måndag 27 oktober 2014

Ett slutgiltigt (?) inlägg om undervattensverksamheten i Stockholms skärgård oktober 2014

Ja, var ska jag börja? Så många intryck. Samtidigt - jag känner att jag behöver kommentera det här på något sätt - med egna ord. Alltihop handlar alltså om underrättelseoperationen i Stockholms skärgård.

Den börjar i mitten av oktober och håller på i en dryg vecka innan operationen slutligen avslutas.

I pressen har en mängd olika artiklar skrivits om vad man tror har hänt och varför - och jag ska egentligen inte tillföra så mycket nu i efterhand - men jag tänker ändå kommentera lite snabbt lite olika händelser som jag tycker satta "den mediala prägeln" på underrättelseoperationen.

Till att börja med: Det GÅR i princip inte att kommentera den veritabla hysteri som detta skapade i expressen - med journalister som vill vara "först med det senaste" utan att ge en speciell kommentar om Expressens Niklas Svensson.

Niklas Svensson får Expressen att hyra en helikopter för att kunna vara "först med det senaste" och tilldelar honom en fotograf (som innan operationen tagit slut fått sparken för att Expressen inte längre har råd att ha egna fotografer). Nåväl - jag antar att syftet är något slags journalistisk verksamhet som möjligen går ut på att beskriva försvarsmaktens förehavanden under operationen, men Niklas använder operationen främst till att bygga sitt eget varumärke. Hans twitterkonto och instagramdito formligen ÖVERSVÄMMAS av bilder och kommentarer om - inte själva operationen - utan honom själv åkandes helikopter.

Till sist framstår det i det mediala bruset som om de flesta inte alls övervakar själva operationen, inte minst av Expressens egna medarbetare, utan att det mer handlar om att beskriva Niklas
Svenssons flygande i helikopter över, runt och i de olika insatsområdena. I princip alla bilder Niklas Svenssons fotograf producerar som faktiskt publiceras är av typen "Niklas Svensson i/framför helikopter" (i motljus).

När expressen till sist kommenterar insatsen beskriver nyss nämnda helikopterpassagerare hur en "tungt beväpnad" båt "lastar i". Det visar sig dock att man publicerar en bild på den "tungt beväpnade" båten och det är en - numer civil - utrangerad stridsbåt 90 - som för ändamålet hyrts in av en annan tidningsredaktion - nämligen DN.

I den båten sitter det vid det tillfället en annan journalist och skriver. Faktiskt rätt friskt om hur själva operationen går till. I detalj. Enligt något slags journalistiskt patos för "folks rätt att veta sanningen" lägger hon gladeligen ut både positioner på de deltagande fartygen, deras fartygsnummer, deras namn och vad hon upplever att de sysslar med. Det här går så långt att ett flertal officerer på nätet ber henne att "tona ner" tonläget och framförallt detaljrikedomen en smula för att inte röja den operationella säkerheten - opsäk.

Det slutar emellertid inte där. Andra journalister - också de från DN, visar det sig, - begår i den här vevan ett antal lagbrott i sin iver att "överscoopa" expressen. Man skickar helt enkelt en reporter att "räkna båtar" i en marin bas för att kunna bättre dokumentera vilka båtar som deltar i insatsen och vilka som inte är med - och gör sig därmed skyldig till olaga intrång på skyddsobjekt.

Det blir minst sagt lite snurrigt här - då journalister försöker övertrumfa varandra med "det senaste" kring operationen.

Samtidigt piskas det upp en konstig politisk stämning - då detta sker i budgettider. Något som medför att t.ex. Feministiskt initiativ uttalar sig lätt märkligt. Återigen - i expressen - den här gången på deras debattsida. Det här inlägget är så uppenbart snurrigt att jag avhåller mig från att ens kommentera det vidare. Men man kan möjligen notera att jag - just på den här bloggen - just angående Fi tidigare kanske har varit tydlig med vad jag tycker om deras politik?

De är emellertid inte ensamma om att göra kommentarer som är en smula uppseendeväckande. SDs Jana Lund skriver om det här (som just då beskrivs som "en rysk ubåt" i pressen) ett rätt märkligt uttalande, där det är lätt att läsa in stöd för den pågående insatsen - men inte för den svenska sidan, utan för den andra (ungefär som i Schymans artikel ovanför - där hon pratar om att det här är främmande makts "jobb" och att det beror på "nyfikenhet").

Som avslutning på det här inlägget - utan att ge fler exempel - kan jag bara skriva: "Jag Blir Så Trött". En stor andel av befolkningen skulle må bra av en mer och grundligare utbildning i försvarets verksamhet. Både vad det gäller medel, metoder och syfte. Det finns säkert flera olika kurser att gå och om man nu inte orkar det - jag har ett par väl valda försvarsbloggare - de flesta betydligt bättre än jag - som är både pedagogiska och bra. Hör gärna av Er om ni vill ha tips.

Kommentarsfältet är - som alltid - öppet.







6 kommentarer:

  1. Hamnade här via Twitter. Jag är ju en deklarerad icke-vän till bloggförfattaren, men dristar mig ändå till framhålla att jag till absolut största del håller med inlägget. Kan även tänka mig att gå en militär grundutbildning, om bloggförfattaren kanske kan tänka sig en genusvetenskaplig dito, och så möts vi kanske på mitten. Drömma kan man väl alltid? Lycka till med bloggandet, alla perspektiv behövs idag. Med vänlig hälsning / Marja från Twitter

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hej, Marja. Och kul att se att du läser trots att du vill titulera dig "icke-vän".

      Jag kan tycka att det militära grundutbildningen - i mån av tid - så som den t.ex. sköttes förut (under värnpliktssystemet) då det fanns "lite mer tid i utkanterna av utbildningen" borde innehålla genuskunskap/likabehandlingsplan etc. ungefär som i den utsträckning där det idag genomförs i all fortsättningsutbildning inom försvarsmakten (för t.ex. officerer, där detta ämne är ett obligatorium).

      En grundläggande militär utbildning av dagens mått (GMU) som genomförs under två månader tycker jag är "för kort tid" för att också satsa tid på t.ex. försvarsorganisation, strategiska övningar, samverkansövningar med civila myndigheter eller genusvetenskap.

      Det betyder inte att jag inte inser behovet (jag tror tvärtom att det är viktigt att försvarsmakten är ett tvärsnitt av befolkningen och att det - därför att försvarsmakten är den yttersta garanten för demokratin - är viktigt att den också genomsyras av acceptans och förståelse och motverkar diskriminering utifrån etnicitet, kön, politisk åsikt, sexuell läggning eller religiös tillhörighet).

      Det betyder kanske bara att jag tycker mig av erfarenhet bedömmer det som att "låt oss koncentrera oss på steken först, så tar vi ärtorna sen".

      Radera
  2. Hej igen och tack för svar, ja det är komplexa frågor där jag inte kan göra anspråk på att känna till allt, och det är jag såklart ödmjuk inför. Kom plötsligt på nu att jag deltog på en utbildningshelg ett antal år sedan i resolution/operation 1325. Det var enormt intressant. Finns det fortfarande? Lycka till med steken och ärtorna, hälsn Marja

    SvaraRadera
    Svar
    1. Resolutionen 1325 - som ju är en FN-resolution - lever i allra högsta grad och har påverkat alla de fredsbevarande/fredsskapande uppdrag som försvarsmakten deltagit i efter det att den kom till.

      "Operation 1325" är ju en paraplyorganisation i sverige, med fem (tror jag) olika freds-/FN- och kvinno- organisationer. De är fortfarande mycket aktiva och man har t.ex. varit med och påverkat fredsarbetet i t.ex. Sydsudan och Irak. Oftast sker det här vad jag förstår som olika ITP-kurser inom SIDA, vad det gäller svenskt deltagande.

      Radera
  3. Kul att höra att den fortfarande finns. Det var paraplyorganisationen du nämner som ordnade utbildningen jag var på, det var verkligen väldigt intressanta diskussioner. MEN nu ska jag sluta svärta ner din kommentarslogg och jag kommer nog aldrig våga svara på föregående blogginlägg om vilka som får vara dina vänner. Kan bara återigen säga att jag inte stödjer SD eller SvP :-) Och jag är helt med på mediakritiken. Ha det så bra nu, keep on blogging!

    SvaraRadera