lördag 13 september 2014

Off topic: Varför vissa av Er som läser det här och jag aldrig kan vara vänner igen.

Det här blogginlägget är egentligen skrivet som, och tänkt att läsas som, ett brev till en vän. En vän jag håller av och bryr mig om. En kompis som, när jag gick igenom min skilsmässa för 6 år sen var en av få vänner jag hade kvar efteråt. 

En vän som lärt mig mycket. En vän som jag respekterar. En vän som jag själv känt sedan hen var i tonåren. En vän som jag sett komma ut och genom det blivit "bruten med" av sin familj, sin kyrka, sina andra vänner. En vän som jag - eftersom jag vet att hen varit deprimerad - jag ringt många gånger och pga kollat hur läget var.

DU är en människa jag tycker om. Men vi kommer inte att kunna vara kompisar.

Skälet är följande: Jag tror på demokrati. Jag tror på allas lika värde. Och jag har vigt mitt liv åt att slåss för det. För dig.

Oavsett var man är född, vad man har för föräldrar, vilket kön man har, vilken religion man bekänner sig till (eller inte), vilken sexuell läggning man har, vilken politisk uppfattning man har eller vad man tycker - har man en orubblig rätt att just uttrycka just det. Det måste få vara så. Det är det jag har försvarat. 

Är de här frågorna ett frågetecken för dig så KAN vi inte vara vänner.

Varför?

För att du kan inte vara min vän och inte köpa det här argumentet - ALLA människor är lika mycket värda.

Alla människor är lika mycket värda att beskyddas.
Alla människor är lika mycket värda att beskyddas från förtryck.
Alla människor är lika mycket värda att beskyddas från förtryck - just pga sexuell läggning, politisk uppfattning, kön, etnicitet, religiös uppfattning eller vilka föräldrar man har.
Det är en mänsklig rättighet.

--

I dagarna är det val. En del av Er som läser det här inlägget har redan röstat. Andra av Er kommer att göra det. Och när ni röstar kommer en del av Er att tänka: "Jag röstar på det här partiet för det är det enda partiet som talar till MIG. Det enda partiet som förstår MIG. Och därför lägger jag ju min röst på det här partiet."

Det är helt ok. Det är egentligen viktigare ATT du röstar, tycker jag, än vad du röstar på - men det tycker inte det parti du röstar på.

Det finns partier som i sitt partiprogram har en mängd åtgärder föreslagna för att just inskränka de här mänskliga rättigheterna, just utifrån kön, etnicitet, sexuell läggning, religiös tillhörighet, vilka dina föräldrar är etc.

Partier som inte lärt sig av historien. Partier som FORTFARANDE tycker att det är ok att förfölja människor, inskränka deras rättigheter, förtrycka dem, etc. bara för att de t.ex. har en viss hudfärg, eller ett visst kön, eller en viss religion, eller vilka deras föräldrar är.

Det här avskyr jag. Det leder - historiskt - alltid till en polarisering i samhället som till sist blir så stark att det leder till folkmord, tvångsdeportationer, "omskolningsläger" (eller andra koncentrationsläger/utrotningsläger) etc. 

--

Ok. Du som läser det här Du vet vem JAG är. Du vet var jag står i de här frågorna. Du vet varför. Och du vet också mitt engagemang i att ha försvarat DINA rättigheter. Därför - i all respekt - för vi är (fortfarande) kompisar:

Jag tror inte att du inser att en röst på ditt parti kan leda till ett samhälle där det är ok att elda med barn.
Jag tror inte att du inser att en röst på ditt parti kan leda till inbördeskrig. 
Jag tror inte ens att du inser att en röst på ditt parti är att manifestera ett förtryck som vi inte ser idag, just utifrån de kriterierna jag tidigare nämnt.

Men jag tror att du inser varför vi inte längre kan vara vänner.
Om du röstar på SD
Om du röstar på SvP
Om du röstar på NÅGOT nazistiskt eller fascistiskt parti.
Om du röstar på Fi.

måndag 8 september 2014

De nationella och försvaret

Jag skriver här för att känner att jag måste skriva av mig. Ingen av de journalister jag tagit kontakt med verkar vilja skriva, för det "rör inte vanligt folk". Samtidigt - jag hävdar att det gör det. När SD förväntas få 10% eller mer av väljarnas förtroende - när Svenskarnas Parti kan få partistöd - då hävdar jag att det här rör "vanligt folk". De två största nationella partierna är tillsammans nästan precis hälften av vad hela alliansen är, i antalet väljare.

Och det jag har att säga är detta. Jag ser en oroande trend.

Nationella verkar ha en osund fascination för allt militärt. Ja - faktiskt en fixering. (Här skriker liberalen inom mig - samma människor som ideligen talar om "raskrig" är helt fixerad vid den myndighet som är den yttersta garanten för demokrati!)

Och man har siktat in sig på oss inom försvarsmakten målmedvetet. 

Vad fixeringen kommer av är oklart, men man använder sig själva ideligen av militära titlar, tjänstebeskrivningar, termer, uniformer och yttre attribut. Och - vill jag hävda - man gör det olagligen. Och medvetet. (Lagen här är fö bl.a. "Föregivande av allmän ställning - Brb 17 kap. 15 paragrafen).

Man undertecknar debattartiklar med militära titlar man inte gjort sig förtjänt av. (SDUs William Hahne gjorde det här till en konstart och började skriva ut titeln "fallskärmsjägare" på sina debattartiklar. Hahne har inte gjort en enda dag i tjänst på fallskärmsjägarkompaniet). Man låter trycka upp valsedlar med titeln "soldat" med Catharina Strandqvist som första namn, (ni vet - tjejen med nazi-armbindeln? Hon har inte ens gjort GMU. Hon blev inte antagen, nån av gångerna hon sökte).

Men det finns fler exempel: När Gustav Kasselstrand (SDU igen) uttalade sig i somras om att han skämdes för att livgardet deltog i Stockholms prideparad och kallar sig själv "livgardist", och uppger själv att han är "gruppchef på livgardet" i mängd artiklar. Det stämmer inte. Gustav Kasselstrand är hemvärnsman i livgardesgruppen. Han har inget gruppchefsansvar och han har - enligt livgardesgruppen 0 tjänstgöringsdygn det här året.

En annan stjärna är Mikael Skillt i SvP, som åkte till Ukraina för att slåss sida vid sida med Ukrainska nazister som frivillig i kriget med ryssland. I SvD står att läsa bl.a. följande om Skillts militära erfarenheter:

Enligt BBC har separatisterna satt ett pris på nästan 7 000 dollar på Skillts huvud. Han förekommer också flitigt i ryska medier och har visats upp i rysk tv som ett exempel på utländska frivilliga i ukrainsk tjänst. Skillt har varit kontrakterad inom svenska försvaret i sex år, bland annat som spaningssoldat och skarpskytt i NB 21 i Norrland. 

Skillt gjorde GU på 10 månader. Sedan har han - efter att han inte blivit krigsplacerad - tjänstgjort i hemvärnet. Räknar man med tiden från GU första dag, till den sista dagen han var i HV rör dig som om drygt 5 år. Av dessa har Skillt enligt regementet han tillhört sammanlagt 276 tjänstedagar. Skillt har ingen "skarpskytt"-utbildning, enligt samma källa.

--

Men varför blir du upprörd, Jesper? Vad är grejen med att de här snöppeljönsarna ljuger lite om sina militära erfarenheter? Jo - problemen är två - som jag ser det:
1) "Vanligt folk" (som journalisten i början av mitt inlägg kallar det) kommer att TRO att de här människorna faktiskt ÄR vad det utger sig för att vara. (En officer och gentleman och allt det där.) Man kommer att koppla ihop försvarsmakten med fascister och nazister och tro att det inom försvaret - som hela tiden faktiskt arbetar MOT just främlingsfientlighet, sexism, rasism och icke-demokratiska tendenser och FÖR t.ex. ett likabehandlande inom myndigheten - fullkomligt vimlar av folk som har de här åsikterna. Det är - kort sagt - en förtroendefråga inom försvarsmakten.
2) Man "stjäl glansen" från de som faktiskt gjort sig förtjänta av det på riktigt. Från RIKTIGA fallskärmsjägare, gruppchefer, prickskyttar och övriga soldater. Folk som arbetat hårt för sina grader, tjänster, hedersutmärkelser och/eller medaljer.

Det här är ett problem. Det är ett stort problem. Och det växer. Ingen annan yrkesgrupp är så utsatta för olika former av "föregivande av allmän ställning" som militärer. Och ingen annan grupp gör det så flagrant som nationalister. Det är en sjukdom av rent epidemiska proportioner inom den nationella rörelsen, där de här fyra exemplen jag nu radat upp fritt ur minnet endast är ett axplock.

Jag har därför en uppmaning till dig som händelsevis är försvarsdebattör, journalist eller politisk skribent/debattör.

Så fort du ser eller hör om "militära erfarenheter" kring nationella. Ställ följande frågor:
A) "Vid vilket förband gjorde du in militära utbildning och vilket år?"
B) "Vad heter din förbandschef eller HR-ansvarig som kan verifiera dina uppgifter?"
C) "Jag antar att det är ok att vi tar ut ett tjänstgöringsintyg där det framgår att du har den utbildningen?"
D) "Vad menar du att dina militära erfarenheter har på ämnet du debatterar?"
E) "Uttalar du dig för din myndighet nu? Har du mandat att göra det?"

När de frågorna är besvarade - DÅ, men FÖRST DÅ - referera till de här pellejönsarna med deras påstådda militära erfarenheter. Och slutligen: I arikeln - bifoga en fotnot med den information du fått fram om skribenten och ställ den mot deras påståenden.

Det ENDA sättet att stoppa den här sjukan är genom att kontrollera uppgifterna och sprida dem, så att folk lär sig att det inte är lönt att fortsätta ljuga. Det enda skälet till ATT de kan ljuga idag, i press och offentliga uttalanden är att ingen kontrollerar dem. För "Det där tänker inte vanligt folk på".