söndag 19 april 2015

Ett svar till Greider och co.

Läser idag en mycket märklig debattartikel på DNs debattsida, undertecknad av en mängd "kulturpersonligheter" angående att det ska hållas NATO-flygövningar i Norrlands inland. Skribenterna har möjligen totat ihop artikeln själva, då texten är rätt rörig - med NATO-kritik, ologiska resonemang och citat från Othello i frisk blandning. (Eller så är det bara så att "kulturpersonligheter" kanske inte kan/bör/ska skriva texter i ämnen de inte kan något om - och rörigheten består i att det inte är en kulturfråga som avhandlas?) I vilket fall är texten antingen skriven av - eller i samarbete (lett av?) Göran Greider (som är den som får stå med byline och första undertecknande i texten).

Nåväl - texten tar i princip avstamp i "vi tycker inte om krig" och "...och därför inte militärer" och "...och tycker att avrustning är ett bättre alternativ" och "...vi ska framförallt inte hjälpa NATO", enkelt uttryckt. Argument som avhandlats på den här bloggen tidigare, då de inte är särskilt ovanliga i debatt med kulturvänsterskribenter. Även om jag kan hålla med om punkten "vi tycker inte om krig" gör man här en tankevurpa. Krig uppstår inte i ett vacuum av att soldater - av uttråkning eller annat - har för lite att göra och därför startar krig. Argumentet är lika dumt som "jag tycker inte om skogsbrand - därför borde vi förbjuda brandmän." En satsning på nationellt försvar kan enklast beskrivas som ett slags "hemförsäkring" - man betalar i förhoppningen om att det aldrig ska behöva hända något som gör att försäkringen ska lösas ut - MEN när det gör det (och vi pratar om "när" - inte "om") så får man hjälp att reda ut situationen, så  skyndsamt som möjligt.

I texten står bland annat att finna följande citat:

"Våld löser aldrig några problem. Det är en av de eviga sanningar som konsten förmedlat i alla tider. De skjuts bara på framtiden. Komplexa frågor kräver komplexa svar och vi som skriver under denna artikel säger nej till ACE och nej till fortsatta militära övningar i Norrland. Vi säger nej till att Sverige ska bli värdland för Nato. För vi tror inte på militär upprustning."

Och jag suckar. Och undrar i mitt stilla sinne om skribent(en/erna) sovit sig igenom hela historieundervisningen i grundskolan? Militärt våld har bevisligen löst ett antal problem genom historien. Tror skribent(en/erna) möjligen att Hitlers tredje rike har besegrats genom studiecirklar i ulltovning och genustänk?  Ska vi som är militärer - som har som arbetsuppgift att utöva militärt våld - sluta försvara mänskliga rättigheter och förhindra folkmord?

Dessutom - Vi har just nu det mest spända säkerhetsläget kring Östersjön sedan det kalla kriget.Ryssland har trupp i Georgien och Moldavien. De har annekterat Krim och invaderat Ukraina och skramlar rätt högt med vapen inför baltstaterna. Att se det som att problemet som "NATO-övningar" är  mer än lovligt verklighetsfrånvänt.

Nåväl - jag ska göra "en Greider" och själv citera text jag inte skrivit själv för att hamra in budskapet (som jag i mitt fall hoppas kanske går fram klarare):

"People sleep peaceably in their beds at night only because rough men stand ready to do violence on their behalf." - George Orwell

Själv undertecknar jag bara med eget namn.
/Jesper Värn

2 kommentarer:

  1. Mycket bra skrivet Jesper! Att ett antal kulturpersonligheter har en drömvärld är bra men att inte kunna inse att verkligheten inte är så som de så gärna önskat visar bara att värdet i debattartikeln är mycket lågt. Kultur- och Lattevänstern skyller ofta den ökade spänningen i vår del av världen på NATO, inget kunde vara mer fel, Ryssland är ensamt ansvariga för att ha ökat spänningar och skapat osäkerhet i Östesjöregionen genom att ha placerat ut nya offensiva vapensystem i Kaliningrad (Iskander). Man har också tillfört Östesjöflottan ett flertal nya enheter, genomför kontinuerligt offensiva "övningar", har återgått till ett beteende mycket likt det under senare delen av Kalla Kriget med u-båtskränkningar i Svenska vatten, aggressiva anfallsövningar med kärnvapen mot Svenska mål o.s.v. Till detta kommer ett pågående krig i östra Ukraina, vilket ligger i vårt absoluta närområde, med även där kontinuerligt pågående "övningar" som förser rebellerna med manskap och avancerad utrustning och tunga vapen som används vilket vi kunde se när man sköt ner ett passagerarplan från Malaysian Airlines helt oprovocerat. Ryssland har även tidigare uppvisat att man använder krigsmakt för att nå sina mål i Georgien (2008) och på Krim helt nyligen men man har även Transnistrien i Moldavien som ett utbrytarprotektorat.
    Till detta kommer naturligtvis att Ryssland visat att man gärna använder "Gasvapnet" vilket naturligtvis underlättas av det enormt stora Väst Europeiska beroendet av naturgas från Ryssland, min åsikt är att man måste lägga större vikt vid att bryta detta beroende än man gör idag. Ytterligare kompliceras bilden av situationen i mellanöstern och Nordafrika med ett flertal terrororganisationer som naturligtvis Al-Qaida, IS. Al Shabab, Boko Haram m.fl. som göds av hat och sneda föreställningar till att driva ett hänsynslöst dödande av alla som man anser inte ha den rätta tron. Det finns kopplingar i vissa av dessa rörelser till Ryssland (Tjejtenien) och inte mist till Iran, två länder som alltså mer eller mindre aktivt bidrar till att destabilisera regionen inte minst genom stöd till Assadregimen i Syrien och stöd till det nyligen uppblossade inbördeskriget i Jemen. Ännu en spelare är naturligtvis Kina som kraftigt bygger ut sin flotta och som till skillnad mot tidigare visar ett intresse för att spela en större roll i världen och som är mitt uppe i en konflikt med flera av sina grannländer om några öar i Syd kinesiska sjön, vi vet ännu inte om detta kommer att utvecklas till en väpnad konflikt och vilka länder som i så fall blir inblandade, det är inte säkert att det bara berör sydostasien. Kort sagt Världen är inte en plats som är utan konflikter som löses med våld även om vi alla önskar att det vore en värld där vi kunde lösa konflikter vid ett konferensbord istället, dit är det mycket, mycket långt och vägen dit hat inte blivit kortare de senaste åren utan mycket längre.
    För övrigt rekommenderar jag även Vidar Anderssons krönika som behandlar dessa kulturarbetare: http://www.folkbladet.se/blogg/widardirekt/diktaturkramande-kulturarbetare/?blog=2518025&entry=7961030

    SvaraRadera