Ubåtsjaktförmågan

Ni som läser den här bloggen regelbundet vet att jag redan tidigare ytligt (no pun intended) berört problemet med marinens förmåga till ubåtsjakt - eller kanske snarare oförmåga, eller i alla fall bristande förmåga. Nu handlar det ju egentligen inte alls så mycket om själva förmågan - eller kunnandet - utan snarare om utrustningen. Bl.a. skrev jag om det här när jag pratade om helikoptrar, för ett litet tag sedan...

Idag läser jag  i DN om att läget nu är så dåligt på materialsidan att de få fartyg som nu finns kvar för att bedriva ubåtsjakt hotas att antingen skrotas, eller behöva långvariga reparationer och renoveringar. Detta för pengar som inte finns anslaget i försvarsbudgeten.

Trots den påvisade ubåtskränkiningen för några veckor sedan - vid ubåtsincidenten i Stockholms skärgård -  med samfällda (nåväl - möjligen inte V och MP, då) politikers brösttoner om att "öka försvarsförmågan"  lät göra gällande:

– Vi kommer att genomföra en särskild analys av vår ubåtsjaktsförmåga när det gäller förbättringspotentialer och när det gäller styrkor.

Peter Hultqvist i Aktuellt den 14 november

Det är lätt att bli en smula desillusionerad som medborgare. Det verkar alltså (igen) som utlovade förbättringar i ubåtsjakt får räknas in på "nys-kontot". Själva förmågan för ubåtsjakt ökar alltså inte - utan tvärtom minskas. Detta trots att det känns alarmerande behövt:  Det finns rätt tydliga bevis på att det försigått ett antal undervattensoperationer under hösten och förvintern!

Förutom den påvisade ubåten i Stockholms skärgård upptäcktes förra veckan ett antal ubåtsnödrökljusgranater som flutit iland på Gotland.

Att journalister - inte minst på vänsterkanten - fortsätter att dra upp "minkmyten" och skylla diverse incidenter på mink och säl gör inte situationen roligare. Om en allmänhet inte förstår läget och förstår varför man måste förbättra ubåtsjaktförmågan minskar givetvis incitamenten till förståelse för ökade försvarsanslag. Media har givetvis ett ansvar här.

Analysen av situationen är emellertid - även fortsättningsvis - rätt enkel:

Inga minkar som hittills studerats har någonsin använt ryska nödröklösgranater då de hamnat i nöd. Inga minkar har hittills lyckats simma synkroniserat hållandes en atrapp av ett ubåtstorn över vattenytan. Det ÄR inte - och har aldrig varit - mink vi pratar om.

Efter ubåtsincidenten i stockholms skärgård i höstas kunde inte nationaliteten på ubåten som jagats fastställas. Inte ens nu kan det göras, även om säkert de bilderna som hittills släppts på de gotländska fynden kanske kan ge en vink om nationaliteten på vilka ubåtar som opererar i svenska vatten.

I det läget är det nu dags att faktiskt ta itu i frågan om ubåtsjakt. Inte skära ner förmågan ytterligare!