fredag 20 maj 2016

Kort uppdatering sedan igår

Angående vad jag skrev om igår:

Nödnumret 112 har haft störningar - så att inga samtal kom fram, under gårdagskvällen.
Luftfartsverket har haft problem med sina datorsystem (bl.a. "radar") och flygtrafiken över Stockholm har varit helt inställd under flera timmar idag.
I Norrköping har man haft presskonferens om de stora problemen man har med attacker mot ambulanser och brandbilar ("blåljusattackerna").

Om jag någon gång skulle försöka skriva en politisk thriller/roman om ett strategiskt anfall mot Sverige av främmande makt skulle de senaste 3-4 dygnens händelser få tjäna som beskrivning av "skymningsläget".



onsdag 18 maj 2016

Det är mycket nu...

Det är mycket nu... Och läser man i nyhetsflödet och på sociala medier just nu är det lätt att skrämmas.

Läser Carl Bergqvist i expressen:

"Låt säga att två dagar före mastsabotaget sker ett utsläpp av farliga ämnen i Göteborgs hamn, vilket får påverkan på hamnkapaciteten under några veckor. Två dagar efteråt utbryter oroligheter med stenkastning och bränder i en Stockholmsförort, vilket de närmaste dagarna sprider sig till andra städer. En vecka senare blossar omfattande skogsbränder upp i ett knastertorrt Bergslagen. Strax efteråt utbryter en epidemisk magsjuka i Skövde. Alla dessa händelser är var och en för sig helt normala i form av att de både inträffat och sannolikt kommer att inträffa. De har det gemensamt att de tar omfattande samhällsresurser i anspråk. De har också gemensamt att de tillsammans kan utgöra en första fas i en militär operation mot Sverige."
och läser sedan resten av tidningen  och övriga media:

Det börjar givetvis med masten i sjuhäradsbygden och fortsätter sedan på samma tema med ytterligare en mast. Sedan kommer larmet om giftläckage vid matfabrik och till sist barn som hittar skarpa handgranater i parken. - samtliga händelser för övrigt geografiskt rätt nära varandra. Västergötland verkar väldigt drabbat.

--

Jag gjorde GU (eller "lumpen" som det brukar kallas) under 90-talet. Vi fick då se nedan utbildningsfilm. Ta dig lite tid och gör det du också.




Jag säger inte att Sverige faktiskt är under ett angrepp - bara att ett angrepp mot Sverige skulle kunna starta med alla de senaste dygnens nyheter om ovanliga situationer i Västra Götaland. Och att det i så fall inte vore en slump.

För att citera andra - mer kända - tänkare: "Det är mycket nu".






tisdag 19 april 2016

Olycka. Eller terrorattack?

Ett väldigt kort inlägg, eftersom jag inte har tid just nu - men kolla in det här programmet - det är morgonens "god morgon" på SVT1. Spola fram till 06:50 och lyssna i sisådär 15 sekunder...

Åsa Romson använder alltså ordet "elfteseptemberolyckorna". Olyckorna? Som om det bara vore en lite tråkigt sammanträffande att de där flygplanen liksom lite slumpmässigt råkade åka in twin towers och pentagon?

Att kalla händelserna 11 september 2001 - vår tids värsta terrorhandling  - för "olyckor" är ungefär som att kalla franska revolutionen och giljotineringarna för "ett effektivt botemedel mot mjäll".

Nu kommer det här i och för sig från samma människa som kallade drunkningarna i medelhavet för "vår tids Auschwitz". Det verkar som om vissa har lite svårigheter med det där med proportioner.

tisdag 10 november 2015

"Hemvärnet borde skydda flyktingboenden"

Läser DN idag Dagens kanske värsta försvars- eller säkerhetspolitiska stolleprov:

Magnus Lind för i dagens DN fram den - på alla upptänkbara sätt (oavsett var man står politiskt) olyckliga åsikten att använda "hemvärnet" till att "bevaka flyktingförläggningar".
Hela debattinlägget bygger på de första meningarna i texten:

"Hemvärnet bör hjälpa polisen att hindra terrorbrott. Det lokala hemvärnet är väl lämpat att bevaka flyktingboenden och hindra mordbrand. EU och svensk lag har definierat terroristbrott."

Vi börjar med att ta meningarna en efter en: "Hemvärnet bör hjälpa polisen att hindra terrorbrott".

NEJ.

Det är, förutom grundlagsvidrigt (där hemvärnet näppeligen kan sättas in mot Svenska medborgare i fredstid) direkt dumt att hävda att en sådan förmåga skulle finnas hos hemvärnet. Den förmågan har - vill jag hävda - aldrig funnits och kommer i vart fall inte att infinna sig med mindre än att man satsar bokstavligen tiotals miljarder svenska kronor på att t.ex. införskaffa utrustning som skulle kunna vara adekvat för antiterrorverksamhet till hemvärnet. Sådan utrustning skulle kunna vara (men är inte begränsat till) t.ex. vapensystem som är utvecklade senare än 50-talet, ljusförstärkare och övrig nattspaningsmateriel, skyddsvästar eller saker som... typ hela uniformer. Inget av det här är saker som på något sätt "trollas" fram med nuvarande budget.

Å andra sidan är grejerna bara hårdvara. Det finns ingen i hemvärnet idag som _kan_ något om terrorismbekämpning. Hemvärnet är helt enkelt inte lämpat för det. Det skulle krävas hundratusentals timmar i utbildning och övning för att kunna hantera den uppgiften.

"Det lokala hemvärnet är väl lämpat att bevaka flyktingboenden och hindra mordbrand."

NEJ.

Det lokala hemvärnet är väl lämpat till skyttegrupps strid och/eller skyddsvakts bevakningsuppgifter av skyddsobjekt mot en beväpnad fiende. Hemvärnsmän är tränade att i sin tjänsteutövning - i det fall att skyddsvaktens uppmaning att identifiera sig, stanna eller lägga sig ned inte hörsammas - skjuta vederbörande.

Det är tänkt att detta företrädesvis ska ske i benet.

Bild på skyddsvaktsutbildning inom hemvärnet - från tidningen hemvärnet.
Men vi skjuter i hemvärnet med AK4 - ett vapen som har tämligen grov ammunition, som dessutom har rätt kraftig laddning. Ett skott - även i benet - är _möjligen inte_ dödligt i det fall att detta typ sker på trappen till ett akutsjukhus. Det är dessutom inte rimligt att hemvärnsman som under flera år inte haft adekvat vapenutbildning (det har helt enkelt inte funnits pengar till att köpa ammunition för att öva moment som skytte för i budgeten) utgå ifrån att vederbörande träffar i benet. Högst troligt kommer man att träffa där målet är som störst - i bålen.

Att vaka över flyktingboenden är emellertid - snarare än en uppgift för militär personal - primärt en polisiär angelägenhet, eller möjligen något som kan läggas på entreprenad till något bevakningsbolag som migrationsverket upphandlar tjänsten ifrån.

Magnus Lind skriver bl.a.
"Polisen har informerat om att man saknar resurser för bevakning av flyktingförläggningar."
Ett uttalande som säkert stämmer. Han fortsätter sedan med
"Hemvärnet har bland annat som uppgift att värna samhället vid extraordinära situationer."
Något som stämmer - MEN - och det finns ett men här - som han fortsätter i texten "Regeringen bör överväga om inte hemvärnet kan användas för att förhindra terrorsabotage mot statligt beslutade flyktingboenden." gör man ett tankefel. Hemvärnet varken praktiskt kan eller får användas för den sortens verksamhet.

Här hade möjligen den numer (av bl.a. budgetskäl) nedlagda "beredskapspolisen" kunnat användas - eller möjligen, i det fall att polisen kan/bör/ska förstärkas av försvarsmakten - miltärpoliser. I yttersta fall - i det fall att man _verkligen_ står mot _riktiga_ terrorister - och något slags "antiterror"-förband kan/bör/ska sättas in - SOG användas. Det är de enda som regelbundet övar den sorterns uppdrag, den sortens samverkan med t.ex. polis (militär måste alltid stå under polisiärt befäl, t.ex. vid insatser där man förstärker polisen). Inga andra resurser finns inom försvarsmakten.

Nu kan man i och för sig (ganska rättvist) hävda att det inte finns några resurser alls inom försvarsmakten att bistå civila myndigheter, efter förra årets skogsbrand i Västmanland, "Underrättelseoperation" i Stockholms skärgård etc. som fick tas "inom budget". Rent realekonomiskt har det här gjort att flera hemvärnskompanier helt enkelt inte fått öva alls med skarp ammunition i år, eller inte haft personal att tillgå, då dessa redan fyllt sina kontraktsdagar för flera månader sedan.

Som en slutlig passus kan man dessutom möjligen anföra argumentet att ingen av de som kan komma att bo på flyktingförläggning förmodligen tycker att det är trevligt att undvika automatvapenbeväpnade kamoflageuniformerade soldater som patrullerar området? Det brukar närmligen vara ett argument som används rätt ofta då försvarsmakten faktiskt övar.

Nej du, Magnus Lund - här bör du nog tänka om!

fredag 11 september 2015

Det räcker nu!

Det räcker nu! Hör ni det - alla ettförgjordade moskovityngel! Vi gör vad fan vi vill! Precis. Vad. Fan. Vi. Vill! 

Det hela handlar givetvis om det senaste i en lång rad hot från Ryska utrikesdepartementet där man talar om "allvarsamma åtgärder" och "konsekvenser" om Sverige (Gud förbjude!) själva skulle komma på tanken att gå med i NATO.

Just den här gången är adressen tydlig inför centerstämman - och vad som är bekymmersamt är att man inte ens längre bryr sig om att komma med förtäckta hot och inlindade formuleringar. Istället talar man klarspråk och flexar - liksom en mobbare på skolgården som hotar att stoppa de andra barnens huvud i toaletten - musklerna hotfullt. Den Ryska björnen är trött på cirkuskonsterna och vrålar i stället ut sina hotfulla rytanden.

Det räcker nu!

Oavsett om man är för ett svenskt NATO-medlemsskap eller emot det måste det beslutet vara upp till svenskarna själva att ta. Vi ska inte - under några som helst omständigheter - låta någon annan styra vår utrikes- och säkerhetspolitik.

Vi får i detta aldrig kuvas eller skrämmas till att gå en annan nations ärenden. Aldrig någonsin. Vi måste vara enade i detta. Och nu är det dags att skicka en tydlig signal att det räcker! Vi är inte intresserade av vad ni tycker om vår politik.

Jag har i natt legat och tänkt en hel del på vad som skulle kunna vara rimliga motreaktioner i det här läget och givetvis är de flesta (tyvärr) en fråga för UD, men några tydliga signaler vi KAN skicka här är:

1) Skicka hem all rysk ambassadpersonal
2) Framföra officiella otvetydiga protester.
3) Stänga handel med alla ryska bolag på börsen.
4) Frysa alla ekonomiska tillgångar för ryska medborgare i Sverige.

Kort sagt: Att svara propotionerligt på hot och trakasserier genom att göra det "diplomatiskt bökigt".

(Mindre avvägda förslag jag förkastade i natt var att uppmana alla svenskar att skicka surströmming till ryska ambassaden, låta NI eller SOG eller några "stormtrupper" väcka ambassadören med kalsongryck, bränna ambassaden och salta jorden... Ni förstår - jag är upprörd!)

Givetvis kommer man inte göra det. Regeringen i allmänhet och vår utrikesminister i synnerhet är en syltrygg - men vi måste skicka en tydlig signal att vi inte låter oss hotas av terroristorganisationer - ens om de är förklädda till legitima stater. Och vi måste göra klart på en internationell arena att man inte hotar Sverige och svensk suveränitet - någonsin - utan att det får kännbara konsekvenser.

Det räcker nu!

måndag 7 september 2015

Gästinlägg: Johan Falks GSI och SIG (Mer filmnörderi)

På den här bloggen finns det några blogginlägg som sticker ut. Inlägg som - trots att de är skrivna för rätt länge sedan - ständigt finner nya läsare. Jag själv har - efter samtal med vännen och officerskollegan David Bergman - skrivit två stycken om Hamilton-filmerna och de olika uniformsmissar som förekommer i dem. Nyss nämnde Bergman har varit vänlig nog att - då jag själv har lite si och så med bloggmotivationen - skriva ett gästinlägg. Den här gången om en annan svensk filmhjälte - Johan Falk.

Läs och beundra.
---

Under sommaren har de sista fem filmerna i Johan Falk-serien haft premiär. Berättelsen om Gruppen för Särskilda Insatser, GSI, har blivit en långkörare. Under tre säsonger av filmer har vi fått följa deras kamp som polismyndighetens spjutspets mot grov organiserad brottslighet.

En mindre känd men desto mer aktiv grupp bland cineaster är de som letar dolda teman och gömda budskap i filmer som manusförfattaren, regissören eller någon annan i produktionsteamet infogat. De små, mindre framträdande detaljer som oftast bara uppmärksammas av de insatta eller de som aktivt söker efter dem. Det finns många artiklar och diskussioner om dolda teman i Spindelmannen och Aliens eller om inbäddade budskap i Disneys barnfilmer. Men inte lika många som tar upp att Johan Falk-filmerna har subtila men samtidigt tydliga referenser till det svenska militära specialförbandet Särskilda Inhämtningsgruppen, SIG.

Särskilda Inhämtningsgruppen, SIG, var ett militärt specialförband som var aktivt mellan 2007 och 2011. Behovet av en kvalificerad resurs inom specialförbandsuppgiften Special Reconnaissance gjorde att förbandet kom att utvecklas genom Fallskärmsjägarnas Insatskompani under 2000-talet. I omorganisationen av specialförbandssystemet 2011 uppgick förbandet i Särskilda Operationsgruppen vilket gjorde att SIG som egen enhet endast var aktivt under en fyraårsperiod.

Chefen för GSI, kommissarie Patrik Agrell (Mikael Tornving) med en kaffemugg från det verkliga militära specialförbandet Särskilda Inhämtningsgruppen, SIG (Foto: Skärmdump ur filmen Lockdown)



I flera av filmerna kan chefen för GSI, kommissarie Patrik Agrell (Mikael Tornving), ses drickas kaffe ur en kaffemugg med förbandets symbol. Banderollen med valspråket ”In Silentio Ad Incognitum” är en extra detalj som inte återfinns i den officiella beskrivningen av tecknet. I flera andra scener bär Agrell dessutom en t-shirt med texten ”Special Operations” tillsammans med en symbol på bröstet. Utbildningstecknet för SIG fastställdes så sent som 2009 vilket betyder att andelen individer som tilldelats det (eller fått en kaffemugg med det tryckt på) innan förbandet formellt upplöstes två år senare är relativt begränsat. Tornving har visserligen en militär bakgrund som reservofficer (så även hans rollkaraktär i filmerna) men denna tillbringades vid Jämtlands Fältjägarregemente i Östersund, många år innan SIG bildades.

Vad gör då attiraljer från ett militärt specialförband för särskild underrättelseinhämtning i en serie av polisfilmer? Mer naturligt hade varit subtila referenser till exempelvis den polisiära organisationen Sektionen för Särskilda Insatser, SSI, inom Stockholmspolisen som sägs ha varit en förebild för filmernas GSI. Det finns säkerligen många möjliga förklaringar. Men gemensamt för dem är att det är en intressant aspekt att titta efter under nästa filmkväll. Sådana detaljer är sällan slumpmässiga eller ensamma. Kan du hitta fler?

David Bergman

Officer & författare

tisdag 25 augusti 2015

Att överleva en långmarsch - några praktiska tips

Sommartid. Semestertid. Marschtid. Under sommarmånaderna går både den anrika Nijmegen i Holland och vår egen - betydligt nyare - "Veteranmarschen" - en långmarsch (i år under 9 dagar) för att dels väcka uppmärksamhet kring veteranfrågorna och dels genom anmälningsavgifterna, gåvor och försäljning samla in pengar till veteranförbundet Fredsbaskrarnas kamratstöd. 

Då jag gärna går lite längre sträckor på semestern och vet att kamratstödet är viktigt och ett behjärtansvärt ändamål valde jag i år för att - istället för den traditionella fjällvandringen - anmäla mig till veteranmarschen och där (eftersom den krockade med andra åtaganden) gå de sista 4 sträckorna: Strängnäs - Enköping, Enköping - Bålsta, Bålsta - Livgardet, Livgardet - Stockholm (Norrmalmstorg). 

Det här inlägget är tänkt som en instruktion för dig som vill göra nåt liknande - gå typ Nijmegen eller veteranmarschen. Inspirationen till det kom under årets veteranmarsch och en av våra säkerhetsgenomgångar där. Håll till godo!

Förberedelser - med några månader kvar till marschen: 

Tänk igenom marschen ordentligt. Marschen är ett åtagande som kräver seriös eftertanke. Du kommer att gå distanser lika långa som maratonlopp. Flera dagar i sträck. I fallet veteranmarschen är inte precis alla sträckor lika långa som ett maraton. Några är längre. Några är kortare - men ingen är kortare än en halvmara. Klarar din kropp att utsättas för det - flera dagar i sträck? Klarar din utrustning det? Tänk efter. Det är ingen övermänsklig uppgift - flera av årets deltagare är pensionärer - men de är vana att gå. Se till att du är van att gå. På asfalt. (Själv är jag van att gå i fjällterräng, men jag hade ändå rejält ont efter att ha gått några mil raksträcka, i vägrenen. Förbered dig på att det gör ont.)

Välj kängor med omsorg och gå in dem ordentligt. Ha gärna två par att byta mellan. Jag själv alternerade mellan mina M90-kängor (som kan anses som VÄL ingångna efter sisådär 10 soldatprov och diverse övningsdygn) och civila fjällvandringskängor. Mina civila skodon har en mjukare, men tjockare sula och är betydligt lättare än mina M90. Å andra sidan, går du på hård asfalt är 90-kängan riktigt bra i gummit för att klara strapatserna. Men det viktiga här är inte att göra som JAG gör - det är att du hittar en lösning som funkar för DIG. Så prova ut kängor ordentligt och köp gärna två par. Det är skönt att byta fotbädd ibland när man går flera dagar i sträck. Olika kängor sliter olika på fötterna!

När du ska börja marschen:

Packa lätt! Du behöver egentligen när du går bara en liten väska/ryggsäck som rymmer vad du behöver ha med dig för dagen: extra strumpor (2 par och av ylle - ALLTID ylle närmast foten), en rulle leukoplast (att komplettera tejpning av fötter med) och möjligen regnkläder. I övrigt behöver du en vattenflaska eller camelbak-system att dricka ur. That's it, typ.



Tejpa fötterna ordentligt innan du börjar marschera! Klipp tånaglarna, smörj in fötterna med fet salva/fotkräm dagen/kvällen innan marschen. På kvällen innan marschen tejpar du hälar och ev trampdynor under tårna med leukoplast. (Just det här finns det hur många guider till som helst på nätet om du inte vet hur man gör - googla!) 

Ta på dubbla par torra, rena strumpor i kängorna. Knyt dessa hårt, men inte hela vägen upp i skaften. 

Anpassa klädseln! Gå så luftigt klädd som du kan! Bär keps/fältmössa med skärm, eller solhatt. Smörj in dig med solskyddskräm. 

Under varje marschetapp:

Drick ofta - och drick vatten. Åtminstone en dl per km du går. Jag själv har två flaskor - en med rent vatten och en annan med vätskeersättning för att kunna bibehålla vätske/elektrolytbalansen. 

Vid varje paus - lätta på kängorna och vädra fötterna. Byt strumpor. Kissa och bajsa. Snöra eventuellt om kängorna.

Slutligen:

Ha kul. Träffa och samtala med nya och gamla vänner. Njut av omgivningarna. Var stolt över din prestation. Varje meter eller ens steg du tar - är längre än ingen. Du är på marsch!