Intressant bloggstatistik - God Jul, kära grannar!

Skrev ju igår om försvarsbloggare som inte nödvändigtvis är försvarsbloggare och noterade med en gång att både besöken till bloggen ökade (ganska drastiskt) och att Google (jag bloggar ju genom deras tjänst - blogger) inte bara registrerar besök - utan också varifrån de kommer.  Fram till igår har merparten av mina besök kommit från Sverige (nu är ju det inte så konstigt eftersom jag skriver på svenska), med något enstaka undantag från framförallt USA, som ju också har en och annan svenskspråkig (och ja - en hel del svenskar, som trots att de är där och reser, pluggare eller arbetar, faktiskt läser min blogg!)

Men så igår hände något speciellt. För i "besökarkartan" lyste plötsligt ett nytt land upp som genererandes besök:

Ett nytt land på läsarkartan: Lite till öster om Sverige!

Intressant! Jag tar det som om att mitt skrivande här blir allt mer intressant, inte bara för svenskar utan också för andra läsare.

Så - till alla nytillkomna läsare: På Ert eget modersmål:

С Рождеством

En ulv i fårakläder - och varför svenska försvarsbloggare ibland är varken svenska eller försvarsbloggare.

Läser - föga överraskande en mängd försvarsbloggar. Om det är jag bevisligen inte ensam (du läser ju bevisligen min blogg om försvaret, just nu?) och jag finner det ofta lärorikt och intressant.  Många av Svenska dagstidningar har nu också anställt en hel del av mina favoritbloggare i ämnet, som expertkommentatorer/krönikörer - något som givetvis hänt för att försvarsfrågan debatterats mer aktivt i år än under många tidigare, bl.a. p.g.a valen och den försvarspolitik de olika partierna ville beskriva.

Men det finns ett par skäl att läsa "försvarsbloggare" med en nypa salt. Det simmar i den svenska bloggosfärens försvarsvatten en och annan riktigt ful fisk. Och skälet är enkelt - en utländsk krigsmakt som vill påverka den svenska civilbefolkningen kan använda bloggosfären som arena för olika former av "psykologisk krigföring". Att påverka allmänhetens opinion i en riktning mot uppdragsgivarens. Detta kan t.ex. ske genom att man jämför svenska vapensystem med de egna och/eller försöker ge en felaktig bild av hur effektiv (eller oftare - ineffektiv) den svenska försvarsmakten är jämfört med utländska krigsmakter.

Ett annat sätt - som blivit allt vanligare - är att man, eftersom man märkt att "Sverige är på tårna" efter utvecklingen i och över Östersjön - helt enkelt försöker påverka enskilda soldater och sjömän att "lägga ned vapnen". Att påverka medelst argument som "det är ingen idé att göra motstånd - ni har ändå redan förlorat!"

Ett exempel kommer från den här bloggen, där det i flera inlägg återkommer sådana här formuleringar:

Kärn förmågor som är självklart för att försvara landet. Likt luftvärn på Visby korvetterna eller nytt luftvärn, bomber ody.,......... Materiel för att upprätthålla grundläggande kärnförmågor i väpnad strid.
Min uppmaning att desertera alternativt gömma sig när inte ens försvaretsledning kan kräva rätt utrustning och budgetmedel. Likväl den framtida försvars strategin är ett frågetecken.

(min kursivering).

Nu är ju det här inte bara olustigt, utan faktiskt - i realiteten - uttryckligen olagligt.

Från brottsbalken 16 kap. Om 'brott mot allmän ordning'

"5 § Den som muntligen inför menighet eller folksamling, i skrift som sprides eller utlämnas för spridning eller i annat meddelande till allmänheten uppmanar eller eljest söker förleda till brottslig gärning, svikande av medborgerlig skyldighet eller ohörsamhet mot myndighet, dömes för uppvigling till böter eller fängelse i högst sex månader.För uppvigling skall dömas även den som muntligen inför en samling av krigsmän eller i annat meddelande till krigsmän uppmanar eller på annat sätt söker förleda dem till en handling eller underlåtenhet som innebär att de åsidosätter vad som åligger dem i tjänsten.I ringa fall skall ej dömas till ansvar. Vid bedömande huruvida ringa fall föreligger skall särskilt beaktas, om det förelegat endast obetydlig fara för att uppmaningen eller försöket skulle leda till efterföljd.Är brottet med hänsyn till att gärningsmannen sökt förleda till allvarligt brott eller eljest att anse som grovt, skall dömas till fängelse i högst fyra år. Lag (1986:645)."

"I annat meddelande" i lagtexten är t.ex. att skriva på en blogg. Och om man skriver att svenska "krigsmän" (som det står i lagtexten -alltså soldater och/eller sjömän) ska "desertera" eller "gömma sig" är alltså kriminellt och bör beivras.  Det är därför det är belagt med fängelsestraff (i högst 4 år, men helt rimligt att normalstraffet borde vara fängelsestraff för den här typen av brott).

Så vad ska man som läsare av försvarsbloggar tänka på när man läser just försvarsbloggar?

Ett par frågor att ställa sig som läsare skulle kunna vara:

1) Vem är skribenten? Framstår han/hon med namn och/eller titel?
2) Stämmer skribentens uppfattning överens med övriga bloggskribenter i ämnet/andra medias uppfattning i ämnet?
3) Vem skulle vinna på att hörsamma bloggskribentens uppmaningar, ifall det förekommer några?
4) Känns inlägget som ett informativt inlägg, eller framför det bara ogrundad kritik i ett visst håll? I det senare fallet - i vilken riktning? Vem "vinner" på den här hållningen?

Jag (själv - och det ska inte ses som någon annans hållning i ärendet alls) tycker att man väldigt sällan skall försöka bemöta skribenten själv t.ex. i kommentarsfält etc. Är detta en människa som agerar i en annan krigsmakts ärende kan du själv bli ett mål för vidare "underrättelseoperationer" eller "påverkan". Minns i stället den gamla devisen från om kriget kommer: "Varje meddelande att motståndet skall upphöra är falskt!"

Som andra åtgärd kan man givetvis som läsare av sådana här meddelanden ta kontakt med polisen och anmäla brottet.

Som en tredje åtgärd tycker jag att man kan göra tydligt - t.ex. på sin egen blogg eller hos andra, om man inte bloggar själv - att man noterat att verksamheten pågår. Det hjälper till att sprida den här informationen till bloggens läsare, t.ex. journalister och andra faktasökande, så att desinformation inte fortsätter att spridas.

Med dessa små tips i minnet - fortsätt gärna läsa försvarsbloggar (och kom gärna tillbaka till min och fortsätt läsa här, om du gillar det). Njut av nya kunskaper. Debattera. Men håll i minnet att en och annan "försvarsbloggare" faktiskt inte är den de utger sig för att vara. Det finns - idag - bevisligen främmande krigsmakts "inflytelseagenter" - även i den svenska bloggosfären.

"Merry Christmas to us all; God bless us, every one!"

Jag lånar mästaren Dickens ord, såhär i juletid. Och  chockas lite - såhär - dan före dopparedan, över julhandeln.

Vi handlar färre mjuka paket, men satsar mer på "hårda" klappar (såsom datorer, surfplattor och andra klappar som ökar risken för hot mot den egna säkerheten i och med de ökande cyberattackerna).

I år gör handelns egna beräkningar gällande att vi kommer att handla julklappar för ungefär 67-68 miljarder.

Omräknat i försvarsanslag i budgeten rör det sig alltså om 1,5 - 1,7 försvarsbudgetar.

Ubåtsjaktförmågan

Ni som läser den här bloggen regelbundet vet att jag redan tidigare ytligt (no pun intended) berört problemet med marinens förmåga till ubåtsjakt - eller kanske snarare oförmåga, eller i alla fall bristande förmåga. Nu handlar det ju egentligen inte alls så mycket om själva förmågan - eller kunnandet - utan snarare om utrustningen. Bl.a. skrev jag om det här när jag pratade om helikoptrar, för ett litet tag sedan...

Idag läser jag  i DN om att läget nu är så dåligt på materialsidan att de få fartyg som nu finns kvar för att bedriva ubåtsjakt hotas att antingen skrotas, eller behöva långvariga reparationer och renoveringar. Detta för pengar som inte finns anslaget i försvarsbudgeten.

Trots den påvisade ubåtskränkiningen för några veckor sedan - vid ubåtsincidenten i Stockholms skärgård -  med samfällda (nåväl - möjligen inte V och MP, då) politikers brösttoner om att "öka försvarsförmågan"  lät göra gällande:

– Vi kommer att genomföra en särskild analys av vår ubåtsjaktsförmåga när det gäller förbättringspotentialer och när det gäller styrkor.

Peter Hultqvist i Aktuellt den 14 november

Det är lätt att bli en smula desillusionerad som medborgare. Det verkar alltså (igen) som utlovade förbättringar i ubåtsjakt får räknas in på "nys-kontot". Själva förmågan för ubåtsjakt ökar alltså inte - utan tvärtom minskas. Detta trots att det känns alarmerande behövt:  Det finns rätt tydliga bevis på att det försigått ett antal undervattensoperationer under hösten och förvintern!

Förutom den påvisade ubåten i Stockholms skärgård upptäcktes förra veckan ett antal ubåtsnödrökljusgranater som flutit iland på Gotland.

Att journalister - inte minst på vänsterkanten - fortsätter att dra upp "minkmyten" och skylla diverse incidenter på mink och säl gör inte situationen roligare. Om en allmänhet inte förstår läget och förstår varför man måste förbättra ubåtsjaktförmågan minskar givetvis incitamenten till förståelse för ökade försvarsanslag. Media har givetvis ett ansvar här.

Analysen av situationen är emellertid - även fortsättningsvis - rätt enkel:

Inga minkar som hittills studerats har någonsin använt ryska nödröklösgranater då de hamnat i nöd. Inga minkar har hittills lyckats simma synkroniserat hållandes en atrapp av ett ubåtstorn över vattenytan. Det ÄR inte - och har aldrig varit - mink vi pratar om.

Efter ubåtsincidenten i stockholms skärgård i höstas kunde inte nationaliteten på ubåten som jagats fastställas. Inte ens nu kan det göras, även om säkert de bilderna som hittills släppts på de gotländska fynden kanske kan ge en vink om nationaliteten på vilka ubåtar som opererar i svenska vatten.

I det läget är det nu dags att faktiskt ta itu i frågan om ubåtsjakt. Inte skära ner förmågan ytterligare!

2 reflektioner från dagens tidningsskörd

En liten koll i dagens tidningar ger vid handen att 1) Ryssland rustar nära finska (och svenska) gränsen och 2) Putin har haft ett tal till nationen, med tillhörande presskonferens.

Givetvis handlar konferensen både om rubeln i fritt fall - men också om kriget i Ukraina.

Varför ser vi invasionen av Ukraina? Det finns egentligen bara en som kan svara på den frågan och det är givetvis Putin själv, men han har använt ett antal "svepskäl" bl.a. att man "värnar ryska intressen och medborgare" - "människor vi delar kultur och språk med" etc. Ett annat skäl är att man "befriar" Ukraina från "våldsamt" eller "fascistiskt" västligt inflytande och uttrycker samtidigt att man är "rädd" för västs (syftandes på EU och NATO) framfart i regionen. Putin säger faktiskt i dagens tal att  Ryssland känner sig hotat. Man hävdat att "Ryssland är omringat av ett framryckande NATO".

Putin och hans vänner har i och för sig flera gånger använt den här retoriken för att förklara Rysslands agerande i Ukraina. Ofta vilt påhejad av olika inflytelseagenter i egen och utländsk press eller vad som på fackspråk  skulle kunna betecknas som "nyttiga idioter". Alla - till och med journalister och socialdemokratiska diplomater - med ens grundläggande kunskaper i geografi förstår att det här är - på modern svenska - "nys".

Sverige är emellertid omgivet av NATO-grannar.

Med Rysk logik borde vi alltså reagera rationellt och annektera Åland? Säkra "svenska intressen" i österbotten - folk som vi delar språk och kultur med? 

Annektera Åland? Gör som jag!

Ni hör ju ungefär hur gott den här argumentationen håller.

Det är nys, Putin.

Däremot ser jag Ryssland i det här fallet som ett föredöme - enligt punkten ett ovan: Det är nog hög tid att även vi rustar?

Sverige är inte en bok av Tom Clancy

Sverige 2014 är nästan som ett synopsis till en bok av Tom Clancy.

Det är veckan före julveckan. Vanliga svenskar går på luciatåg och julspel i barnens skolor, deltar i avslutningskonserter och scoutmärkesutdelningar inför terminsslutet. Julen står för dörren. Handeln har bråda dagar. Alla vill bli klara med julmat, julklappshandel och jobbet före den åstundande ledigheten. Men under ytan händer något helt annat:

Under månader har Sverige utsatts för kränkningar både i luften, per ubåt och möjligen till lands. Man har upplevt cyberattacker och olika psyops för att ändra opinionerna i landet. Politiker blir enskilt utsatta för olika påtryckningar för att påverka landet i en viss riktning. Och allt sker - i princip - samtidigt.

Det känns som att bara Tom Clancy, med sitt intresse för detaljrikedom och djupnördande i varje teknisk aspekt av olika hotvektorer, skulle kunna skriva ihop en sådan historia. Bara Clancys militära superskurkar skulle kunna klara av att slå på alla de här fronterna samtidigt.

Men det är verklighet. I Sverige. Idag.

Den senaste veckan har vi t.ex. upplevt debaclet i luften mellan Sverige och Danmark när ett ryskt spionflygplan flög med avstängd transponder och var nära att orsaka en kollision med civilt trafikflyg. Ryska spioner "läcker" offentligt information om svenskt underrättelsearbete. Telia har varit utsatta för massiva cyberattacker, som av en händelse haft sina epicentrum i Stockholm och på Gotland. Samma dag som ÖB berättar i riksdagen att försvarsförmågan kräver större ekonomiska satsningar slutar telefonin att fungera för flera svenska myndigheter. Ryska inflytelseagenter förklädda till svenska försvarsbloggare uppmanar svenska soldater och sjömän att "desertera".

Men det finns en skillnad mellan Sverige idag och böcker av Clancy. Vårt - medborgarnas likgiltighet och ointresse. För hade det här hänt i en Clancybok som vi läste hade vi blivit vansinnigt upprörda över hur orealistiska personporträtten var, när de ännu inte räknat ut att det som händer är krigsförberedelser. 

Om läget i Sverige vore en Clancyroman?

En svensk soldat är en soldat i svenska försvarsmakten!

Det måste bli ett slut! Det är nog nu! Vi kan inte hålla på och bagatellisera det här längre!

Politiker och proffstyckare - SLUTA jämföra FN-tjänst och Al-shaabab-medlemsskap! Sluta jämföra finlandsfrivilliga med Svenskar som slåss för IS och andra terrororganisationer.

Det helt enkelt måste bli ett stopp. Nu. Både FN-tjänst och frivilligkåren sattes upp som direkta krav från Regeringen! Försvarsmakten (i Finlandsfallet - krigsmakten) uppdrogs att verkställa besluten. Som en statlig myndighet. Det är så svensk militär verksamhet SKALL bedrivas, om den bedrivs utomlands.det är en demokratifråga. Det är enligt det mandat den utförande myndigheten fått av de beslutande organ som tillsatts av folket. Vi måste kunna lita på att de som bemyndigats använda militärt våld faktiskt gör det på uppdrag av en av oss - folket - utvald regering. Och omvänt -  Allt annat deltagande i utländska stridskrafter måste - av staten - räknas som "fientliga" då de inte har varken vår regerings eller folkets mandat.

Det MÅSTE vara DEN ENDA rimliga hållningen i den här frågan. 

Att svenska frivilligt ger sig iväg för att delta i krig - drivna av antingen politisk stollighet eller religiös dito - ÄR ett problem. Att media kallar dessa människor för "svenska soldater" är ännu mer allvarligt. Svensk soldat kallas den som är utbildad av och anställd inom (tidigare - "eller värnpliktig inom...") svenska försvarsmakten. Punkt. Svenska soldater handlar - efter regeringsbeslut - i STATENS intressen. Folk som drivs av annat än statens (Sveriges) uttalade vilja politiskt är således inte "svenska soldater" oavsett vad man tycker om deras bevekelsegrunder. 

De är - eller borde stämplas som - terrorister eller "utländska kombattanter". Som sådana bör de prövas lagligt. De borde vara under ständig bevakning av vår säkerhetspolis så som varande "säkerhetsrisker", just för att de är "fiender" till staten.

Expressen har i dagarna skrivit om diverse svenskar som strider i Ukraina. Även om just de pellejönsarna mer är drivna av (nationalistiskt) politiska motiv snarare än religiöst stolleri är problematiken likartad.

Idag skriver man t.ex. om den rätt ökände kriminelle Mikael Skillt som framställs som "svensk soldat" och det gör mig upprörd. Att man dessutom drar upp hans påstådda, överdrivna (det här har jag skrivit om förut, i samband med valet) svenska militära erfarenheter gör mig oerhört upprörd. Förutom att han visar på en omdömeslöshet som är oöverträffad i svensk modern militärhistoria bidrar han genom att odla myten om sig själv som "svensk soldat" ytterligare till begreppsförvirringen.

Mikael Skillt är den moderna motsvarigheten till svensk frivillig i spanska inbördeskriget - en av de fascister som slogs för Franco. För övrigt något som vår DÅVARANDE regering lagstiftade om för att förhindra, just av skälen jag nämnt ovan. 

Det finns å andra sidan inte bara elände med att den här frågan nu kommit i dagen: en del goda uppslag på hur sådana här frågor ska hanteras har utvecklats. Sverige har - liksom andra länder i samma situation - uppmanats av FN att ta tag i problematiken. Man pratar om att lagstifta för att kraftigt försvåra nyrekrytering från "terrororganisationer" i Sverige.

Problemet blir med Skillt och hans kamrater att den Ukrainska armén knappast kan stämplas som en terrororganisation.

Det enda som skulle hjälpa här är en lagstiftning som gjorde det olagligt att för svenska soldater (aktiva eller tidigare anställda) t.ex. att utan regeringsbeslut strida i någon annan krigsmakt. Det känns dessutom som ett rätt rimligt krav?

Och att pressen slutar kalla de här pellejönsarna för något annat än de är - fiender till staten.

Bilden "Svensk soldat". Vykortsbild. Fotad av Johan Lindqvist

Vice statsministern gör underligt uttalande

Jag har skrivit om det förut - att miljöpartister i regeringen får vissa (ytterst kännbara) konsekvenser för försvarspolitiken.

Helgen har varit aktiv för försvarsmakten. Ryssland har nämligen övat över östersjön igen. Enligt vissa källor med med SU22 - strategiska bombflyplan för insats med kärnvapen.

Samtidigt skrivs det här av vår vice statsminister - angående läget:

Twitterinlägg från vår vice statsminister

Vi har alltså en feministisk och miljöbevarande utrikespolitik med avväpning som främsta prioritet.

Det är i och för sig bra att miljöpartiet är öppna med sin försvarsfientliga politik. Det gör att det gör så mycket lättare att rösta bort dem ur varje tänkbar ny regering efter extravalet i mars.

Off topic: "I nationens intresse" - En MÖP-analys

Satt och tittade på kalkoneposet "I nationens intresse" (Mikael Persbrandt/Carl Hamilton-rullen, ni vet?) igår kväll och satt samtidigt och twittrade i glada vänners lag (som man ju gör) olika - för oss lite VÄL militärnördiga killar härliga små detaljer i filmen, som vi kunde snöa in på.

Vi som deltog kan möjligen alla räknas som MÖP (Militärt Överintresserad Person) och - faktiskt - i många fall hyfsat kvalificerade, eftersom vi samtliga på ett eller annat sätt har eller har haft anknytning till försvarsmakten - samma försvarsmakt som roman/filmhjälten Hamilton tillhör.

En varning här kan vara på sin plats, känner jag. Har du ännu inte sett filmen kanske du inte ska läsa vidare nu. I alla fall inte om du är intresserad av att se filmen. Det kommer spoilers.

Nåväl.

Alla Uniformerade Hamilton - Tack till David Bergman för foto

Vi börjar med den här samligen ståtliga företrädare för försvarsmaktens yttersta försvarslinje för frihet och demokrati. - Kommendörkapten Hamilton himself i alla de skepnader där han på film burit uniform. (Stellan Skarsgård har ju som bekant också gestaltat denna nationalhjälte, men han bar mig veteligen aldrig uniform i någon av de filmer där han deltog). Stiliga killar, inte sant? Men samtidigt en veritabel parad av "gott och blandat" vad det gäller felaktigt bärande av uniform - enligt rådande reglemente (UniR-FM): Vi jämför bilderna med varandra för att redogöra för syndakatalogen:

Till att börja med kan vi kolla in själva uniformerna. Hamilton är enligt böckerna marinofficer i botten, nu tjänstgörande på SSI - Sektionen för Särskild Inhämtning - på högkvarteret - något slags underrättelseavdelning. Men man kan alltså tro att Hamilton bär en marin uniform (modell 48). Det gör i vart fall inte Persbrandt - jämför avståndet mellan knappraderna på övriga uniformer - Persbrandts sitter mycket tätare. Uniformen är således inte en uniform.(Dessutom är den för stor - men just DET talar egentligen för att den FAKTISKT är utlämnad av någon trött förrådsgubbe tillhörande "skogsmatroserna" på amfibiebataljon).

Nåväl - vidare då - tjänstetecken och utmärkelser: Som ni ser byter "Navy Seal"-tecknet - Budweisern - plats från höger till vänster till höger i de olika varianterna ovan - liksom den svenska fallskärmsjägarörnen. Örnen SKA sitta på vänster sida. På vänster ficka, närmare bestämt, närmast hjärtat. På höger sida kan/bör/ska tjänstgöringstecken sitta (så som i fallet Sauk ovan) som visar var uniformsbäraren just nu tjänstgör.Således borde samtliga varianter där Budweiser eller örn på högersidan helt enkelt vara "trams".

(En liten parentes här är att Persbrandt på sin Buttericks-kostym dessutom bär örnen med vinrött kläde - något som indikerar att han skulle vara tjänstgörande på fallskärmsjägarnas insatskompani just för stunden, något som det inte finns något fog för i någon av böckerna).

Vidare - det är väl känt att Hamilton är den ende svenske soldat som någonsin förärats med två "tapperhet i fält/tapperhet till sjöss". Bland samtliga utom hos Persbrandt syns släpspännena för dessa två utmärkelser - även om Haber verkar bära dem "lite lustigt" (med det ena snett ovanför det andra). Dessa BORDE sorteras in "överst och till vänster" enligt kutymen "finast medalj närmast hjärtat". Sauk och Stormare bär således just de utmärkelserna rätt. Perbrandt har EN "tapperhet i fält" (och är den enda av de fyra Hamiltonarna som lyckats med konststycket att bära släpspännet uppochner) och sedan, som andramedalj den lite - i sammanhanget lätt "jönsiga" värnpliktsmedaljen. Även om det är roligt att en modern Hamilton faktiskt visar att han är utbildad i "det gamla invasionsförsvaret" blir det lite konstigt, när han ju borde ha två "tapperhet i fält" innan värnpliktsmedaljen, om man nu väljer att inte bära övriga utmärkelser.

På Persbrandts uniform sitter emellertid ett rätt konstigt utbildningstecken ÖVER randen av släpspännen - (och där bryter man mot reglementet igen - ett utbildningstecken är ok, två är det inte!) nämligen SSGs (Särskilda SkyddsGruppen - ett numer nedlagt specialförband som bildades 1994 och hade tjänst fram till 2010, tror jag, tills de tillsammans med SIG - Särskilda InhämtningsGruppen gick upp i dagens specialförband - SOG - Särskilda OperationsGruppen). Utbildningstecknet är för övrigt "hemligt" och användes väldigt sällan, annat än vid begravningar av kollegor i samma förband.

Kustjägarnas Neptunigaffel

Men vi kan - om vi använder romanernas Hamilton som mall - ifrågasätta varför han bär örnen över huvud taget? Hamilton i böckerna är attackdykare. Och ingenstans nämns det med ett ord att han gått fallskärmsjägarskolans kurs "0231", för vilket örnen är utbildningstecken. Nu KAN han ju ha gjort det ändå, utan att det skulle ha framgått av böckerna - men det känns mer rimligt att han hade något tecken för att visa att han faktiskt genomgått (flottans) attackdykarutbildning (Hamilton utbildas ju i böckerna på den tiden då attackdykare utbildades inom flottan och inte som en del av kustjägarkompaniet på amfibiebataljonen).

Flottans utbildningstecken för dykare

Det torde vara mer "comme il faut" att bära något marint tecken här: Antingen det lite "moderna" kustjägartecknet" - fast på attackdykarmaner - med inböjda spetsar - eller något tecken för dykare - så som det visats inom flottan - med dykarhjälmen? Bara en tanke inför kommande Hamiltonfilmer - som ett litet tips till konstymörer/scriptor.

Nåväl - jag ska sluta tramsa om Hamiltons uniform och det korrekta bärandet. Jag tycker bara att det är rimligt att om vi HAR en som Hamilton - som bevisligen är vår yttersta garant för frihet - att vi BORDE kunna ställa krav på honom som vi ställer på gamla tiders värnpliktiga - att de klarar av att klä sig själva. DET om något - ligger i nationens intresse.

Ps. Tack för alla snälla MÖPar som jag fick förmånen att diskutera det här med under gårdagskvällen. Min oäkta hustru suckade djupt och himlade med ögonen, men hon skrattade slutligen gott åt oss allihop! :-) Ds.

--

Tillägg 2014-12-08 22:10:00

Stellan HAR faktiskt uppträtt i uniform! Bl.a. i TV-programmet "förhöret" som bygger på en sekvens ur böckerna. Med örn.  (Tack David igen - för även den här bilden!) 

Några tankar angående det här om Snowden.

"Det är för jävligt".

Och egentligen skulle jag kunna sluta skriva där, men för att lite mer ingående förklara varför jag tycker att miljöpartiets förslag är så urbota korkat att jag får högt blodtryck och nödgas andas i papperspåse bara jag tänker på det måste vi alltså reda ut begreppen:

Valter Mutt

Miljöpartiets utrikespolitiska talesman - Valter Mutt - har uttalat sig om att man - för att Snowden skall kunna delta i en prisutdelning av "Right livelihood award" - borde "hämta honom i regeringsplanet" och "ge honom asyl i Sverige". Uttalandet skedde i SVTs debattprogram "agenda" under gådagen och Mutt har sedan fått sina ord omskrivna i ett antal tidningar.

I artikeln i Aftonbladet - (Sveriges svar på Pravda) står att läsa:

Valter Mutt ser gärna att visselblåsaren får asyl i Sverige och jämför Snowdens agerande med historiska giganter som Gandhi eller Mandela. 

– Han har avslöjat en övervakning av närmast orwellska proportioner, säger Valter Mutt till SVT.

Vi pratar om den man som genom sitt spioneri och läckage till obehöriga fick hela det Amerikanska underrättelseväsendet (och flera av dess samarbetspartners, bl.a. Sverige) att behöva reorganisera sitt arbete för att fortsatt kunna skydda sina soldater utomlands. En människa som för egen vinnings skull sålde ut sitt lands försvarshemligheter för att sedan fly till det (enda) land där han var välkommen och garanterad att inte bli utlämnad - Ryssland.

Vänta? Har jag inte hört om en liknande historia förr? Om du är född före 70-talets senare hälft har du det: Stig Bergling-affären. Att beskriva landsförrädaren och spionen Bergling i samma ordalag och jämföra honom med Gandhi eller Mandela ger minst sagt en obehaglig smak i munnen. (Enda likheten som Bergling har med Gandhi är väl möjligen att de slog sina fruar!)

Förutom att det är en helt orimlig tanke - (Att hämta Snowden från Ryssland och ge honom asyl i Sverige skulle närmast kunna ses som en krigsförklaring mot USA och de säkerhetspolitiska förbindelserna där har redan fått sig en törn efter regeringens erkännande av Palestina.) blir jag upprörd i hur lättvindigt miljöpartiet tänker sådana här tankar - när vi inte ens klarar av att ta hit våra egna tolkar från Afghanistan och bereda DEM asyl i Sverige! Människor som är utsatta för livsfara i sitt hemland, av det enda och enkla skälet att de delat vår utrikespolitiska ståndpunkt att det "nog är en fiffig idé att ha Svensk trupp i Afghanistan".

Att då tala om att ta hit en spion i regeringsplanet och bereda honom asyl i Sverige (och dessutom med argumentet att den gröna gruppen i EU-parlamentet gemensamt verkar för att ge Snowden asyl inom EU och att vi därför skulle vara ett föregångsland) är uttalanden som sticker lite grann i ögonen på mig när vi (skamligt nog) inte klarar av att lösa asylfrågan för folk som faktiskt offrat sin säkerhet för att stödja vår försvarsmakt. (För övrigt har dessa utsatts för ÄNNU större risk efter Snowdens spridande av hemliga handlingar).

Att det sedan är ett parti som MP som kommer med den här förvirrade idén kan tyckas lite extra snurrigt - för vi pratar om samma parti som:

A) Som gång efter annan sagt att man vill att vi ska minska flygtrafiken.
B) Inte gillar vita medelålders heterosexuella män (ungefär som Snowden?) och tycker att just de vita medelålders homosexuella männen ska flyga mindre.
C) Vill stänga flygplatsen som regeringsplanet flyger från/till - nämligen Bromma.

Jag har några bättre - mer miljövänliga alternativ:

Antingen kan man:
1) Flyga över - gärna med en delegation av Miljöpartister - för att hämta Snowden i ett miljövänligare färdmedel. Vad sägs om varmluftsballong?
2) Be ryssarna att lite bussigt bara "släppa av Snowden" på vägen, liksom någon gång när de ändå är här och hälsar på? Man skulle ju dessutom kunna tro att vi har ett hyfsat förhandlingsläge efter att länge ha försett dem med spioner?