måndag 17 november 2014

Efter konstaterandet - Några tankar i eftertankens kranka blekhet.

Disclaimer: Jag trodde ju att jag inte skulle behöva kommentera det här mer - men efter förra veckans offentliga konstaterande av att det faktiskt var en utländsk miniubåt i Stockholms skärgård ansåg jag mig tvungen att skriva ett par rader till:

--

Vissa borde kanske ha tagit det lite lugnt med kritiken? Både politiker (Svenska och andra) och joutnalister tävlade efter underrättelseoperationen om att vara först med att ropa "fiasko", och det störde mig.

Särskilt eftersom det faktiskt konstaterades att försvarsmakten A) har haft rätt. B) nu konstaterat vad som kränkt svenska vatten och C) informerat om vad man vet - både under operationens gång och efter. Men också D) informerat om vad vi INTE vet - t.ex. nationaliteten på miniubåten. (Nu är emellertid kanske en kvalificerad gissning att de som först nekar till att det skulle vara DERAS miniubåt kanske står främst i kön för att misstänka?)

Nu har vi en ny runda av s.k. "experter" som tycker till. Och faktiskt - det känns lite överflödigt? Försvarsmakten har ju redan konstaterat att det varit en miniubåt som kränkt svenska vatten?

Man borde kanske väntat på det politiska efterspelet också? Se vad man kunde göra bättre? Se hur man skulle kunna agera nästa gång? Och inte minst - se om ansvariga politiker faktiskt tog sitt ansvar och föreslog några reella förbättringar? (Nu verkar det ju hittills som om det enda som faktiskt hänt är bildandet av det säkerhetspolitiska rådet, men vi får väl se hur det utvecklar sig?) Den här tiden kommer att vara "avräkningstillfället" mot vilket vi framgent kommer att kontrollera vad som hände "före" och "efter". Det kommer att bli ett historiskt facit över vår säkerhets- och försvarspolitik. Vi vet ju egentligen vad som BORDE göras. Frågan är nu bara om någon tar ansvar och gör det?

En av bilderna som försvarsmakten släppt som bevisar miniubåten.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar