söndag 31 maj 2015

Säkerhet byggs inte med stridsflygplan - debattartiklar byggs inte med fakta.

Gudrun Schyman har gjort det igen.

Ungefär där skulle jag kunna sluta det här blogginlägget och de flesta av Er som regelbundet läser den här bloggen skulle sucka med mig, rycka på axlarna och gå och lägga sig trygga i vetskapen om att vi mår bäst av att inte läsa den debattartikel som idag publicerades i Aftonbladet (var annars?) signerad Schyman. Jag missade det. Mea Culpa.

Jag läste den faktiskt. Och fick som vanligt ohälsosamt högt blodtryck.

Titeln på debattaren är alltså: "Säkerhet byggs inte med stridsflygplan" och är ett av Feministiskt Initiativs återkommande inlägg i den säkerhetspolitiska debatten.

Som vanligt är det väldigt svårt att hänga med i argumentationen - förmodligen därför att jag inte delar debattartikelförfattarens verklighetssyn - och tyvärr - som vanligt full av direkta felaktigheter.

Den första meningen, faktiskt, i debattartikeln börjar med två direkta faktafel på bara några ord:

"115 krigsflygplan från Nato simulerar just nu krig över en tredjedel av Sveriges yta i Arctic Challenge Exercise – en av årets största militärövningar."
A) Det är 115 flygplan. Av dessa kommer lejonparten från tre av de övande länderna - de tre som inte är med i Nato. (Sverige, Finland och Schweiz)
B) Det är inte en av årets största militärövningar - hur man än räknar. Som ett exempel kan nämnas att Ryssland i förra veckan drog igång en övning som var ungefär 3 gånger så stor som ACE. Oannonserat. Vidare har Ryssland vid ett flertal gånger det här året övat med styrkor väl så stora som den som övar under ACE.

Sedan kan jag möjligen ha en del att invända mot den formulering som Schyman kategoriskt använder sig av i artikeln "simulerar krig" och "simulerar strid". Övningsmomenten är nämligen enligt ett scenario där man övar "samverkan i en fredsbevarande insats under FN-mandat". - Alltså - ungefär vad man tycker att svenskt försvar ska ägna sig åt i huvudsak. Det är knappast kontroversiellt - tvärtom - ska vi delta i FN-missioner, eller missioner under FN-mandat alls (som t.ex. den pågående i Mali eller den planerade i Irak) borde vi kanske öva med de som kan tänkas vara våra samarbetspartners på de arenorna? Eller?

Feministiskt initiativ anser att Sverige bör hålla sig till FN:s linje och uppmana till nedrustning och ökade insatser på konfliktförebyggande och konfliktlösande arbete. Det är genom diplomati, nedrustning och satsningar på människors välfärd vi bygger säkerhet.
Hur ska vi kunna hålla oss till FNs linje om vi inte övar just hur samarbetet inom de fredsbevarande missioner vi (efter riksdags och regeringsbeslut) skickar vår nedrustade försvarsmakt till?

Alltså - Fi har möjligen helt självklara poänger inom sitt eget parti, men ska man predika sin ställning inför andra i en debattartikel kanske man bör lägga sig vinn om att inte kunna avföras som fullkomligt okunnig redan i  första meningen av texten? Det skulle man åtminstone kunna vinna lite sympati på? Hade man i stället börjat med vad som kommer i sista stycket (efter väldigt spekulativt tramsigt tråcklande i "förtrycket av samer") :

Feministiskt initiativ kräver att det militära samarbetet med Nato upphör omedelbart. 

Och sedan möjligen gett några goda synpunkter på varför i stället för att retoriskt ta i med överdrifter, tillvridande av fakta och rena lögner hade man möjligen underlättat för sig själv. Och inte minst för debatten. Om Nato till exempel.

Bild från Aftonbladet - Foto: Carolina Byrmo
Nu blir i stället hela texten bara ytterligare ett exempel på liknelsen "Gudrun Schyman är som en sådan där delicato-dammsugare - ett lockande omslag för gårdagens smulor dränkta i sprit".

måndag 25 maj 2015

ACE i media

En mängd upprörda debattartiklar och reportage har skrivits i snart sett alla tryckta media om ACE och att Sverige skall "vara värdland för Nato".

Media beskriver gärna A) att det här är en Nato-övning och B) att det svenska folket i allmänhet och synnerhet invånare i Luleå är så emot övningen att man i princip demonstrerar mot övningen mangrannt, något som knappast kan beskrivas som "sant", eftersom de enda man får tag på som faktiskt demonstrerar är "de gamla vanliga" - "Rättvisepartiet Socialisterna" och "Studenter mot rasism" - vänsterfolk och studentorganisationer med vänstersympatier. (Även om rubriken i just det här inslaget är "Luleå demonstrerar mot flygövning").

Samtidigt är inte alla negativa: Det lokala näringslivet är givetvis väldigt nöjda med - i runda slängar - 10 miljoner i ökad försäljning av hotellnätter, restaurangmåltider, dagligvaror etc.

Kärnfrågan verkar - som vanligt, kanske man bör säga, när en försvarsfråga uppmärksammas av vänsterfolk - att det skulle vara en övning "där vi närmar oss Nato". Gamla (fullkomligt felaktiga) klyshor av typen alliansfrihet/neutralitetspolitik har dammats av och man hävdar att "Nato-övningar smygs in" i Sverige ("som borde vara neutralt!").

Nu är ju ACE ingen Nato-övning.

– Övningen kommer ju ur ett nordiskt samarbete mellan Norge, Sverige och Finland som vi har sedan åtta år och där vi övar tillsammans varje vecka. Där föddes idéen om att vi egentligen skulle ha en större sådan här övning, berättar Carl-Johan Edström.

Två av de tre värdländerna är alltså inte Nato-anslutna, även om man bjuder in andra länder att delta i övningen.

Det här har aldrig varit särdeles upprörande tidigare. Man kan lite oroat fråga sig varför det skulle vara det nu? Det är heller inte hederligt att se det som om att vi är "värdland för Natos övning". Det är en svensk-norsk-finsk övning. Som VI bjudit in till. Nu är det möjligen inte så konstigt att vi främst bjudit in länder som är medlemmar i Nato, då i princip alla andra länder i vår närhet faktiskt ÄR med i Nato? Ska vi arbeta för t.ex. "interopabilitet i Europa" (vilket vi förbundit oss till - i t.ex. EU - genom lissabonfördraget) mellan flygvapnen, kanske vi just jobbar med europeiska länder och de absolut allra flesta av de länderna är just Natoländer.

De är dessutom våra allierade - utan att vi är med i Nato. Vi är nämligen med i EU och har skrivit under Lissabonföredraget: solidaritetsklausulen i Lissabonfördraget från 2009 innebär att vi är förbundna att hjälpa andra medlemsländervid katastrofer, terroristattacker och väpnat angrepp. Inte olikt Natos "arikel 5". Vi ÄR alltså redan med i olika försvarssamarbeten och allianser. Det här torde - rent logiskt- kunna slå hål på argumentet att vi bör vara "alliensfria" och därför inte "ska vara med i Nato", kan man tycka. Tvärtom - natofrågan är hetare än någonsin, vilket också avspeglas i medierna.

Klämmer möjligen skon här att det största Nato-landet är USA och därmed - med vänsterögon "ont" i sig själv?

Eller beror all den här uppståndelsen bara på att journalister främst umgås med vänsterdebattörer?

Eller beror det på att folk är okunniga om hur sådana här övningar faktiskt organiseras och har organiserats sedan 90-talet?

Jag hoppas att svaret här bara är okunnighet.




fredag 22 maj 2015

Att stoppa terrorister från rekrytering

Läser idag i Aftonbladet där man avslöjar en "rekryterare för IS". Uppenbarligen är det här en jihadist som Säpo haft ögonen på tidigare.Säpo nämner själva att man har "bra koll" och i princip vet om 100% av de som åkt och varför, Det är också information som man delar med sig av till lokala polismyndigheter och andra adekvata myndigheter. Samtidigt är man väldigt "pressade" av situationen. Folk som reser från Sverige för att delta i våldsbejakande extremism i IS och andra liknande grupper (bl.a. och framförallt i Syrien) ökar. Och lavinartat. Säpo ser också att det finns folk som återfaller i den här typen av brottslighet. Folk som har haft sådana här kontakter tidigare fortsätter att hålla kontakterna levande. T.ex. är den man som idag namnges i Aftonbladet som "rekryterare" dömd i tingsrätten och sedermera friad i hovrätten efter sin inblandning i det planerade attentatet på Jyllands-posten.

Men varför händer inget? Varför tillåts den här mannen fortsätta sina kontakter med kriminella mördargäng som IS? Och hur kan han tillåtas att rekrytera för rörelsen?

Det torde - tämligen enkelt - kunna gå att döma den här pajsaren visavi BrB 19 kapitel 12 §
"Om någon utan regeringens tillstånd här i riket värvar folk till
främmande krigstjänst eller därmed jämförlig tjänst eller förmår folk
att olovligen begiva sig ur riket för att taga sådan tjänst, dömes för
olovlig värvning till böter eller fängelse i högst sex månader eller, om
riket var i krig, till fängelse i högst två år. Lag (1974:565)."

Det står ju uttryckligen i lagtexten "till främmande krigstjänst eller därmed jämförlig tjänst", vilket torde ge ett lagrum att agera i? Det torde vara solklart. Och det är det - efter ett bemyndigande av regeringen. Är det så att vi måste se över lagstiftningen för att lagvårdande myndigheter skall kunna agera? Tankar på att se över lagutrymmet som rör "olovlig värvning" är inte ny - det har funnits en bred politisk majoritet för de här frågorna tidigare - även om det då gällt en annan fråga - rekryteringen av barnsoldater. Redan i oktober 1999 skrevs en motion med hemställan till riksdagen att ge sin mening till regeringen om behovet av en översyn av brottsbaleken s bestämmelser om olovlig värvning (Brb 19:12).

I svensk författningssamling har man sedan förra året en ny lag, rörande just det här - men den kräver ett förordnande. Det är själva hörnstenen här. För i lagtextens slut (om man läser hela kapitlet) står följande:

Gärning som avses i 3 eller 4 kap. och innebär sådan
kränkning av främmande makt som anges i 11 § får inte heller
åtalas av åklagare utan förordnande av regeringen eller den
regeringen bemyndigat därtill. Detsamma gäller försök,
förberedelse, stämpling eller underlåtenhet att avslöja sådan
gärning. Lag (2014:383).
Det behövs således ett regeringsbeslut för att lagen skall vara tillämpbar. Tills dess att den är det är finns inget lagrum att hantera frågan. Möjligen är det nu dags för Regeringen att ta det där beslutet?


Sveriges rikes lag. Här i 2013 års upplaga.


torsdag 21 maj 2015

Om de "ökända" B52orna - och lite rimlighet i debatten

Jonas Sjöstedt är arg. Han är arg för att Sverige ska tillåta Amerikanska B52-flygplan ska delta i PFP (Partnership For Peace)-övningen baltops, där även Sverige deltar.

Här kan för övrigt även nämnas att Ryssland har varit en flitig deltagare av övningen ända fram till 2013, då landet helt sonika valde att inte dyka upp på övningen och således ställde sig utanför att öva inom PFP - något som av många uppfattades som en skiftning i den ryska försvarspolitiken.. (Och som vi fick kvitto på våren 2014 - då Ryssland invaderade Ukraina).

Då övningen syftar till interopabilitet mellan olika länder kring östersjön och flera av länderna är med i NATO går Sjöstedt i spinn. (Möjligen skulle han inte ha gjort det om Ryssland inte lämnat PFP-samarbetet?) I en mängd dagstidningar och kvällstidningar har han uttalat sig med sedvanlig retorik om hur han ser på saken:

- Jag tycker att det här är helt fel och en del av Sveriges anpassning till Nato.

Ett exempel på tidningar som rapporterat är DN som färgade av Sjöstedts uttalande sätter rubriken "USA skickar ökända B52.plan till Sverige". Man kan kanske ifrågasätta att en så etablerad dagstidning som DN använder ett så starkt värdeladdat epitet som "ökända" för att beskriva en väl beprövad flygmaskin? Tydligen varken för Sjöstedt (vilket var väntat) eller DNs rubriksättare av texten (vilket är helt obegripligt).


I princip samtliga tidningar har olika bilder av typen ovan - med B52:or som vräker ned bomber över olika mål - och Sjöstedt vet bevisligen detta eftersom han "provoceras" av att det är just B52or som används vid övningen. Planen kommer emellertid aldrig att öva bombfällning över Sverige  - de kommer att öva fällning av sjöminor. Och inte ens med övningsammunition, utan "öva torrt", som det kallas - att bara simulera handgreppen.

Ur DNs artikel: Rättelse 2015-05-20 20:22
Försvarsmakten förtydligade på onsdagskvällen att minfällningen på svenskt territorium är simulerad och att övningsminor därefter kommer att fällas i ett område nära Bornholm, på danskt territorium.

Expressen går ännu längre och hävdar att det här vore ovanligt - såpass ovanligt faktiskt att B52:or för första gången i Svenskt luftrum. Det ÄR emellertid inte första gången man övar med B52 över östersjön. Eller ens i Svenskt luftrum. Eller ens i Baltops. Tvärtom.

Senast det hände var faktiskt under förra årets uppsättning av samma övning. Och Sverige har deltagit i baltops sedan åtminstone någon gång på 90-talet. Varje år.

Att försöka få det hela till att verka "suspekt" och något som "smygs in" eller att "det skulle kunna uppfattas som om att Sverige redan är Nato-medlem" känns alltså ganska befängt. Det är snarare "som det brukar vara" och retoriken är inte hederlig. Men så blir det gärna när internationella samarbeten ska göras om till inrikespolitik.


Sjöstedt ger sig emellertid inte där:
"– Jag växte upp med tv-bilder på utraderade vietnamesiska byar och barn som massakrerades av just den här flygplanstypen. De är också en del av USA:s kärnvapentaktik, deras strategiska bombflyg som ska kunna ha kärnvapen. Jag tycker att Sverige ska ha en tydlig politik för kärnvapennedrustning, då stämmer inte det med att man övar ihop med de planen."

Man kan ju undra varför DET skulle vara ett problem? Egentligen finns ju möjlighet att fälla kärnladdningar från i princip vilket flygplan som helst - vårat svenska JAS, till exempel. Nu handlar det ju inte om det. Det handlar om att flygplanen är Amerikanska, får man förmoda och att det således är "de ondas" kärnvapen som kan bäras i planen? Det här är nämligen ett argument som Sjöstedt har sett till att bli citerad i snart när varenda pressuttalande sedan igår - och också skrivit i flera versioner på twitter:



Orimligt?! Sjöstedt - jag tycker att det är allvarligare att Ryska plan faktiskt övar kärnvapenanfall mot Sverige om och om igen - över svenskt luftrum (senast idag). Utan att vi bjudit in dem? Att du och dina "kamrater" inte kritiserar det - det tycker jag är orimligt! Att du inte kritiserar Ryssland för att ha lämnat PFP-samarbetet - det tycker jag är orimligt! Att du fäster så stor vikt vid att det är ett visst bombflygplan som deltar i interopabilitetsövningar för att öka samarbetet för fred - det tycker jag är helt orimligt!

onsdag 20 maj 2015

Det är skillnad på ”personer som deltagit i strid” och ”personer som deltagit i strid”

Jag har en dröm - vänta - jag vet att det bara är en dröm och att den är helt orealistisk - men låt mig hållas ett tag...

Jag har en dröm att vi en dag, någon gång, i Sverige ska sätta in samma grad av insatser för att hjälpa de utlandsveteraner (som återvänder efter tjänst, de beordrats till av riksdag och regering) som vi är beredda att göra för våldsbejakande extremister (hemvändande från olika terroristorganisationer).

Jag vet - det är helt orealistiskt. Framförallt i Stockholm, där jag bor. Här kom nämligen igår Stockholms stads strategi mot våldsbejakande extremism. Ett förslag skrivet och genomdrivet av S, V, MP och Fi, som tillsammans just nu har majoritet i stadshuset.

Där kan man bl.a. läsa följande

"Efterperspektiv: när en person vill lämna en våldsbejakande extremistisk gruppering eller kommer hem från strider utomlands är det avgörande med anpassade inkluderande insatser. Även då är det viktigt med ett lokalt samarbete emellan olika aktörer. Frivillig-organisationer kan erbjuda målgruppen stödinsatser och råd. Även trossamfund arbetar med rådgivning, men också psykosocialt stöd.
När det gäller personer som deltagit i strid är hälsoinsatser med största sannolikhet ett stort behov. Därför är det viktigt med samverkan mellan socialtjänstens socialpsykiatri och missbruksenheter, samt vårdcentraler och psykiatrin (PTSD, trauma etc.).
När det gäller försörjning är det viktigt med samarbete mellan socialtjänstens försörjningsstöd, Jobbtorg och andra insatser vid arbetsmarknadsförvaltningen, samt länk till Arbetsförmedling.
Slutligen, är boendefrågan en förutsättning som behöver fungera och därför bör även bostadsbolagen ingå i en samverkan under efterperspektivet."

Just det där med att "komma hem från strider utomlands" och att det då ska sättas in insatser för att hjälpa en vidare i livet "när man vill lämna en våldsbejakande extremistisk gruppering" reagerar jag rätt starkt på. Det ställer ett antal frågor som jag tycker kräver svar.

För det första:
varför ska "våldsbejakande extremister" åtnjuta ett stöd som ingen annan samhällsgrupp kan få ta del av? I det här fallet är det just det vi gör i det citerade stycket ovan. Vad det gäller andra människor som "kommer hem från strider utomlands", som våra utlandsveteraner från olika FN, EU eller NATO-uppdrag, gäller tydligen inte de här reglerna? Det som skiljer är att dessa inte varit del av "en våldsbejakande extremistisk gruppering". Man har tvärtom blivit skickad av riksdag och regering, för att vara ett utrikes- eller säkerhetspolitiskt instrument utomlands.

Folk som kommit hem från strider utomlands
Det här skall ställas i förhållande till hur vi har behandlat våra utlandsveteraner - där man låtit bli att betala ut ersättningar som skadade veteraner har rätt till - för att de inte anmält sig till arbetsförmedlingen omedelbart efter hemkomsten eller hur man behandlat Pontus Hubinette - försvarets egen omslagspojke. (Och det här är bara två exempel på återvändande veteraner som inte fått den hjälp de vare sig behöver eller har laglig rätt till - vissa av Er minns säkert den här artikeln i expressen från i Mars - om soldaten "Kongo")


För det andra: Sverige har genom Genèvekonventionerna och Romstadgan förbundit sig att spåra och lagföra personer som gjort sig skyldiga till folkmord och folkrättsbrott som det heter i svensk lagstiftning. Det är inte utan att man kan fråga sig om Stockholms stads strategi mot våldsbejakande extremism verkligen är förenlig med svensk lagstiftning och internationella konventioner? Människor som varit med i "våldsbejakande extremistisk gruppering" och "kommer hem från strider utomlands" är i princip uteslutande återvändande jihadister. Dessa borde givetvis först utredas för alla eventuella brott man kan ha begått?

Man har ju rätt bra koll på de som åker och varför de åker. (Ett dagsfärskt exempel är detta, från Örebro, där man alltså flugit hem vederbörande från Turkiet). Det är alltså inga egentliga svårigheter att ta dessa när de återvänder till landet för att sedan utreda vilka brott som begåtts. Det måste bara till en politisk vilja att ta i det problemet i stället för att dadda med dem.


Övriga relevanta källor till det här blogginlägget:

Både DN, HD och SvD med ledarbloggen har publicerat ledare i ämnet.
Ett antal oppositionsborgarråd har kommenterat strategin.
Och både SVT och Aftonbladet - som annars brukar ha en mer vänstervriden rapportering - har rapporterat om det.











torsdag 7 maj 2015

Uppföljning - "Löfven-geografi-gate"

Ibland känns det skönt att inte vara ensam. Att man liksom inte är tokig när man - som först - tycker sig vara ensam om att se och ställa frågor om ett problem som det sen visar sig att faktiskt fler tänkt på. Det blir liksom ett kvitto på att man tänker rätt. Eller i alla fall att man inte är ensam i sin enfald.

Jag läste ju som bekant den där intervjun i Sydsvenskan i helgen och reagerade i mitt förra inlägg på bl.a. regeringen Löfvens geografikunskaper (Något som jag kanske borde gjort då Margot Wallström redan i januari frågade sig:
"- Menar man att vi blir säkrare om Natos gräns går vid Sveriges gräns gentemot Ryssland?"

men som jag helt enkelt glömde, när Expressen skrev om det. Tydligen är det inte bara Löfven själv som har problem med geografikunskaperna, utan även utrikesministern - vilket möjligen skulle kunna tänkas vara lite anmärkningsvärt - om någon skulle kunna kartan vettigt i regeringen vore det väl hon?)

Nåväl.

Wallström och Löfven - lika dåliga på geografi.
I DI publiceras idag en debattartikel i ämnet - signerad Anna Kinberg Batra och Hans Wallmark som ställer samma frågor som jag gjorde. Och det är inte utan att jag gläds. Jag ser dessutom att flera andra skrivit liknande texter i ämnet och eftersom jag inser att de flesta av de här skribenterna antingen A) är smartare än jag och redan dragit den här slutsatsen utan att läsa det på den här bloggen eller B) har läst min blogg men kan uttrycka sig bättre än jag i samma frågor kommer här ett axplock på övriga reaktioner kring frågeställningen:

Den alltid lika lysande Annika Nordgren Chrisensen skrev på sin blogg.
Patrik Oksanen skrev en ledare med samma argument
Fredrik Johansson har gästbloggat "i högermarginalen" på SvD.
Och Lars Wilderäng skrev på sin blogg ett initierat inlägg på sin blogg.

En hel del moderater har reagerat tämligen kraftfullt (vilket är uppfriskande - att jag tydligen - trots allt kan vara sams med en och annan moderat fortfarande!):

Tidigare försvarsministern Tolgfors skrev på sin blogg.
Fredrik Antonsson - begåvad (gammal-) moderat bloggare skrev ett fantasifullt inlägg i ämnet.

Man har till och med tagit upp frågan i riksdagen:
Bl.a. fd försvarsministern Karin Enström - som lämnat in en interpellation och Sofia Arkelsten som lämnat in en skriftlig fråga.http://www.riksdagen.se/sv/Dokument-Lagar/Fragor-och-anmalningar/Fragor-for-skriftliga-svar/Militarallianser_H211491/

Jag tycker själv att det hela börjar kännas som ett skandaluttalande från statsministern och ser ett "säkerhetspolitiskt kurr" börja gestalta sig i riksdagen. Jag myser. För jag vet - jag är inte ensam. Vi är fler som tänker så här - och bevisligen ur många politiska läger. Vi väntar nu på svar från statsministern om de ställda frågorna. Under tiden poppar jag popcorn.



måndag 4 maj 2015

Geografi för dummies/Stefan Löfven

Långhelg. Mysigt. Tar det lugnt. Läser på nätet i olika tidningar och i Sydsvenskan hittar jag den här rätt långa intervjun med Stefan Löfven med anledning av första maj. Den handlar om ett gäng frågor som regeringen arbetat med - alltifrån skolpolitiken till utrikespolitiken. Men också om säkerhetspolitiken och det där med NATO, som regeringen alltså inte ens vill att vi utreder.

Stefan Löfven - Bild av Lars Brundin ur artikeln i Sydsvenskan
Varför är det hugget i sten att Sverige inte ska gå med i Nato?
– För att det inte skulle tillföra oss någon säkerhet i närområdet. Det skulle tvärtom skapa mer osäkerhet. Det är bra att Sverige och Finland är alliansfria. Då har du två geografiska ytor fria. Det är inte bra om två militärallianser har direktkontakt, säger Löfven.

Är det någon mer än jag som ställer sig frågande till vilka militärallianser som skulle få direktkontakt om Sverige ens skulle gå med i NATO (eller - som det låts påskina i artikeln, börjar prata om det)?

Jag antar att den ena är NATO - som ju är en allians. Men vilken är den andra?

Menar han Ryssland? Jag förstår inte? Ryssland är ingen försvarsallians? Det är mer ett... jag vet inte... land, typ?

Men så ligger ju sverige inte heller "mellan" NATO och Ryssland? Man har ju NATO-länderna Estland, Lettland, Litauen och Polen på den sidan östersjön? Dessutom delar NATO-landet Norge gräns med Ryssland?
"Location NATO" av Ssolbergj - Eget arbete. Licensierad under CC BY 3.0 via Wikimedia Commons 

Egentligen borde vi väl - som omgivna på alla sidor, i princip, av NATO - ha mest att tjäna på att faktiskt gå med? Annars riskerar vi att bli ett "buffertland" mellan å ena sidan olika NATO-länder och å andra sidan Ryssland, något som kanske bekant - även för Löfven -  inte fungerat uppenbart bara väl för Ukraina.

Eftersom Ukraina inte är medlem i NATO och  inte omfattas av NATOs "artikel 5" har Ryssland aggresivt klampat in det lilla (suveräna - alliansfria) buffertlandet,annekterat Krim, och sedan fortsätt att föra (ett väldigt blodigt) krig i hela sydöstra delen av just det alliansfria "buffertlandet".Ukraina.

Som Ryssland ju gör.

I Sverige (ett annat buffertland som är alliansfritt) skulle detta motsvaras ungefär av att Ryssland invaderar och annekterar Gotland och sedan fortsätter ett långt och blodigt krig där man terroriserar civilbefolkningen i Skåne, Halland och Småland.

Ok - några snabba fakta för regeringen Löfven:

1) Sverige _är_ alliansfritt. Det betyder att ingen allians kommer att lyfta ett finger för att hjälpa oss i ett fall att Ryssland känner sig tvungna att t.ex. invadera Gotland (för att t.ex. slå in en rysk kil mellan olika NATO-kontrollerade områden, för att få kontrollen över Östersjön).
2) OM Sverige någonsin går med i NATO kommer detta göra noll och inget för NATOs "yttre gränser" mot t.ex. Ryssland. De länder som redan HAR Ryssland som granne har nämligen erfarenheten av hur det är att ha en stökig bråkmakare på sin bakgård och har dragit den (enda) rimliga slutsatsen att NATO-medlemskap kommer att hjälpa dem att undvika en konflikt med Ryssland.
3) Ryssland har aldrig attackerat ett NATO-land - men har en tämligen stark historia av att invadera just "alliansfria" länder som inte omfattas av NATOs artikel 5.

Jag har numer å andra sidan en idé om vad jag ska ge Löfven i födelsedagspresent nästa gång det är dags - ett världsatlas. Där kan han själv konstatera vad vi andra lärde oss i slutet av 80-talet: Sverige ligger inte längre inklämt "mellan" två allianser.