiernas partiledare med innebörden "Vi vill höja försvarsanslaget med 5 miljarder årligen" och blir positivt överraskad. De senaste mandatperiodernas förda försvarspolitik har ju varit en rätt anorektiskt hårdbantad variant med avseende på just försvarsanslaget. Alliansen har - med moderaterna i täten - gjort de största nedskärningarna både vad det gäller totala kostnader för försvaret, men också i personal, övningstimmar och matriel genom olika försvarsbeslut. Samtidigt har försvarsmakten omorganiserats - från ett värnpliktsförsvar till ett frivilliförsvar, för som det heter på försvarspolitikerska "skapa lätt gripbara förband - här och nu".

Många med mig har säkert undrat lite "vad som är på gång" eftersom vi hör om "här-och-nu-doktrinen", lite då och då och speciellt då den ställs mot det "där-och-förut"-läget i värnpliktsförsvaret, när det debatterats. Men försvarsdepartementet och försvarsministern har hållit fast vid doktrinen. Skälet har varit att framförallt ha "lätt gripbara förband - redo för en snabb insats utomlands". Tanken med att lägga ned värnspliktsförsvaret och i stället ha anställd personal (något som visat sig vara både dyrare, mindre effektivt och rent personaladministrativt bökigare) har varit just för att kunna bedriva internationella insatser med kort varsel. (Jag kommer säkert återkomma med inlägg om internationella insatser i ett annat inlägg, så småningom).Nåväl. Tillbaks till artikeln:

Man börjar med att - på ett för alliansen lite ovanligt sätt - konstatera att det faktiskt finns utrymme till förbättringar inom rådande läge vad det gäller just försvarspolitiken. Man målar en snabb, skissartad bild av de senste veckornas utveckling på andra sidan östersjön (med Ukraina som fokuspunkt) och berättar sedan att man tänker "storsatsa" på försvaret. Bl.a. genom att köpa fler gripenplan och ubåtar. Gott så. Sedan diskuteras bl.a. luftvärnssystem och på slutet kommer följande:

Sverige ska ha ett tillgängligt och användbart försvar, anpassat efter en omvärld i snabb förändring. Med dagens besked skapar Allians­regeringen förutsättningar för ytterligare för­stärkningar av det svenska försvaret, på både kort och lång sikt. Satsningarna innebär en stegvis förstärkning av försvarsanslagen fram till 2024 då ökningen uppgår till 5,5 miljarder kronor årligen.

"Storsatsningen" visar sig vara en "det-blev-bara-en-tummetott-satsning"! 2024 är året då försvarsanslaget har ökats till 5.5 mdr. Innan dess sker en "stegvis ökning" (lite bekvämt svepande beskrivet sådär, som inte förpliktigar något i reda pengar). Det är om tio (!) år. Knappast väl rimmande med "här och nu"?

Vidare tänker man sig finansiera "storsatsningen" bl.a. såhär:

För att nå full finansiering kommer vi bland annat att föreslå en överföring av medel från Försvarsmaktens anslag för internationella insatser till förbands- och materielanslagen... 

Alltså - man tänker TA pengar från redan avsatta pengar från samma myndighet, och sedan omprioritera dem? Så att man inte längre har "här-och-nu"-försvaret som skall riktas mot främst internationella insatser utan i stället satsa på ett "där och för länge sen"-försvar?

Man avslutar genom att hoppas på att få en "bred uppgörelse över blockgränserna" med sitt utspel. Och häri blir jag riktigt förvånad. För 1) man har ju redan försvarsberedningen, som är en parlamentariskt tillsatt beredningsgrupp där samtliga riksdagspartier finns representerade. Den gruppen skall komma med SINA förslag för att kunna implementera försvarsbeslutet - men först om en månad. Man föregår alltså händelsen genom att diktera hur man A) tänker finansiera en satsning B) hur man tänker använda pengarna till att köpa enskilda vapensystem som JAS, ubåtar och luftvärn och C) hur man tänker sig att finansiera detta - genom att ta pengar från myndigheten med ena handen och sedan ge med den andra.

Just "en bred överenskommelse över blockgränserna" tror jag är rätt svårt under de här premisserna. Läs gärna artikeln - men jag tror att t.ex. skära ned på miljösamarbetet med Ryssland för att få pengar till att köpa nya vapen blir rätt svårt för miljöpartiet att smälta. Och får socialdemokraterna inte med sig miljöpartiet i höst lär frågan i alla fall inte börja debatteras under den kommande mandatperioden. Miljöpartiet är dessutom intresserade av ett "icke-vålds-försvar", varför att förankra hos dem att köpa in tekniskt avancerade vapensystem kan vara lite kinkigt redan från början.

De mer konspiratoriska sidorna hos mig låter mig i stället tro att det här egentligen är ett sätt för alliansen att skjuta över problem på socialdemokraterna inför nästa mandatperiod. Man vill inte ta några som helst nya försvarsanslagsbeslut under tiden man själv är vid makten, men räknar nog kallt med att förlora valet i höst (bl.a. pga försvarsfrågan - som alliansen helt tappat under de två gångna mandatperioderna). Men om man nu lägger ett förslag om större anslag längre fram - då är det någon annans problem att lösa. Samtidigt kan man från borgarnas håll hävda "vi ville satsa på försvaret! Det är sossarnas fel att det inte hänt något!" om två-tre mandatperioder, då det här förslaget faktiskt skulle ha gällt.

Politik är ett smutsigt spel.

Försvarspolitik är smutsigt tillochmed för att vara politik.

Försvarspolitik i Sverige utförs (genomlids?) främst av klåpare som lovar runt och håller tunt. Som det där om "5 miljarder om året".